Det vilar ett tungt och ogenomträngligt mörker över NONNs sjävbetitlade debutalbum. Låttiteln ”Walls” säger en hel del om uttrycket, som pendlar mellan postpunkiga basgångar och industriliknande synthpartier. Skivan släpptes på brittiska etiketten Fuzz Club den 26 maj (bolaget har även signat svenska Dead Vibrations).
Bakom artistnamnet hittas Christian Eldefors, baserad i Jämtland, men som vid inspelningen av debuten provade på Stockholm för en kort period. Med fin press utomlands är det dags för den svenska publiken att bekanta sig med NONN.
Hej! Berätta om NONN.
– NONN är ett soloprojekt och jag spelar vad folk har kallat postpunk med mycket elektroniska inslag.
Du är även medlem i psykedeliabandet The Orange Revival. Ett projekt som präglas av traditionell rock ’n’ roll, medan soloprojektet är mer synthbaserat. I presstexten nämnas bland annat Suicide. Hur kom du fram till denna ljudbild?
– Har alltid lyssnat på och inspirerats av all typ av musik, det tog lång tid innan jag hittade fram till ljudbilden i det här projektet, och den kommer troligen förändras mycket även framöver. Jag satt egentligen bara och skruvade synthljud och skapade trumbeats i månader till jag hittade något som kändes rätt och intressant nog att jobba vidare med.
”När jag flyttade ut hade jag en demo till ett album, som blev liggande på min dator tills hösten 2016”
När började arbetet med debutalbumet?
– Det började vintern 2015, jag flyttade ner till Stockholm några månader och hyrde en lägenhet/replokal. Där kunde jag sitta uppe hela nätterna och göra oväsen och testa nya ideér. När jag flyttade ut hade jag en demo till ett album, men som blev liggande orörd på min dator tills hösten 2016.
Har inspelningsprocessen varit tidskrävande?
– Jag gick direkt in i studion tillsammans med min bror Alexander (The Seed Coat, Lejonsläktet). Han producerade och mixade hela skivan och tog det från den skräpiga demo jag hade till hur albumet låter idag.
Debutsingeln ”Need” är sprungen ur ensamhet och isolation. Hur är det att jobba utifrån sådana förutsättningar?
– När skivan skrevs hade jag bara tillfälligt flyttat från Jämtland till Stockholm, kanske med tanken att träffa mer folk och göra mer saker, men i verkligheten blev det nog tvärtom.
”Det var nog inte många i min närhet som visste om att jag gjorde egen musik förrän skivan släpptes”
– Sen är jag extremt dålig på att berätta om projekt och spela upp saker för folk, så då blir det ju lite isolerat. Det var nog inte många i min närhet som visste om att jag gjorde egen musik förrän skivan släpptes.
Är hela skivan inspelad helt på egen hand?
– Har spelat in nästan allt själv, i slutet hjälpte brorsan till med att strukturera upp allt. Han har fått lägga många timmar på att städa upp mina röriga skisser.
Har du någonsin varit rädd för att musiken ska låta allt för kall och världsfrånvänd?
– För många kan säkert musiken låta kall och världsfrånvänd, och visst var jag lite orolig att ingen ens skulle orka lyssna en minut. När jag startade projektet ville jag bara att det skulle komma naturlig och ta den tid det fick ta, göra nåt eget som jag verkligen kände för.
Varför blev det Fuzz Club Records?
– Har träffat Casper (Fuzz Club chefen) här och var på festivaler och spelningar under flera år, och har alltid gillat det de gör… De älskar verkligen musik och jobbar hårt för banden.
Efter att ha släppt andra skivan med Orange Revival där, så det kändes självklart att jobba med dem igen! Och när jag spelade upp ett par låtar för Casper hösten 2016 så blev han peppad på att släppa musiken.
I september spelar du på Reverence Santarém och Liverpool Psych Fest. Har det blivit många livespelningar med detta projekt?
– Har inte spelat live än, har precis satt ihop ett band bestående av min bror Alexander och Hannes Nyling, som också gjort allt grafiskt åt mig.
Kommer bli mycket repande i sommar.
På både festivalerna uppträder även Träd, gräs och stenar. Ett legendariskt band som visar att Sverige producerat fantastisk musik i genren under lång tid. I Portugal gästar även Hills. På vilket sätt har din musik präglats av att ha vuxit fram i Sverige?
– Den har säkert präglats mycket, mer än jag vet om. Men kan inte komma på något speciellt, många skulle nog säga vädret. I mitt fall har det nog präglats mest av folk runt om kring mig som gör mycket bra musik hela tiden, det får en peppad!
Det går bra för nischade festivaler just nu. Vad beror det på? Har du några funderingar?
– Vet faktiskt inte. Är ju sjukt dyrt att gå på festival, så folk vill kanske veta exakt vad de får. På mindre festivaler som vi varit runt på med Orange Revival är det mycket samma band och besökare som reser runt, så det blir ju som en stor personalfest typ. Folk vill kanske ha lite mindre events där man har nåt gemensamt med alla.
Blir det några spelningar på hemmaplan?
– Det hoppas jag, men ingen verka vilja boka oss bara, skrattar Christian. Hör av er!
