Sveriges funk- och soulkung Kaah har släppt sin första EP och i höst kommer ett fullängdsalbum. Ovanligt mycket för att vara Kaah, som kan ta tio år på sig mellan släppen. Det här är bara början, berättar han för HYMN när vi ses för att prata om musiken och visdomen som kommer med åldern.
Jag väntar i hörnet vid 7 Eleven, men varken på Mauro eller Sarah, utan på Kaah, eller Peter Alexandersson som han heter utanför artisteriet. Vi har bestämt träff vid Fridhemsplan i Stockholm, i närheten av hans studio. En mellanstor latte till mig, en liten mellanmjölk och korv med bröd till honom, och en kort aprilvinterpromenad senare slår vi oss ner i varsin soffa för att prata om EP:n JUNGL, som släppts samma dag.
Det har varit tyst sedan 2013 från Kaah, då han släppte förra albumet Matcha din look, som i sin tur kom efter tio års tystnad och släppet av Jideblasko international 2003. Men nu är det slut med att gå i flerårigt musikaliskt ide för Kaah har bestämt sig för att släppa mycket musik framöver. Hittills är det en singel och, oväntat nog, en femspårs-EP som är tecken på det.
Varför släpper du en EP?
– För att det är kul! Jag har ett behov av att släppa musik just nu, så då kan jag göra det med en EP istället för att skjuta upp det till albumet som kommer i höst. Det blir mer musik så här.
Behovet du pratar om – kommer det från de senaste fyra årens tystnad?
– Dels kommer det från det, men också från att jag tycker det är jätteskönt att man kan släppa musik så enkelt i dag. Det blir så konkret. Även om det inte finns fysiskt längre, går det att ta på. Det blir en kick i sig.
Albumet är ju en parallellt pågående process. Hur valde du ut låtar till EP:n?
– Jag gjorde ”JUNGL” och tänkte att den släpper jag först. Sen tänkte jag att jag släpper några låtar till med det gemensamma att inget ska vara lugnt. Alltså lugnt på riktigt. Det gör jag sen. Jag hade lite att bolla med, men de här låtarna var mest klara, annars hade det kunnat vara några andra. Vilket är skönt, för det har aldrig varit så att jag tänkt att nu ska jag få ihop fem låtar. Däremot bestämde jag ganska snabbt att EP:n skulle vara fem låtar – fyra är för lite och sex blir för mycket.
Den röda tråden som finns genom EP:n, trots låtarnas olikheter, bygger mer på känsla än strategi, säger Kaah. Medan vi pratar ger han intryck av stark målmedvetenhet, att han vet vad han vill med sin musik, sitt liv. När han ska förklara vem artisten Kaah är idag och hur han utvecklats sedan förra albumet uppstår det en lång tystnad innan han eftertänksamt förklarar.
”Jag har gått tillbaka till känslan jag hade när jag började göra musik”
– Jag har gått tillbaka till känslan jag hade när jag började göra musik. Den där ”alla andra har fel”-känslan blandad med ”jag bryr mig inte om nån annan”. Jag är mer så nu än med förra albumet. Då visste jag att jag skulle göra en Michael/Prince/pop-platta. Det var själva målet. Det skulle inte vara något nytt, inte ha något elektroniskt.
Minns du varför du ville göra den så?
– Mmm, för att jag ville inte göra den så som jag hade gjort innan.
Så enligt någon slags logik låter ditt nya material som det gör för att du inte vill upprepa dig?
– Ja, så kan det ju vara. Det måste ju vara något som gör att man inte tröttnar på sig själv. Ja….sen kanske…fan det är svårt att prata om det. Eller inte svårt att prata om det, men svårt att säga något vettigt, säger Kaah och skrattar till innan han sedan etiketterar sina nya låtar som lite mer indie.
– På något sätt är det indie i attityden. Jag är inte så berörd av vad folk tycker om mig, generellt sett. Det är ganska skönt.
När började du tänka så?
– Jag tror man tänker så för att man blir lite smartare och lite äldre. Man blir kreativ som fan av det, säger Kaah och ser nöjd ut.
Kreativiteten och insikterna som kommer med åldern har fått Kaah att bestämma sig för att göra och släppa musik så mycket han kan framöver. Det handlar om att göra val, säger han.
– Vad gör jag från och med nu tills jag dör? Det låter dramatiskt, men det är ju lite så. Vad är kul, vad är passionen? Sen är det bara att köra. Det finns inte tid för att vänta. Så är det.
”När du är 15 kan du ju skjuta på allt, men det går ju inte nu”
Det låter nästan existentiellt?
– Nej, inte så att fråga sig vad meningen med livet är. Mer praktiskt. Det här vill jag göra, så vad är det jag ska vänta på? Det är ju bara att göra det eller att inte göra det. När du är 15 kan du ju skjuta på allt, men det går ju inte nu. Tvärtom jagar du tid hela tiden.
Blev EP:n som du tänkt dig?
– Jag tänker ju inte så. Jag tycker det är kul att göra musik, sen ger jag ut det och sen är jag fri från det. Det är jätteskönt, för sen är jag ren i huvudet inför nästa grej. Jag tittar inte bakåt. Och det är så det ska vara, för hade jag tittat bakåt hade det varit tragiskt.
Och blicken framåt är ditt album?
– Ja, albumet och så eventuellt göra några grejer på vägen, som bara är lösa trådar än. Albumet vet jag inte exakt hur det kommer att låta än. Jag vill inte heller veta, det är så långt kvar. Jag vet bara att det blir bra, det räcker, säger Kaah och skrattar.
Du har förresten ingen tanke på dubbelalbum med tanke på allt material du kommer ha samlat på dig innan höstens släpp?
– Nej, det blir normallängd. Dubbelalbum kommer jag inte hinna. Men just det att du sa så kanske gör att det blir ett. Så kan det ju vara ibland, att någon säger något som skapar en idé. Vi får se, bra tanke faktiskt!
”Inspiration för mig är människor som får mig att öppna upp, som säger ”Fuck it, nu kör vi”
Jag har läst att Kendrick Lamar varit en av dina influenser – kan du berätta hur?
– Det är inte så enkelt för mig. En influens kan ju vara en romantisk bild av bilden av någon man influeras av, men som egentligen inte har att göra med hur det låter. Utan som mer har att göra med att hålla ett fokus på vad man själv ska göra. Så skulle jag nog säga. Inspiration för mig är människor som får mig att öppna upp, som säger ”Fuck it, nu kör vi”. Folk som får en att bli så, de inspireras jag av. Jag vill inte ha det tillknäppt och konstgjort konstnärligt. Ta bort såna grejer ur mitt liv.
Två spelningar är inbokade, 21 april på Pustervik i Göteborg och 23 april på Berns i Stockholm, är det exklusiva spelningar eller blir det fler?
– Nej, jag vill spela mycket, men det är bara de som är bokade än så länge. Jag skulle spela på de flesta ställen om de vill ha mig!
