Det var länge sedan den svenska musikscenen bjöd på något så befriande som Åsa Söderqvists fuzziga lo-fi-projekt ShitKid. Här tillåts smutsig punk möta söt pop och tuff attityd blandas med gulligt och quirky. Åsa ger en komplex illustration av hur det är att vara kvinna – en dynamisk bild som jag skriver under på direkt.
Två EP:s och ett antal singelsläpp har tidigare vittnat om att välprofilerade skivbolaget PNKSLM än en gång hittat en lovande artist, men jag måste säga att jag ändå är lite förvånad och imponerad av hur klockren Fish är.
Redan i inledande ”Never Seen A Girl”, där Åsa sjunger starkt över vad som kan tyckas vara världens enklaste trumkomp och melodi, så ler jag stort. När sen briljanta singeln ”Sugar Town” – en orgie i dist – går igång får jag svårt att sitta still. Texten: ”Hell only exist if you believe in God, right?, so that makes me a ghost when I die, right?” och ett glammigt gitarrsolo på det – det är geni. En annan favorit är ”Two Motorbikes” som är ett av många exempel på hur stenhårt möter näpet.
ShitKid låter delvis som ett kärleksbarn avlat av Kathleen Hannas båda succéakter Le Tigre och Bikini Kill, men referenser kan också dras till klassiska girlpopakter som The Shangri-las. Bapp bapp-körerna i ”Tropics” luktar sommar och Kalifornien – ett favoritställe om man ska tolka tidgare släppta låten ”I Wanna Go To LA” bokstavligt. I sådana fall har vi det gemensamt, Åsa och jag, det och förkärleken för en ljudbild som är allt annat än putsad. Jag har full respekt för att ett sådant sound inte är för alla, men i min värld är Fish bland det absolut bästa som hänt musiksverige under 2017.
[PNKSLM, 2 juni]
