Här och var kallas Light of the Morning Star för black metal. Det är en totalt obegriplig etikett, då alla som begåvats med åtminstone ett fungerande öra hör att denna Londonbaserade akt har mer gemensamt med The Sisters of Mercy och Tiamat än med Bathory och Mayhem.
Exakt vem som sjunger och spelar på det här debutalbumet är oklart. Den ende medlemmen går under namnet O-A, och om honom finns inte mycket att hitta i böckerna. Textämnena benämns – mer än en aning klyschigt – som ”vampyrism, nekromanti och djävulsdyrkan”, men funkar fint med den mörka och vemodiga musiken.
Klyschorna till trots är Nocta ett riktigt mäktigt album. O-A har en utmärkt fingertoppskänsla för melodi, mystik och svärta, och flera av låtarna är rena mästerverk. Framför allt imponerar titelspåret, ”Coffinwood” och ”Lord of All Graves”, som alla känns som omedelbara genreklassiker.
Även om de borde, tror jag inte att svartmetallfanatikerna tar till sig Nocta, trots att den – faktiskt – har en del tremologitarr och andra subtila blinkningar till den betydligt hårdare genren.
Däremot är jag ganska så säker på att den som gillar becksvart gothrock eller darkwave hittar ett nytt favoritband i Light of the Morning Star.
[Iron Bonehead, 3 mars]
