Den 16 augusti är ingen vanlig dag på Liseberg, nöjesparken gästas nämligen av Jazz Är Farligt. Jazzen har en lång tradition inom parkens murar, men i regi av Elena Wolay blir blandningen mer vildsint än vanligt, mer taggtrådskänsla än dansbana. Årets upplaga bjuder på politik, frijazzgudinnor och tysk krautrock.
Amon Düül II och Selvhenter är klara sedan tidigare. För alla som inte är insatta, vilka är dessa band?
– Amon Düül II är ett tyskt krautband som bildades 1967 och har verkat i olika konstellationer sedan dess. De tillhörde även samma politiska motrörelse som skapade Röda Armén och skakade om Västtysklands etablerade politiska etablissemang i sina grundvalar. Bandet är fortfarande ett av de viktigaste inom genren krautrock. Selvhenter är för mig kompromisslöst oljud från Danmarks gudinnor. Förutom att spela i detta eminenta band så är de fullständigt lysande på ett inspirerande gör-det-själv-sätt och ger Danmarks musikscen något syre än de flesta utövarna där. Tänk Kolonis Christian Pallin fast ett flertal kvinnor i ett kollektiv.
Du är bra på att förena dåtid med nutid. Amon Düül II är ett av 70-talets bästa krautband, medan Selvhenter är ett av nutidens bästa frijazzband. Hur går tankegångarna när du bokar?
– Jag försöker boka det bästa ur subgenrerna som Jazz Är Farligt representerar/jobbar med. Vill få med lokalt och internationellt, samt grundare för genrer men också de som får dessa att sväva vidare.
Jag är i grunden ganska rädd för att se gamla band i ny tappning. Är du aldrig orolig för att den ursprungliga magin gott förlorad?
– Jo. Så klart. Jag gör ju dock en del research innan. Men det är ju aldrig 100% säkert att magin fortfarande håller. Banden som spelar på Jazz Är Farligt på Liseberg i kombination med lineupen och sammanhanget brukar funka energimässigt. Vi som ligger bakom det hela är med om något magiskt arbetsmässigt varje år. Det brukar hjälpa för att få till det där extra.
Du har även bokat John Sinclair. För mig känd som MC5’s manager, men läste på och han är dessutom aktad poet och rättsaktivist. Vad blir hans roll under festivalen?
– Svårt att säga, men för min del får hans roll gärna vara att uppmana till ett mer tänk inför valet nästa år. Eller det kanske blir min roll som konferencier? Vem vet… Jag vill ju gärna ge alla en konstnärlig frihet. Men det politiska klimatet är obehagligt och några av dessa bokningar som uppmanat till organisering med hjälp av deras musik blir den röda tråden, vilket jag hoppas de gör även numera då de gjorde detta en gång i tiden. Hur som helst… Johns sätt att jobba på har inspirerat mig. Minus all cannabis då, haha.
Till sist, berätta om bokningarna som fulländar årets lineup!
– SORK och Jockum Nordström och Joakim Åhlunds band blir det sista jag adderat till årets upplaga. SORK får stå för det lokala som varit kring Jazz Är Farligt på olika sätt… Nordström och Åhlund har även varit involverad i min krets. Nordström har ju gjort alla omslagen till mitt fanzine.
Är du själv en flitig festivalbesökare?
– Nej, det kan jag inte direkt påstå. Blir trött på att stå och invänta mirakel. Jag vill hellre vara en del av jobbet bakom miraklen.
Nedanstående spellista utgörs mestadels av instrumentala låtar, som både representerar Jazz Är Farligt och som Elena föredrar att lyssna på i lurar. Listan inkluderar även musik från flera av de band som spelar på årets Jazz Är Farligt på Liseberg. Att lyssna på denna spellista är som att träda in i en annan dimension.
