I sommar släpper äntligen Norrköpingssonen Lukas Lind sin debut-EP via etiketten Sommarhjärta. Igår kom första singeln därifrån -”Dynasti”. En elektronisk poppärla som enligt honom själv är ”en hyllning till ungdomen”. Idag gästar Lukas HYMNs format 5 låtar.
En låt som följt mig genom livet:
– “The Dangling Conversation” av Simon & Garfunkel. Det är en fantastiskt poetisk text om bristande kommunikation mellan två älskare. Svinpretentiös men vacker. Det finns ju ingen ensamhet som är så förbannat påtaglig som den där.
En låt som inspirerat mig som artist:
– Loney Dears “I Love you (In with the Arms)”. Den ekar av tomhet. Det är något med hans falsett som inte släppt taget om mig sen jag hörde den i tidiga tonåren. Den är mer ett primalt läte än vanlig sång, på ett bra sätt alltså. Det här är isande vackert. Brrr.
En jättebra låt från 2017:
– “Inte jag heller” från nya albumet med Säkert! Fortsätter mina sorgsna strike här då. Jag är överdrivet svag för svensk bräcklig pop. Avskalat är bäst. Jag vet att jag är en priviligerad cis-man, men jag kan verkligen relatera till den där känslan av utanförskap som texten beskriver så snyggt.
En dag ska jag göra en cover på den här:
– The Smiths – ”There’s a Light That Never Goes Out”. Det är en fantatisk låt som jag tror skulle passa i en kontemporär och svensk klädsel. Känner mig väldigt hemma i Morrisseys melodispråk. “Att dö med dig, vilket himmelskt sätt att dö” – vore väl en hit? Sno inte det här nu!
En låt som symboliserar mitt humör just idag:
– Jonathan Johanssons “Sommarkläder”. Vad är bättre än lite funkpop när vårens första tecken börjar komma? Den är lite kladdig, men äh, jag gillar. Sen är han en artist som inspirerat mig något våldsamt.
