Foto: Fredrik Etoall
Icona Pop är en av Sveriges största internationella musikexporter just nu. I år är de med i Så mycket bättre och för ett par dagar sen släppte de sin nya singel ”Girls Girls”. HYMNs Alejandra Cerda har pratat med Caroline och Aino om kvinnlighet, att bli droppad från skivbolag och att säga ifrån.
När vi sågs för 4-5 år sen skulle ni precis flytta till London. Några månader senare var ni jättestora…
Aino: – Det var så sjukt.
Caroline: – Jag tror det var så det såg ut utifrån.
Aino: – Vi bodde ju i London i ett år och blev droppade.
Caroline: – Ja, vi signade med ett bolag där borta och flyttade över. Skrev typ en hel platta. Blev lovade guld och gröna skogar och sedan började vi märka hur de försökte förändra oss. Och vi tyckte ”det här är inte vi”, så jag tror att vi började bli rätt omöjliga. Då tog vi ett ganska gemensamt beslut om att vi inte ville jobba tillsammans med det engelska bolaget. Vi åkte hem och släppte ”I Love It” själva med TEN [skivbolag reds.anm.]. Då tog det verkligen fart! Men det var mycket kämpande under den tiden och människor som man bara: ”åh shit, vi tror på er” som plötsligt vände en ryggen och mycket såna saker.
Aino: – Mmm… det var sjukt. Vilken resa liksom.
Jag vet att ni båda gick på Rytmus. Gick ni tillsammans med Tove Lo?
Aino: – Jag är ett år äldre, så vi två kände inte ens varann på Rytmus. Jag visste vem Carro var, men vi hängde inte i samma gäng. Fast vi hade en massa gemensamma kompisar. Sen gick typ 300 personer på Rytmus så alla visste vilka alla var.
Caroline: – Jag gick i samma klass som henne. Mitt första uppspel var med Tove.
Aino: – Erik Hassle gick där också. Det är ett stort gäng som också hänger med varandra.
Aino: – Det är ganska sjukt. Folk skrattade åt oss när vi startade band för att vi hade alltid gått i samma skola men aldrig hängt. Vi träffades på en videoinspelning när en kompis band skulle göra en musikvideo och då klickade vi för första gången. Sen tog det ytterligare sex månader innan vi träffades på en fest hos Carro.
Caroline: – Oddsen för att vi skulle starta band – de fanns inte. Folk förväntade sig inte det. Vi hade typ inte hängt. Vi kände inte varann. Det skulle kanske varit mer troligt att jag skulle starta band med Emelie Törling. Det var det som var så roligt. Vi träffades, vi hängde och sen bara: ”nu ska vi starta band”.
Jag tänkte på det ni sa om labelet som ville förändra er. Under den tiden spelade ni in en musikvideo med Crille Forsberg och den släpptes aldrig.
Aino: – Ja, han är jätteduktig! Det tror jag absolut hade att göra med labelet men det var kanske inte heller riktigt vad vi var ute efter. Vi har ju alltid något att säga till om, men om labelet säger stopp – då blir det svårare. Det blir jobbigare att kämpa emot. Videon var ju jättefin, men tyvärr kunde vi inte släppa den.
Caroline: – Men det var mycket rättigheter i det också… Det är det man faktiskt har lärt sig också, och fortfarande lär sig. Vi tar alla beslut, vi har alltid sista ordet – men vi har ett team och man blir aldrig starkare än sitt team. För att något ska gå hela vägen, för att vi ska få det som vi vill i slutändan så är det mycket lättare om vi har alla på vår sida liksom. Att alla inom vårt team har samma vision för det är då vi blir som en liten superarmé. Jag tror att man när man ligger på ett label och man bara: ”det här funkar inte”, då kanske man inte ser samma sak och då blir det väldigt svårt.
Vill ni berätta något om ”Girls Girls”?
Caroline: – Vi har varit i studion och skrivit massa musik och verkligen fått nörda ner oss; testa oss fram, se var vi befinner oss just nu, och så kom den här låten till! Vi pratade om hur viktigt det är att bara få känna det. Och det kan betyda så mycket olika saker, men typ att känna sig levande. I olika situationer behöver man göra olika saker för att känna sig levande. Har man blivit dumpad så kanske man måste gå och dansa järnet för att bli av med den hjärtesorgen med sina kompisar, och i en annan situation kanske man vill ligga.
– Vad man än vill göra så tycker vi att det är väldigt viktigt att man har rätten att göra det utan att man blir dömd för det efteråt. Det är så himla viktigt att man får lyssna till sin kropp och vad den behöver. Många tjejer vet jag, får höra saker efteråt. Tyvärr. Medan killar inte får det på samma sätt utan de leker av sig och har lite kul. En tjej har liksom – beroende på, självklart, från vem – andra ögon på sig. Och ska ibland försöka hålla upp någon duktig fasad. Fuck that! Ibland behöver man göra grejer för att känna sig levande.
”Det är så himla viktigt att man får lyssna till sin kropp och vad den behöver”
Aino: – I vårt crew är det väldigt jämlikt. Nu när vi har varit ute och rest så är det ganska chockerande hur man möts av såna här situationer där kvinnor får ett helt annat namn på sig när de leker av sig. Vi kände bara att det var dags, nu jäklar liksom! Det är så aktuellt nu också.
Caroline: – Exakt, det känns superaktuellt. Och så kände vi när vi spelade in ”Girls Girls” – för man sitter ju alltid med låtar och undrar vad som ska bli nästa singel – att vi inte kunde sluta dansa när vi hörde den låten. Den är perfekt för sommaren!
Aino: – Ja, jag håller med. Den här trenden med seg musik… Vi kände att nu jävlar! Vi behöver någonting!
Många av era låtar tolkar jag som att de diskuterar hur det är att vara kvinna. Hur känner ni kring att vara kvinna?
Aino: – Jag älskar att vara kvinna! Jag njuter varje dag. Men vi har varit med om många saker. Vi har varit omringade av människor i hela vårt liv som alltid har peppat oss till att få vara… T.ex. i studion tycker de bara det är kul att vi har velat vara så engagerade i saker och peppat oss, men när man åker ut i världen och när man spelar live så kan man bli bemött väldigt annorlunda för att man är tjej. Då har vi sett till att folk fan får skärpa sig.
Caroline: – Folk tar t.ex. för givet att vi bråkar mycket, att vi är väldigt ”catty” bara för att vi är tjejer. Man undrar: ”vad har ni för bild av vänskap?”.
Det är små subtila saker som jag kan störa mig på…
Caroline: – Ibland, ifall det är någon som är riktigt jävla klantig, då får man läxa upp den personen på en gång. Då kan man inte sitta och säga ”men du, när du säger sådär till mig…” utan då får man säga ”ursäkta, det där är inte okej”. Det pratade vi om senast idag, hur viktigt det är att våga markera på en gång.
Jag tror det kan hänga ihop med att våga vara jobbig.
Aino: – Exakt.
Caroline: – Det är underbart med människor som vågar och verkligen tar plats och ifrågasätter, vågar vara jobbiga och får folk att reagera och tänka på olika sätt. Varje gång någon gör det så inspirerar det så många andra. Det kan vara vardagsgrejer, man kan se något på tunnelbanan, i en skolklass eller vad som helst – just när det händer någonting då kan det bli så att man själv känner sig dum eller att man nästan får lite panik. Att då våga steppa in utifrån och säga: ”hörru, det där är inte okej”. Såna saker är så viktigt. Då får tjejen som varit utsatt för någonting, kanske verbalt, plötsligt en känsla av att: ”shit, det är någon som tror på mig”.
”Det är underbart med människor som vågar och verkligen tar plats och ifrågasätter”
Aino: – Det är väldigt svenskt att stänga in sig och tänka att: ”det inte är mitt problem”.
Caroline: – Jag blir så glad när jag t.ex. ser ett par som står och bråkar på tunnelbanan och så går bra folk fram och säger: ”ursäkta, står allting rätt till här?”.
Ni är i Stockholm nu, har ni kommit in i livet här hemma?
Aino: – Vi bestämde oss för att åka hem till Sverige i julas och stanna och skriva klart allt. Vi ville komma tillbaks lite till våra rötter, ha den tiden och inte känna press från USA – utan bara låsa in oss i vår gamla lilla studio. Vi åkte hem och har varit hemma i nästan ett halvår i sträck och åkt iväg någon gång. Imorgon börjar vi resa runt igen! Det har varit skönt att få längta lite.
Caroline: – Nu är vi så jäkla redo för att åka ut och resa, turnera och göra allt igen!
