Foto: Marie Sjovold
Titt som tätt är det läge att snegla på vårt grannland i väst – Norge. Därifrån kommer nämligen ofta helt tokigt bra musik, som tyvärr ibland blir lite förbisedd till förmån för vårt eget lands enorma musikframgångar.
Bland mina personliga favoriter finns bluesvirtuosen Knut Reiersrud (har ni missat Rooster Blues från 82 som han gjorde tillsammans med den fantastiske Sven Zetterberg är det bara gå ut och inhandla den. Och låt er ej bli lurade av det fula omslaget, allt såg ut så på 80-talet), rock ’n’ rollarna The Yum Yums, den fantastiska Susanne Sundfør, och det senaste tillskottet till högen av favoriter är den lysande soulmannen Jarle Bernhoft, eller kort och gott Bernhoft.
Jarle Bernhoft har varit med i spelet en rätt lång stund. Han började redan på 90-talet i bandet Explicit Lyrics. Explicit Lyrics splittrades och ur spillrorna av detta band uppstod senare Span. I dessa band var ledmotivet rock och den spelades väl. Låten ”Stay As You Are” av Explicit Lyrics blåser än idag liv i vilken fest som helst, helfett.
Hur som. Bernhoft, som både spelar de flesta instrument som kan tänkas och sjunger, satsade efter uppbrottet med Span på en solokarriär. En solokarriär som skrotade rocken och satsade på R&B/soul istället – något som skulle visa sig vara ett väldigt smart drag.
Det som gjorde detta till ett smart drag visade sig år 2014 när en högst spektakulär grej skedde. Det annonserades nämligen att hans nysläppta album Islanders var grammynominerat till årets R&B-album, och då inte i den norska varianten Spellemannprisen (han har dock även vunnit årets spellemann), utan till den något mer tongivande amerikanska Grammy Awards. Det som gör detta spektakulärt är att ingen icke-amerikan blivit nominerad till just årets R&B-album, någonsin.
I år är han aktuell med EP:n The Morning Comes och det var därför hög tid att ta sig en liten pratstund med denna, mycket charmiga, norska soulartist.
Innan denna lilla pratstund börjar läsas bör det förklaras att intervjun gjordes på norska. Mina norskakunskaper är uteslutande hämtade från Tv-serien Skam, vilket möjligen kan ha orsakat vissa språkliga missar eftersom Bernhoft, till min stora förvåning, aldrig använde ordet ”drittsekk”.
Foto: Marie Sjovold
Hur kommer det sig att du satsade på en solokarriär?
– Jag tänkte sluta med musiken. Planen var att börja studera och läsa engelsk litteratur på universitetet. Jag skulle bli vuxen och skaffa mig ett riktigt jobb, haha. Men det blev inte riktigt så…
Hur är det att spela solo jämfört med att förhålla sig till ett band?
– Det är ganska skönt. I ett band är man ju flera och det är alltid olika viljor att ta ställning till. Nu är det jag som fattar besluten och allt går via mig. Det är rätt skönt, men även lite knepigt, eftersom det just är jag som fattar besluten.
Valet att gå solo verkar ju vart ett rätt bra val, du blev nominerad till en Grammy. Hur var det?
– Haha, it was crazy man! Toni Braxton, som vann det året, utbrast ”Who is this cat!?” när hon fick syn på att det var jag som var nominerad till årets R&B-album. Han som producerat albumet höll dessutom på att inte bli insläppt på galan för de trodde inte på att han hade producerat ett Grammy-nominerat album.
”Han som producerat albumet höll dessutom på att inte bli insläppt på galan”
Du har ju en ny EP på G nu. Kommer den följas upp av något album eller kanske lite turnerande?
– Nej, något album är inte riktigt i görningen nu. Men vi får se hur det blir. Något turnerande blir det inte heller, jag ska spela några konserter för att promota EP:n – men inte så mycket mer än det. Jag har nämligen barn på gång så planen är väl att stadga mig lite och agera familjefar ett tag, haha!
Sist men inte minst. Norsk musik är något jag själv försöker hålla lite koll på men det är inte allt som når fram i någon större utsträckning. Har du några tips som du själv gillar att lyssna på?
– Ja! Karpe Diem är väldigt bra, även Frida Amundsen (mina, ovan nämnda, bristande norskakunskaper kan ha svikit mig, men jag hoppas på att ha fått rätt namn, bra är hon oavsett – reds. anm) och ett rockband som heter Death by Unga Bunga.
