The Shivas. Foto: Andre Peniche
Det finns så många bra scener i Göteborg att jag en del kvällar önskar att jag hade haft möjlighet att klona mig för att kunna vara på flera ställen samtidigt.
Det går ju, som tur är, inte och därför får jag istället välja en scen och är tacksam för det jag får uppleva. Det är så mycket roligare att glädja sig åt saker som man upplever istället för att gräma sig över saker som man inte upplever. Men vissa kvällar faller schemat perfekt på plats och lördagen den 13 maj var en sådan kväll.
Klubben Koloni anordnade spelningar på Bengans medan Klubb High Time och Pish Club höll i rodret på Oceanen. Båda ställena ligger på Stigbergstorget i Göteborg, knappt 100 meter ifrån varandra. Klubbarna hade dessutom fört dialog och hade synkat speltiderna så att man kunde se alla fem artisterna, om man ville. Därmed blev det på något sätt självklart att skapa sin egna lilla minifestival.
På Bengans var det gott om folk och trevlig stämning när Radula gick upp på scenen en stund innan klockan hade hunnit bli åtta. Radula har släppt en singel tidigare i år som jag har lyssnat en del på och spelningen inleddes med ”Scarlett”. Det var en fin start på kvällen och ”Serious”, den andra låten från singeln, spelades också. Denna trio vill jag höra mer av framöver och jag kan inte låta bli att fundera på valet av bandnamn, helt klart ett av landets mer intressanta.
Därefter var det dags för Joey Molinaro från Pittsburgh, Pennsylvania. Jag älskar verkligen att utmana mig själv och lyssna på musik och besöka spelningar inom genrer som jag inte upplever så ofta och detta var precis en sådan stund.
Joey Molinaro spelar en experimentell form av akustisk black metal. Jag hade tjuvlyssnat lite på Spotify och insåg att det inte alls var min typ av musik så när Joey Molinaro satte sig på scenen med sin fiol så hade jag inga större förväntningar. Fem minuter senare så var jag smått förälskad. Vilken oerhörd artist! Han satt på en stol med mikrofonen i headset, sin fiol i händerna och stampade taktfast på en plywoodskiva. Det han skapade var helt enkelt en massiv och enastående ljudbild. Det bekräftade återigen att musik i många former som jag inte är så bekant med kan vara fantastisk.
Death Valley Girls
Efter denna fina stund på Bengans så gick jag över gatan till Oceanen. Tyvärr kom jag lite sent så jag hann bara vara med om de två avslutningslåtarna av Göteborgsbandet Dirty Burger som blev en ny bekantskap för mig. Det jag hann höra lät väldigt bra så jag hoppas att våra vägar snart möts igen. Det var rejält mycket folk på Oceanen denna kväll och efter ett tag sattes det upp en skylt vid entrén att det var slutsålt.
The Shivas är ett band som jag har lyssnat en del på. De kommer från Portland, Oregon och har funnits sedan 2006. För tre år sedan släppte de albumet You Know What to Do som jag tycker är en av de finaste plattorna från 2014. Spelningen startade 22:40 med briljanta ”Stalking Legs”. Tiden stod plötsligt helt stilla och det lilla torget vibrerade vackert i takt med musiken. Spelningen fortsatte på samma fina linje och kretsade mycket kring albumet som jag tidigare har nämnt där låtar som ”Ride On”, ”You Make Me Wanna Die” och avslutande ”Manson Girls” kan få agera exempel.
Kvällens sista spelning var Death Valley Girls från Los Angeles, California. Ifjol släppte de det briljanta albumet Glow In The Dark som har snurrat mycket hemma hos mig och ungefär halva spelningen bestod av låtar från detta album. Låtar som ”Disco”, ”No Reason”, ”Death Valley Boogie” och ”Glow In The Dark” fyllde varenda kvadratmillimeter av Oceanen och det var oftast riktigt bra. Spelningen var nästan slut när ”I’m A Man Too” avslutades, men den tog slut för min del då eftersom jag var tvungen att röra mig snabbt mot en spårvagn och åka hem.
Sammanfattningsvis var det en väldigt fin minifestival på Stigbergstorget och klubbarna ska ha en stor eloge för det fina upplägget denna lördagskväll.
