Brittiska postpunkbandet The Raincoats är en av musikhistoriens bäst bevarade hemligheter, samtidigt nämns de ofta som stora inspirationskällor. Skivbolaget Rough Trade gjorde rätt som satsade på dem i slutet av 70-talet.
Kurt Cobain tillhörde ett av The Raincoats största fans och han fick albumen The Raincoats (1979), Odyshape (1981) och Moving (1984) återutgivna i början av 90-talet. Grungelegenden bjöd även in dem att turnera med Nirvana 1994, men dessa planer gjordes om intet när Cobain avled den 5 april samma år. Initiativet resulterade ändå i comebackalbumet Looking In The Shadows från 1996.
Efter Cobains död släppte Hole singeln ”Doll Parts”, en låt som Courtney Love skrev i samband med att hon träffade Cobain 1991, och med tanke på den tragiska bakgrunden lät inte framgångarna vänta på sig. Låten är en av bandets största succéer. På singelns b-sida hittas en cover på The Raincoats ”In Void”. En vacker gest och ett bevis för musikens betydelse.
(nedanstående lista har som mål att ge en översikt, det är ingen best-of).
1. ”Fairytale In The Supermarket” (1979)
The Raincoats debutsingel ”Fairytale In The Supermarket” släpptes under första halvan av 1979, gavs ut på Rough Trade och producerades av combon Geoff Travis/Mayo Thompson. Travis grundade nämnda skivbolag – ett år innan denna release – och Thompson kan beskrivas som en kultfigur inom alternativ popmusik. Sistnämnde producerade flera av Rough Trades första band, inklusive Kleenex, som The Raincoats turnerade med vid flera tillfällen.
”Fairytale In The Supermarket” utgör en av hörnstenarna inom 70-talets DIY-kultur och är en av de första indiesinglarna. Punken hade nått sin kulmen och 1979 blåste nya vindar – estetiken var den samma, men ljudbilden stöptes om. The Raincoats blandade avantgarde, folkmusik och pop, och de utgick från punkens nonchalans. Musiken skulle hållas enkel. Gamla ideér födde nya.
Gitarristen Ana da Silva och basisten Gina Birch träffades 1976, de hade noll musikalisk erfarenhet, men två år senare släppte de en av 70-talets bästa singlar. I övrigt har medlemmarna varierat, men ett av de främsta kännetecknen är Vicky Aspinalls violin, som för tankarna till The Velvet Underground och John Cale. Aspinall medverkade inte på comebackalbumet.
2. ”In Love” (1979)
”In Love” släpptes ursprungligen som b-sida till ”Fairytale In The Supermarket” – tillsammans med ”Adventures Close To Home” – och denna låt är långt mer nedtonad än a-sidan. Aspinalls violin tillåts att utvecklas fritt, Gina Birch sjunger och pratsjunger om vartannat, vilket skapar en lekfull inramning. The Raincoats kan inte anklagas för att vara städade.
”Adventures Close To Home” skrevs av Paloma ”Palmolive” Romero innan hon lämnade The Slits 1978 – en mer polerad version finns med på nämnda bands debutalbum Cut från 1979. Palmolives sejour i The Raincoats blev dock kort – endast ett halvår. Hon fanns inte med när bandet släppte sitt självbetitlade debutalbum i november 1979 (Cut nådde skivaffärerna strax innan).
Kan även rekommendera Peel Session-versionen av ”In Love”.
3. ”No Side To Fall In” (1979)
”No Side To Fall In” är det första spåret på The Raincoats albumdebut, som utelämnade ”Fairytale In The Supermarket”, och det är en kort och glimrande poplåt på 1.50. Jag älskar hur rösterna överlappar varandra och att grundstrukturen ger en studsande och bekymmersfri karaktär. Inramningen är minst sagt avslappnad. ”No Side To Fall In” är omöjlig att genrebestämma.
4. ”Lola” (1979)
The Kinks släppte singeln ”Lola” 1970 och låten blev en omedelbar hit. Texten handlar om ett möte mellan den manlige huvudpersonen och en transperson – det har spekulerats om Candy Darling – och deras sexuella relation. The Raincoats version är en riktig fullträff och omvandlar originalet till sin egen. Sättet att angripa den manliga rockkanonen påminner om The Slits tolkning av Marvin Gayes ”I Heard It Through The Grapevine”. De visade sin uppskattning genom att göra sin egen grej.
The Raincoats tolkade även Sly And The Family Stones ”Running Away” och denna coverversion gavs ut som singel 1982. Ljudbilden påminner om dagens Jens Lekman.
5. ”Off Duty Trip” (1979)
The Raincoats var sällan medvetet politiska, men ”Off Duty Trip är ett starkt undantag. Låten handlar om en våldtäktsanklagad militär som behandlades med silkesvantar för att inte skada hans karriär. Den militäriska och statiska refrängen sätter tonen. Låten skrevs av Aspinall och är ett tidigt inlägg gällande vår tids oacceptabla våldtäktskultur. Låten är dessvärre lika aktuell idag som 1979. First Aid Kit släppte nyligen ”You Are The Problem Here” på samma tema.
Amerikanska Preoccupations spelade nyligen in en fin version.
,
6. ”Black And White” (1979)
Det finns inte en dålig låt på The Raincoats debutalbum. ”Black And White” tillhör de mer lättlyssnade spåren och präglas av Lora Logics maniska saxofon – bekant från X-Ray Spex och det egna projektet Essential Logic. Logic grundade sistnämnda band efter att ha sparkats från X-Ray Spex.
7. ”Shouting Out Loud” (1981)
”Shouting Out Loud” är öppningsspåret på The Raincoats andra album Odyshape från 1981. Palmolive hade lämnat plats för Ingrid Wiess på trummor och bland gästmusikerna hittas Robert Wyatt och Charles Hayward från This Heat.
På sätt och vis är ”Shouting Out Loud” ljudet av ett helt nytt band, men med bibehållen experimentlusta. Musiken är fortfarande svårt att kategorisera. ”Shouting Out Loud” präglas av en världsfrånvändhet som saknas på debuten och Ana da Silvas röst känns långt mer alienerad än på de första inspelningarna. Inramningen är klaustrofobisk och Weiss taktfasta trummande skapar en ödesmättad atmosfär.
8. ”Only Loved At Night” (1981)
”Only Loved At Night” präglas av en Scritti Politti-liknande gitarr, men det som är mest påtagligt är avsaknaden av ljud. Produktionen är minimalistisk, det är som att ljudbilden tömts på innehåll, där varje instrument tillåts att fånga lyssnaren uppmärksamhet. Användandet av kalimba – även kallat tumpiano – ger en hemsökt känsla och förstärker låtens ödsliga karaktär.
Det mörka tonläget utvecklas ytterligare på albumets följande spår ”Dancing In My Head”, där cello och piano ger en mer varierad karaktär och Gina Birch sånginsats fångar ett sårbart och överjordiskt tonläge. Jazz, folkmusik och arabiska toner blandas om vartannat.
9. ”No One’s Little Girl” (1982)
”No One’s Little Girl” är öppningslåten på The Raincoats tredje album Moving från 1984. Ljudbilden är luftigare, mer inbjudande och dansantare än på föregående skiva. ”No One’s Little Girl” släpptes som singel 1982, men skrevs redan 1977 av Gina Berch. Instrumenteringen ger en känsla av Can anno 1973.
10. ”Don’t Be Mean” (1995)
Efter Moving splittrades The Raincoats, men under 90-talet gjorde de comeback och 1996 släpptes albumet Looking In The Shadows. Singeln ”Don’t Be Mean” – med Sonic Youths Steve Shelley på trummor – kan beskrivas som en brygga mellan då och nu. Ena foten i 90-talets alternativa strömningar och andra foten i 80-talets postpunk. Inte revolutionerande, men medlemmarnas bevisade att det fanns mer att ge. B-sidan ”I Keep Walking” är minst lika bra. En annan favorit är från denna era är ”You Ask Why”.
