Det finns så många olika typer av musik i denna värld. Mycket är dåligt men som tur är finns det bra mycket mer som är bra. Personligen kan jag svälja det mesta. Efter tillräckligt många öl en fredagskväll går valfri låt av Magnus Uggla (guilty pleasure…) ner och stadiga bluesskalor på hög volym leverade av Angus Young i AC/DC går ofta hem det också.
Men för att jag verkligen ska ta mig till och uppskatta musiken på ”riktigt” krävs något annat, nämligen ärlighet. Allt som oftast finner jag detta inom soul och country. Ett behov som med råge tillfredsställs när jag lyssnar på Valerie Junes nya alster.
Förutsättningarna för Valerie Junes musik kunde knappast varit bättre. Hon är nämligen hemmahörande i Memphis. En stad som jag själv föreställer som Edens Lustgård när det kommer till musik. Det kan liksom inte bli fel när en har den staden i ryggen. Fel blir det heller inte, det blir fantastiskt.
Junes musik är som en ljuvlig blandning av gospel, soul, en hel del gamla tiders akustiska blues och även lite country. Men det är helt utan att det någonsin blir nån retro-vibe, som så ofta återfinns på plattor av artister som kanske sneglat lite för mycket på svunna tider. Sångerna är ärliga, råa i sin framtoning och, ja, helt fantastiska.
Själv kallar hon sin musik ”organic moonshine roots music”, ett uttryck som passar rätt bra. På sätt och vis förvaltar hon ett enormt musikaliskt arv från staden som står som upphovsmakare till både soul och rock n roll.
Detta arv skulle kunna beskrivas som ett enormt skafferi fullproppat med de mest fantastiska ingredienser en kan tänka sig. Dessa ingredienser tar June med sig in i studion, lagar till dem, kryddar med sina dagsfärska kryddor och serverar sedan måltiden till oss på silverfat.
Så stanna upp för en sekund och fullkomligt vältra er i Valerie Junes fantastiska musikaliska måltid. Lyssna speciellt på den rytmstarka ”Shakedown” och ”Got Soul” – vilken har en blåssektion som är vackert nedtonad och med en basslinga som fullständigt osar soul-gung.
[Concord Records, 10 mars]
