Foto: Danny Clinch
I dag fyller Radioheads klassiska tredje platta 20 år. För att uppmärksamma den nyblivna tjugoåringen har HYMNs Anders Nilsson sammanställt de 20 främsta skälen att älska OK Computer.
1. Auran
Få plattor har en aura. Ännu färre har en så tydlig och bestående dito som OK Computer. Produktionen, arrangemangen, låtstrukturerna och estetiken formligen osar dystopi. Känslan är precis lika påtaglig i dag som för 20 år sedan.
2. Omslaget
Stanley Donwood och sångaren Thom Yorke snickrade gemensamt ihop det visuella. Grunden utgjordes av de inre bilder låtarna gav Donwood när han satt med under inspelningarna. Dessa kryddades sedan med fotografier, texter och annat för att bilda den bleka blåvitskimrande värld som man aldrig tycks kunna se sig mätt på.
3. Produktionen
Nigel Godrich producerade tillsammans med bandet. De hade tidigare jobbat ihop på EP:n My Iron Lung och låten ”Black Star” på bandets föregående platta The Bends. Att Radiohead har jobbat med Godrich på varenda platta de har släppt efter detta, säger allt. Resultatet är bländande och tidlöst.
4. ”Airbag”
En perfekt öppningslåt, som byggs upp sakta men säkert. Samplingar, gitarrer, en skärande melodi och perfekt harmoni mellan sång och musik. Enligt Thom Yorke handlar texten om den falska säkerhet man får av att ha en airbag framför sig, trots att trafiken fortfarande är livsfarlig. Den som kan sin Yorke vet dock att det inte alls är så bildligt, utan mer troligt handlar om livet i stort.
5. ”Paranoid Android”
Den som var med när det begav sig kommer aldrig att glömma när videon till ”Paranoid Android” kom. Svenske Magnus Carlsson – känd varken från Weeping Willows eller Alcazar, utan för de animerade serierna Robin och De tre vännerna och Jerry – fixade en video som ingen hade sett maken till på den tiden. Även om den i dag är högst oförarglig, valde vissa kanaler att censurera den.
6. ”Subterranean Homesick Alien”
En av plattans definitiva höjdpunkter. Det suggestiva lugnet, den nästan glada refrängen, tillbakagången till det suggestiva, gitarrerna – världsklass. Texten handlar om hur berättarjaget vill bli bortförd av utomjordingar för att se världen och dess invånares ”inlåsta själar” ur rymdvarelsernas perspektiv. Ganska solklar kritik mot mänskligheten, även om berättarjaget till slut inser att ingen skulle tro på det och att han ändå är lika inlåst som alla andra.
7. ”Exit Music (For a Film)”
Det är här OK Computer börjar göra ont på riktigt. Thom Yorkes röst borrar sig rakt in i själen. Texten är löst baserad på Romeo och Julia, då Yorke aldrig fattat varför de inte rymde tillsammans innan allt gick åt pipan. Tre minuter in når låten sitt crescendo och för några sekunder är det som om den slitit själen ur lyssnarens kropp. Magi.
8. ”Let Down”
OK Computers ena doldis. ”Let Down” dök förra året upp sporadiskt på bandets setlistor efter 18 års frånvaro. Låten är väldigt centrerad kring sången och musiken tar nästan ett steg tillbaka. Texten handlar – på Yorkeskt vis – om att vara passagerare utan inflytande på resväg eller mål; fånge i sitt eget liv, om man så vill.
9. ”Karma Police”
Ännu en monumental låt och video som gjorde dundersuccé när den kom. Texten är ganska svårtydd och Thom Yorkes många olika utsagor om vad den faktiskt handlar om spretar rätt friskt. Någorlunda klart är dock att den handlar om att sitta fast i en tillvaro man inte gillar och som till slut gör en galen på riktigt.
10. ”Fitter Happier”
Har beskrivits av Yorke som ”en checklista för hurtiga fraser på 90-talet”. Låten är nästan inte en låt, då ”sången” utgörs av en datorröst (på den tiden lät artificiella röster inte som Siri eller Alexa) och musiken är ett myller av bakgrundsljud. Jag hade rätt svårt för låten för 20 år sedan, men ser i dag storheten i den.
11. ”Electioneering”
Ännu en doldis som under många år spelades ytterst sporadiskt, men som på senare tid har dykt upp lite då och då på Radioheads spelningar. Med sitt gitarrdrivna sound hör den nästan mer hemma på bandets debut Pablo Honey. Texten är lika aktuell nu som då och behandlar korruption, propaganda och politisk dubbelmoral.
12. ”Climbing Up the Walls”
Det här är en av världens bästa låtar någonsin. Bandet är i sitt absoluta esse, komplett med stråkorkester och ett infernaliskt kaos. Thom Yorkes skrik på slutet låter mer äkta än det mesta. Texten talar för sig själv – mardrömsmaterial.
13. ”No Surprises”
Själen ligger blottad när Yorke sjunger om blåmärken som aldrig läker, viljan att få lugn och ro, och om det sista magontet. I efterhand rätt ironiskt, då Radiohead fullkomligt exploderade i och med OK Computer och Thom Yorke fick allt annat än lugn och ro. Även denna låt begåvades med en klassisk video som skakade om.
14. ”Lucky”
Dök först upp på välgörenhetsplattan Help som släpptes till förmån för krigsdrabbade barn i forna Jugoslavien. Texten handlar krasst sett om att överleva en flygkrasch, men som vanligt med Thom Yorke så är det ett betydligt större perspektiv som egentligen åsyftas.
15. ”The Tourist”
En av de enklaste låtarna bandet har släppt. Ganska återhållna instrument och en ovanligt rak text om att sluta fladdra runt som en tätting varenda vaken sekund. Yorke sägs ha fått inspiration genom att se turister försöka hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. En både oväntad och logisk avslutning på ett ganska kaotiskt album.
16. B-sidorna
”Polyethylene (Pt. 1 and 2)”, ”Lull” och ”Palo Alto” låter förvisso mer The Bends än OK Computer, men hade ändå platsat på bandets tredje giv. ”Pearly”, ”A Reminder”, ”Melatonin” och instrumentala ”Meeting in the Aisle” var på den tiden ganska udda fåglar, men är med facit i hand högst logiska låtar från det Radiohead vi känner i dag. Pianobaserade ”How I Made My Millions” är helt enkelt vacker i all sin nakenhet.
17. De outgivna låtarna
”I Promise”, ”Man of War” och ”Lift” är alla så bra att de hade kunnat vara centrala spår för vilket annat band som helst, men ratades både som albumspår och b-sidor, vilket visar vilken närmast abnorm höjd det var på Radiohead för tjugo år sedan. I och med de påkostade nyutgåvorna som dyker upp om en vecka får världen nu ta del av dessa tidigare gömda skatter.
18. Videorna
Jag har redan nämnt de tre videor som släpptes: animerade ”Paranoid Android” med sina absurda figurer och händelser, ”Karma Police” där Thom Yorke sitter i baksätet på en bil som jagar en man i vit skjorta innan den blir ett brinnande inferno samt ”No Surprises”, i vilken herr Yorke närapå drunknar. Samtliga tre var något nytt och tillförde verkligen låtarna något, även om ingen av dem egentligen hade något med respektive låttext att göra.
19. Turnén
Radiohead gjorde mer än 120 spelningar på turnén som följde efter albumsläppet. När jag såg bandet i Victoriastadion i Lund – jag minns det som en stor gympasal med linjer på golvet och svettiga madrasser längs väggarna – i november 1997 var de rejält varmkörda och bjöd på en magisk spelning som definitivt var värd de nästan 60 milen i bil som krävdes av mig och mitt sällskap.
20. Arvet
Skivbolaget ansåg att OK Computer var ”kommersiellt självmord”. I stället blev det bandets stora genombrott och början på en helt ny Radiohead-era. Plattan tjänade som en bro från gitarrocken på Pablo Honey och The Bends till den elektroniska värld som präglat Kid A och de efterföljande albumen. Plattan är en av 90-talets allra största stunder och håller alldeles utmärkt i sin ursprungliga form än i dag, den kommande remastrade nyutgivningen till trots. OK Computer är en klassiker som förändrade musikhistorien på flera sätt. Den knäckte också Thom Yorke, men det är – som de säger – en helt annan historia.
