Sångaren Frank Pucci, mer känd som Killjoy, startade 1983 ett av historiens första death metal-band. Även om ingen kan beskylla Necrophagia för att ha haft enorma framgångar eller släppt mängder med plattor, finns bandet kvar än i dag. Runt millennieskiftet hette för övrigt en av gitarristerna Phil Anselmo.
Haxxan bildade Killjoy tillsammans med gitarristen Shawn Slusarek 2011, men först nu kommer debutplattan.
Loch Ness Rising är baserad på den mytomspunne ockultisten Aleister Crowley. Hårdrockstexter om Crowley har under åren varit så vanligt förekommande att det nästan blivit lite parodiskt. Så dock ej i Haxxans fall.
Trots att bandet lätt hade kunnat gå bort sig i hundra klichéer, har kvartetten lyckats få till en riktigt bra samling låtar. Viss struktur känns igen från Necrophagia, men på det hela taget är Haxxan en helt annan best. Och framför allt bättre.
Det som får Loch Ness Rising att verkligen stå ut från mängden är Slusareks gitarrspel. Han är ingen teknikgud, men känslan i både riff och melodier är på topp. Att han till vardags spelar trummor i Necrophagia känns märkligt, med tanke på hans insats här.
Finska Archgoat listas som en av influenserna, vilket hörs. Samma sak med den angivna Candlemass-influensen. Jag hör spår även av tidiga Metallica och amerikansk power metal. Det är faktiskt rätt precis så Haxxan låter; ockult småthrashig svärtad powerdoom.
Och ja – det är lika bra som det verkar.
[Hells Headbangers, 17 februari]
