Foto: Morten Rygaard
Det danska indierockbandet MEW är aktuella med ett nytt album, Visuals, som släpps på fredag den 28 april. I sommar kan vi se dem spela som förband åt Coldplay 25 och 26 juni på Ullevi. HYMNs Alejandra Cerda har pratat med bandets sångare Jonas Bjerre.
Hej MEW, hur mår ni?
– Väldigt bra tack. Uppspelta inför att släppa det nya albumet och att turnera!
Ni spelade i Stockholm för inte så länge sen, jag var där och det var en fantastisk spelning! Ert nya album, Visuals släpps den 28 april – hur snabbt efter +- började ni skriva för det nya albumet?
– Tack så mycket, vad gulligt av dig. Vi började faktiskt samla ihop idéer för Visuals under turnen för +-. Vanligtvis har vi inte energin att göra det under turnerandet men denna gången var det annorlunda. Det var inte färdiga låtar, bara små bitar av ett pussel. Det var just den peppen av att vara på turné och att överhuvudtaget vara ett band – den energin ville vi behålla i albumet. Vi avslutade den sista spelningen på turnén i december 2015 och redan i januari träffades vi för att börja skriva.
Jag ska inte prata allt för mycket om det tidigare albumet men jag måste säga att det är några av de smartaste låtarna jag hört. Melodierna, arrangemangen och även övergångarna mellan spåren är så väl genomtänkta och helt enkelt väldigt smarta. Hur skulle ni beskriva Visuals jämfört med +-?
– Tack! På varje album vi gör försöker vi att göra nya saker, att twista riktningen på något sätt. Vi vill inte upprepa oss, vi vill inte känna att bandet stagnerar. Så vi försöker att utmana oss själva och hur vi närmar oss musiken, samtidigt som vi vill vara sanna mot det som är naturligt för oss. Vi hade några mål med detta album, ett av målen var att färdigställa det inom ett år. Det kanske inte låter som kort tid, men för oss är det mycket snabbare än vanligt. Vi ville minnas vad som var den inledande gnistan för varje låt när vi närmade oss slutet, något som många års arbete annars kan fördunkla.
”Vi ville minnas vad som var den inledande gnistan för varje låt när vi närmade oss slutet”
– Ett annat mål var att vi ville göra åtminstone några korta låtar. Det har alltid varit en utmaning för oss, att framföra all information under mindre än tre minuter, det är något vi beundrat hos andra låtskrivare. Jag tycker vi lyckades ganska bra med det, om jag får säga det själv! Det har varit väldigt mycket experiment, vi fightas allt med frestelsen att förlita sig på det man vet funkar och att istället försöka få saker att funka på sina egna villkor, även saker som inte ”borde” funka.
Foto: Morten Rygaard
Jag har lyssnat på albumet och mitt intryck är att det är ganska annorlunda jämfört med +., det ger mig lite David Bowie på 80-talet-vibbar. Håller ni med om det?
– Det måste vara annorlunda! Annars hade det inte varit någon poäng med att göra det. Jag vet inte om jag håller med om 80-tals-Bowie fast jag älskar mycket av det han gjorde under den perioden. Jag är faktiskt ett fan av hela hans karriär. Outside och Blackstar är lika invecklade som hans berömda Berlin-triologialbum, tycker jag. Det går inte att komma ifrån att han stod för några av våra första musikaliska intryck som barn på 80-talet, och även om de upplevelserna sedan begravdes under en tjock matta av noise, shoegaze och sånt, så har de första intrycken alltid varit med oss och jag tror att de har börjat leta sig mot ytan på sistone.
”Jag kan verkligen uppskatta narrativet hos smart 80-talspop”
– Jag kan verkligen uppskatta narrativet hos smart 80-talspop, det här abstrakta sättet av storytelling, och jag tror att det är möjligt att det finns såna stunder i albumet.
Johan Wohlert gick med i bandet igen efter flera år från att inte varit med, hur är det?
– Det är fantastiskt att ha honom tillbaka. Han var med under skrivandet av +- och allt kändes som vanligt fast det hade gått sju år. Bandet växte upp tillsammans, musikaliskt, och jag tror vi har vårt eget musikaliska språk, eftersom att vi lärt oss och upplevt så mycket tillsammans.
Tack så mycket, ta hand om er!
