Det råder en fin gräns mellan metal och hardcore, om det nu ens finns nån. Men ska man försöka förklara någon sorts likhet hamnar vi i NYHC-fåran under sent 80-tal och tidigt 90-tal. Och ska vi droppa bandnamn kommer nog Sick Of It All, Madball, Agnostic Front och Hatebreed närmast.
Om man slutar jämföra då och försöker beskriva vad som går att höra på Always Wars tredje släpp Vultures Chapter 1: Ett jävla rens är det första som slår örat. Det andra som slår mitt öra är att jag får ett intryck av mer punkiga influenser än tidigare. Det är inte heller lika cleant som de tidigare släppen. Ljudbilden är smutsigare och mindre tillrättalagd än förut. Det verkar som att Always War inte brytt sig lika mycket om att snygga till så mycket den här gången, utan snarare gått på ett jävlar anamma. De är mer närvarande än tidigare.
Den där grusiga ljudbilden är något som ackompanjerar låtarna väl. Redan första anslaget blir en oväntad smäll på hakan ur ett rent ljudbildsperspektiv. Även Ronnie Nymans vokaler känns betydligt mycket argare än på tidigare släpp. Låtarna låter, bortsett från några små nyanser, fortfarande rätt lika som Always War har gjort förut. Vilket i sig känns betryggande, de har inte övergett sig själva. Men det blir ändå annorlunda i och med det skitigare ljudet. Det är som att fokus legat på att åstadkomma den i-ditt-ansikte-attityd som bandet har gentemot genren.
Jag gillar Vultures Chapter 1. Trots att det är lite upprepning jämfört med tidigare så känns det som att jag skulle kunna tänka mig en hel fullängdare med det här materialet. Jag frågar mig just därför varför det inte är ett album. Det är som att moset börjar komma igång och när man vill ha mer av moset så tar moset slut. Jag ställer mig också lite frågande till varför en hardcore-EP avslutas med en akustisk vals. Hade den följts av fem låtar till hade ”Folkhemsvalsen” haft en logisk roll som pausfågel, men den känns tyvärr mest malplacerad.
Always War är ett sånt där band som ska ses och upplevas live. Och du kan inte missa dem live. Efter några års idogt turnerande finns det en bra möjlighet att du kommer att springa på dem nånstans. Dyker de upp på en affisch i närheten av dig, gå dit och mosha.
[Nature Always Wins, 17 februari]
