Varje gång jag lyssnar på Thundercat, aka Stephen Bruner, känner jag hur kroppen slappnar av och hur omvärlden försvinner. Det är något speciellt med Bruners souliga jazzfunk som alltid faller mig i smaken, och Drunk är inget undantag.
På Drunk återfinns det klassiska mötet mellan funk, jazz och soul – något som kännetecknar Thundercat – men som vanligt blandas det vi känner igen med något nytt. Skivan är till en början väldigt hektisk och låtarna är så pass korta att innan man hinner landa i en låt har en annan börjat, utan att man ens vet om det. Jag blir överväldigad av alla psykedeliska jazz- och basslingor.
Detta tempo sänks dock efter en stund och och man landar mjukt in i det lite mer neosouliga soundet på låtarna ”A Fan’s Mail (Tron Song Suit II)” och ”Lava Lamp”. Spår där vi får ta del av Bruners humoristiska textförfattande, som ibland nästan är på gränsen till absurditet. Det är så snyggt när han smidigt skiftar mellan humor och samhällskritik i i vardagliga iakttagelser att det är omöjligt att hålla tillbaka leendet på läpparna.
Det bästa med Drunk är att jag aldrig riktigt vet var jag jag ska hamna. Om låtarna klingar jazz så är det inget jämfört med låtupplägget. Det är instickare med små överraskningar lite varstans. Olika genrer och teman smygs in i blandningen. Ta bara ”Jamel’s Space Ride” som exempel. Det är i princip en samhällskritisk text till tonerna av en sitcom från sent 80-tal (tänk Huset Fullt). Skulle någon beskriva en sådan låt för mig hade jag nog tänkt att det var den sjukaste kombon någonsin, men när jag lyssnar är det helt klockrent.
Eller det faktum att Michael McDonald och Kenny Loggins (som också är stora inspirationskällor för Bruner) är med på låten ”Show You The Way”. Det krävs mycket för att få mig att slowdansa medan jag diskar, men den låten får mig att damma av mina stela danssteg.
Avslutningsvis knyts skivan ihop med låten ”DUI”, som är en fortsättning och ett avslut på första spåret ”Rabbot Ho”. Det är ett konstigt, melankoliskt och öppet slut, och det första jag vill göra så fort det tystnat är att starta om Drunk från början igen.
[Brainfeede, 24 februari]
