När jag träffade Cody ChesnuTT för en intervju häromveckan, beskrev han det nya albumet som en mix mellan sin lofi-debut The Headphone Masterpiece (2002) och den svulstigare uppföljaren Landing On A Hundred (2012). Vad jag inte visste då, och vad den alltjämt blygsamme Cody aldrig nämnde, var att Kanye Wests önskan om ett samarbete låg bakom födseln av albumet
En vanlig missuppfattning kring Codys samarbete med The Roots i låten ”The Seed (2.0)” är att The Roots hjälpte Codys karriär. I själva verket är låten en version av en låt som Cody redan spelat in, och det var The Roots som kontaktade honom och bad om att få göra sin version av låten. Och inte heller nu var det Cody som sträckte sig ut efter Kanye, utan i själva verket Kanye som var intresserad av att skapa musik tillsammans med Cody. Detta vittnar om den storhet som den 48-årige multiinstrumentalisten från Atlanta besitter. Det hela resulterade i alla fall i en studiosession mellan Cody och Kanye, och det var där han mötte producenten Twilite Tone, som varit medproducent till det här albumet.
Det återstår att se om samarbetet med Kanye kommer att resultera i ett genombrott till en bredare massa. Min gissning är att Cody är och förblir lite för obekväm och svårtillgänglig för ett sådant genombrott, och han verkar inte heller eftersträva det. Codys fokus är musiken, att utveckla sitt hantverk. Och detta gör han också i och med My Love Divine Degree.
Det är tydligt att Cody i och med mötet med Kanye träffat en parhäst som kan bolla idéer med honom och lyfta ljudlandskapen till nya nivåer. Gemensamt för superegot Kanye och den blygsamme Cody är nördigheten i studion, där de båda kan tillbringa månader eller år för att hitta rätt sound. My Love Divine Degree låter som en mognare version av The Headphone Masterpiece med kapital. Där jag upplevde debuten som en frisk lofi-fläkt kändes uppföljaren ganska tam och tråkig i jämförelse.
Här låter Cody mer experimentell och hungrig igen, fast denna gång i en professionell studio med Kanye som bollplank. Skivan inleds med en viskande Cody, upprepande ”Antyhing can happen when the music is good.” Det är som ett löfte om vad som komma skall, att här kan vad som helst hända.
Vi slussas sedan vidare in i ”Africa The Future”, en låt som låter som en Michael Jackson-hit för vår tid, parad med hiphop. Den här låten har verkligen potential att välta dansgolv runtom i världen. Vi slussas vidare till dansant soul i ”She Ran Away”, till en vacker ballad med samhällskritisk text i ”Bullets In The Streets And Blood”, och vi serveras Kingston-klingande baktakter i ”Make A Better Man”, där den vanligtvis skönsjungande Cody faktiskt låter lite som kakmonstret.
Singelspåret Image Of Love har en medryckande refräng och ett tungt beat som skvallrar extra mycket om Twilite Tones inblandning i produktionen. Resan avslutas med de två balladerna ”Shine On The Mic” och ”Have You Heard Anything From The Lord Today”, varav den förstnämnda kan vara den vackraste låt Cody skrivit hittills.
Detta är utom tvivel ett soulalbum för vår tid, och ännu en vittnesbörd om att Cody är här för att föra soulen vidare och inte bara förvalta det som redan gjorts.
[One Little Indian Records, 2 juni]
