Jag har aldrig skivdebuterat och kommer förmodligen aldrig göra det heller (är dock riktigt sugen på att ge ut en skramlig punk-vinyl, men det hör kanske inte hit). Men jag kan tänka mig att det är ett enormt arbete. Låtar ska skrivas och spelas in, du måste göra en massa marknadsföring och annat sånt där jobbigt. Detta arbete är precis vad Jade Jackson precis gått genom och nu har det blivit dags att släppa iväg alstret.
Till att börja med måste musiken såklart genrebestämmas. Rolling Stone tog för någon månad upp henne på en lista över countryartister att hålla koll på. Någonstans där hamnar även jag. Men det är inte country i den meningen de flesta tänker på den. Det är mer drag, smattrigare trummor, uppkäftigare Telecasters, ja, det är helt enkelt kaxigare allt som allt. Men alltid med de där texterna som förknippas med countryn. Ärliga och råa. Alt-country får vi väl säga.
Det finns ett album som tankarna ständigt fladdrar iväg till när jag hör den här plattan; det kom för snart tjugo år sedan och satte någonstans standarden för hur den här typen av musik bör låta. Plattan heter Car Wheels on a Gravel Road och artisten Lucinda Williams – drottningen av denna mästerliga alt-country. Att jämföra med den skivan är nästan lite orättvist, eftersom den är så fruktansvärt bra. Men någonstans kommer man till den punkten.
Det hörs också tydligt att Jade Jackson själv lyssnat in sig en del på Williams. Både hennes sätt att sjunga och musiken har tidvis en slående likhet med henne. Men detta utan att kännas plagierat. Det är allt som allt en stark debut och vissa spår är rysande bra.
[ANTI-, 19 maj]
