På torsdag inleds årets upplaga av festivalen Clandestino, som arrangeras i både Göteborg och Gerlersborg – 13 mil norr om nämnda stad – där västafrikanska T.P Orchestre Poly-Rythmo utgör en av de bästa bokningarna. Beninbandet spelar även i Varberg under dagens nationaldagsfirande. HYMNs Daniel Andersson listar några av sina favoritlåtar.
T.P Orchestre Poly-Rythmo grundades redan 1966, men det dröjde ända till 1973 innan gruppens debutalbum släpptes. Under 80-talets splittrades bandet, för att återvända 2011 med det nya albumet Cotonou Club. Comebacken föregicks av ett flertal uppmärksammade återutgåvor, sammanställda av bland annat Popular African Music, Analog Africa och Soundway, vilket gjorde att en västerländsk publik fick upp ögonen för T.P. Orchestre Poly-Rythmo. 2009 turnerade bandet utanför Afrika för allra första gången.
2012 avled grundaren och saxofonisten Mêlomê Clément, men sångaren Vincent Ahéhéhinnou och tenorsaxofonisten Loko Pierre har fortsatt med musiken och förra året släpptes deras senaste skiva Madjafalao.
1. ”Ou C’est Lui Ou C’est Moi”
”Ou C’est Lui Ou C’est Moi” är öppningsspåret på T.P Orchestre Poly-Rythmos debutalbum och vid denna tidpunkt ingick tillägget de Cotonou i bandnamnet, vilket avslöjar Mêlomês födelsestad (gruppen bildades som Orchestre Poly-Disco och sedan dess har namnet ändrats vid flera tillfällen).
Funkpsykedeliska ”Ou C’est Lui Ou C’est Moi” är en perfekt ingång till bandets musik och Vincents sång, en mix av Fela Kuti och James Brown, driver upp ett skönt tempo. Orgeln och blåssektionen skapar en varierad ljudbild, med mycket luft, och Yehoussi Leopolds trummor fångar en rytm som naglar sig fast i medvetandet. Vincent anslöt till gruppen 1968 och detta brukar ses som starten för dagens uppställning. Yehoussi avled redan 1982.
2. ”Se Ba Ho”
Soulinfluenserna får fritt utrymme på fantastiska ”Se Ba Ho” och detta spår baseras på vodoun-rytmen sato, som spelas vid begravningsceremonier, men få inte för er att detta dämpar de dansanta inslagen. Vodoun är en religion som är utbredd i Västafrika (besläktat med voodoo). Låten inleds med handklapp och sedan utvecklas ljudbilden allt mer. Synthen ger en mystisk inramning.
3. ”Noude Ma Gnin Tche De Me”
”Noude Ma Gnin Tche De Me” är en av T.P Orchestre Poly-Rythmos mest spelade låtar. Produktionen är rå, explosiv och temposkiftningarna – påminner om att åka berg- och dalbana – ger en medryckande känsla. Den psykedeliska gitarren får fritt utrymme och ger signaler om att medlemmarna lyssnat på Jimi Hendrix. Ett faktum som sångaren Vincent avslöjat i flera intervjuar. Andra västerländska influenser som nämnts är Wilson Pickett, Otis Redding, Aretha Franklin, Françoise Hardy – målsättningen var reda från början att förena dessa element med regionens vodoun-tradition.
4. ”Gbeti Madjro”
Att ”Gbeti Madjro” hamnade på Analog Afrikas utmärkta samling African Scream Contest är fullt logiskt. Låten släpptes ursprungligen som singel 1971-72 med b-sidan ”Angelina II”.
5. ”Aihe Ni Kpe We”
Det vilar något sofistikerat över ”Aihe Ni Kpe We” och hur låtens blåsinstrument fungerar tillsammans. Zoudégnon ’Papillon’ Bernards gitarr är beroendeframkallande, ljudbilden är skönt funkjazzig och sången smälter in perfekt. Afrobeat av högsta klass och i vanlig ordning är det trummisen Yehoussi som får musiken att svänga något kopiöst och Bentho Gustaves bas får fem av fem stjärnor. Sistnämnde anslöt till bandet 1969. Zoudégnon avled 1990.
6. ”A O O Ida”
T.P. Orchestre Poly-Rythmo kan vara ett av musikhistoriens mest rytmstarka band och singeln ”A O O Ida” har liknats vid The Meters (legendariskt funkband från New Orleans). Yehoussis hi-hat sätter tonen direkt – detta är musik att förlora sig i. Zoudégnons sologitarr är magisk och förutom att spela gitarr hörs han på synth. Begåvningen vet inga gränser.
7. ”Se Tche We Djo Mon”
Denna singel präglas av stenhård och repetitiv funk som lyfter Vincents sång till astronomiska höjder.
8. ”Mi Ve Wa Se”
På denna singel sjunger Eskill Lohento och det gör att skönja bandets Latinamerikanska influenser, även om andra låtar bär tydligare spår. ”Yao Yao”, med Yehoussi och Bernard på omslaget, utgår exempelvis från kubanska rytmer. Detsamma gäller Bentho Gustaves fina soloinspelning ”Agnon Djidjo” från 1978.
Samtliga låtar i en spellista.
