Christian Olsson från Fibes Oh Fibes! går solo och gör det med eftertryck – OLSSON i versaler, skrivet med färgglada bokstäver för att fånga uppmärksamhet. Göteborgssonen signalerar med alla medel att han är tillbaka, rampljuset ska återerövras och denna gång har pianot ersatts av Grace Jones-liknande rytmer. Det fungerar inte alls.
Målsättningen är med största säkerhet att låta lyxig, modern, men ändå tillbakablickande. Aktuell listpop möter Madchester. Habila ”Take Your Time” lånar från New Order och Kindness, med ett helt ok resultat. Singeln ”Ça m’est égal”, där Daniel Adams-Ray gästar är dock olyssningsbar. Olsson kopierar Becks ”Loser”, men hamnar helt snett och låter mest sökande, jagandes efter den rätta känslan. Under skivans 12 spår är formtopparna få och Adams-Rays inhopp får mig att tänka på finska Bomfunk MC’s (kredd för att han vågar byta språk från svenska till engelska).
Gospel, Madchester-influenser och listpop utgör fundament, men Olsson får inte ihop delarna till en helhet. För tillfället är det mycket prat om att Västlänken – en planerad järnvägsförbindelse genom centrala Göteborg – kommer att bli svår att färdigställa på grund av den svårarbetade göteborgsleran. Det gäller att vara på den säkra sidan innan arbetet genomförs. Olsson borde ha börjat om, satt sig ner och funderat, innan dessa låtar färdigställdes.
[Universal, 12 maj]
