Tack för musiken Chuck Berry

Foto: Oskar Zander, Rockfoto

Foto: Oskar Zander/Rockfoto

Första gången jag stötte ihop med Chuck Berry var någon gång för längesen, det är möjligt att jag gick i mellanstadiet. Jag och en kompis var helt sålda på AC/DC och hade kommit över en konsert-dvd, från Stiff Upper Lip-turnén har jag för mig.

Gitarristen i AC/DC, Angus Young, var vi lite extra sålda på – vi skulle nämligen bli rockstjärnor och Angus var den ultimata förebilden. Han hoppade runt på scenen på ett speciellt sätt, något vi snart skulle lära oss inte var Angus uppfinning utan Chuck Berrys och att det där hoppandet kallades ”duckwalk”.

Vem Mr. Young snott både sina solon och sin stil från står tämligen klart. Inte slutar det där heller, som en av rock ’n’ rollens pionjärer finns det inte en enda gitarrist som inte lånat av den store Chuck Berry. Från Keith Richards till valfri hobbygitarrist – alla har lite Chuck Berry i deras spel.

Chuck Berrys karriär tog ordentlig fart 1955 när han tagit sig till Chicago, lärt känna Muddy Waters och landat ett kontrakt med en av världens bästa blues-labels – Chess Records. På Chess släpptes också samma år en singel vid namn ”Maybellene”. Det var en gammal country-låt som Berry som gjorde om med hjälp av sin gitarr.

Den singeln blev en enorm hit och på den vägen är det. Chuck Berry fortsatte häva ur sig låtar som nu anses tillhöra populärmusikens kanon. Han var med och skapade den musikstil som kanske påverkat populärmusikens utveckling allra mest, nämligen rockmusiken.

Utan hans gitarriff hade vi sannolikt både saknat en del av de rockband som uppstod i England på 60-talet och även många av de hårdrocksband som började mala på under 70-talet. The Beach Boys-klassikern ”Surfin’ USA” hade också uteblivit utan Mr. Berry.

Visst är hans karriär kantad av både skandaler och mindre trevliga berättelser om hans person. Men jag väljer medvetet att inte lägga mer krut på detta än så. För tyvärr är det så att många av de stora musikerna från populärmusikens tidiga år hade en sida som var allt annat än trevlig. Jag väljer hellre att se på musiken de skapade. En musik som förändrade världen.

Förra året annonserades det att han skulle släppa ett sista album nu i år, hans första på över 30 år. Tanken var väl att det skulle bli hans farväl, men det blev inte riktigt så. Igår lade nämligen Chuck Berry ner gitarren i fodralet för gott. Han blev 90 år, en imponerade ålder med tanke på levernet. Det finns väl inte så mycket mer att göra än att säga: tack för musiken Chuck Berry.

Spellista med några Chuck Berry-favoriter: