The Space Lady spelar på Fasching i Stockholm nu på söndag 21 maj. Den egensinniga amerikanska musikern har levt ett spännande liv. Exklusivt för HYMN kommer här spellistan med 13 favoritlåtar genom tiderna – och minnena bakom!
SPELLISTA: My (Baker’s) Dozen of My Most Inspirational Songs – av The Space Lady, alias Susan Dietrich Schneider – turnerande solomusiker och låtskrivare i 70-årsåldern, från Colorado, USA.
Gian Carlo Menotti – ”I Was a Shepherd”
– Den här låten är från Amahl and the Night Visitors – en opera gjord för TV 1950-nånting, och fram till dess hade jag hatat opera (som mina föräldrar spelade mycket). Men den här låten sjöngs av en pojke med en vacker sopranröst och, när jag ser tillbaka på det, var märkligt förutseende kring min framtid som ”tiggare”, då Joel och jag gömde oss för inkallelsen på 70-talet. Som Amal sjunger till kungarna om sin desperata och vanvettiga mamma: “But Mother says that now we shall both go begging from door to door – won’t it be fun?!?”. Text om du vill sjunga med.
Kingston Trio – ”Tom Dooley”
– Min syster och jag hörde den här låten i vår tjejkompis hus 1958, när jag var 10, och det öppnade dörren till vår acceptans för den förbjudna rock’n’rollen, även om det knappast var Elvis Presley, Chuck Berry eller Little Richard!
Stan Jones – ”Riders in The Sky”
– Jag hörde en tidig version av den här jättefina countryklassikern, ganska mycket av misstag och bara en gång, på min mormors AM-radio. Som det sci-fi-fan jag redan var, blev jag bortom hypnotiserad!
George Gershwin – ”Summertime”
– Jazzoperan Porgy & Bess, som mina föräldrar hade som ett stort rullband med Paul Robeson & Leontyne Price, kom som en välkomnande befrielse från vår vanliga klassisk musik-diet, och jag trollbands av alla låtarna – men speciellt den här, som fick mina ögon att tåras.
Shelley Fabares – ”Johnny Angel”
– Pinsamt att erkänna den här, men jag var en hopplös romantiker från början, och den här klagosången från en annan kärlekstrånande tjej träffade mig direkt, hur trivialt och fånigt det än låter såhär i retrospekt.
Aker Bilk – ”Stranger on the Shore”
– Ännu en låt som talade till mitt okuvliga romantiserande, för att inte nämna min ensamhet, och den inspirerade mig att måla en oljemålning utifrån låten, som naturligtvis inte existerar längre – förutom bland mina inre minnesbilder.
The Beatles – ”I Wanna Hold Your Hand”
– Jag var en andraårsstudent på high school när den brittiska invasionen läckte igenom de väldigt konservativa ljudvågorna i Colorado, med den här bedrägligt enkla och rättframma låten, och jag träffades, inte bara för dess uppfriskande oskuldsfullhet, utan också för det här mystikbandets oklanderliga stämmor.
Laura Nyro – ”Eli’s Comin’”
– Faktiskt så är det omöjligt att sålla ut en enda av Laura Nyros låtar. Hennes musik hade en sådan djupgående påverkan på mig vid 21 års ålder, bortom alla andra nutida artister vid den tidpunkten i mitt liv – Joan, Judy och Joni inräknade. Det blev faktiskt så att jag lät bli att se månlandningen 1969 för att jag just hade upptäckt henne på en PSB-kanal som sände samtidigt. Ganska ironiskt för den blivande Space Ladyn, men hur som helst ett faktum.
Donovan – ”Isle of Islay”
– Jag var ett jättefan av Donovan på sena 60-talet, men den här låten talade verkligen till mitt hjärta och min själ, för att inte nämna mina anglosaxiska rötter, med sin porträttering av bondpojken, den slagna torven, och fiskmåsarna på en vacker men öde havsstrand på de avlägsna brittiska öarna.
Led Zeppelin – ”Stairway to Heaven”
– 1971 hörde jag och min framlidne exman Joel den här låten för första gången, på en tape loop, som vi körde på repeat medan vi liftade med två unga killar som råkade köra förbi vår destination Mount Shasta, där vi hoppades komma undan att Joel blev gripen för inkallelsesmitning – och vi var övertygade om att den här händelsen var ett häpnadsväckande vackert tecken från universum, på att vi var på rätt väg och skulle skyddas under vårt mål att hålla oss fredliga, kreativa och fria.
Fleetwood Mac – ”Sentimental Lady”
– Den här låten räddade min ande under en väldigt ruggig period i mitt liv, då Joel och jag bodde i en grotta på Mount Shasta och jag jobbade i stan som stödperson för en arg och bitter gammal dam, som tack och lov var för döv för att kunna höra mig spela brittiska proggrockalbum på hennes trevliga stereoanläggning – en stulen lyx för mig.
Petula Clark – ”Downtown”
– Det här var en av de första låtarna jag spelade när jag började gatumusicera i Boston 1980. Den var passande för tillfället och samtidigt enkel nog för mig att klura ut på mitt slitna gamla loppis-dragspel.
Tornadoes 74 – ”Telstar”
– En instrumental låt som blev en del av en nybörjade Space Ladys tidiga elektroniska repertoar, och fick förbipasserande att se på mig som futuristisk och annorlunda. Jag tror den hjälpte mig att få erkännande som en legitim, cutting edge outsider-musiker, hur tafatt och osäker jag än var i början av min karriär.
Du kan även se The Space Lady live i Växjö, Göteborg, Torpåkra, Tivedstorp, Arvika och Malmö under den närmsta veckan. Mer information här.
