Stockholmsbaserade Filiph Aronsson – ursprungligen från Lidköping – är aktuell med sitt psykedeliska indieprojekt The Heart Of The Sun. I dagarna släpptes debutalbumet. Daniel Andersson ställde några frågor om influenser, framtiden och att växa upp i en småstad.
Varifrån har du hämtat bandnamnet?
– Det kommer från en gammal Pink Floyd-låt, ”Set The Controls For The Heart Of The Sun”. Jag hade en period då jag hela tiden kom tillbaka till den låten och textraden The heart of the Sun går på repeat där på ett sånt där gött sätt. Det fastnade bara helt enkelt och i den vevan tog jag namnet.
”Jag är ett psych-fan så för mig är Pink Floyd facit på något sätt”
Berätta om dina influenser. Tidiga Pink Floyd är ofta ett namn som kommer upp.
– Jag är ett psych-fan så för mig är Pink Floyd facit på många sätt. Det grymma är ju deras utveckling låtmässigt över tid och hur de går från de tidiga psyklåtarna till mer rent arrangerade poplåtar längre fram. Men behåller dynamiken däremellan. Där finns inspiration och kanske anledning till att mina låtar är rätt varierade i karaktär. Jag har hittills inte lyckats skriva flera låtar som har samma struktur och som skapar nån slags tydlig helhet. Jag svävar fram och tillbaka mellan olika arrangemang, vilket jag själv gillar. Det är mer spännande med skivor där låtar varierar i karaktär tycker jag.
– Men sedan finns ju otroligt många andra influenser; helt klart band som Flaming Lips, Primal Scream och Radiohead, och producenter som Nigel Godrich och Dave Fridmann – de har gjort många grymma grejer. Och sedan måste jag nämna Sparklehorse. Saknar Mark Linkous!
– Vidare inspireras jag av många gamla band i tidiga kraut-eran som NEU!, LA Düsseldorf, Kraftwerk, Can och så vidare. Alan Vega, Joy Division (basspelet i ”Disorder” är grymt). Sedan finns ju The Cure, MBV och Slowdive. Men när jag skriver låtar vill jag gärna sätta upp ramar för vad som får vara med i en låt, och ibland är det bra att begränsa – men absolut inte alltid. Det finns mycket jag inspireras av som jag tar med mig till mina låtar. Gillar när det finns mycket i arret att lyssna på helt enkelt. Då håller låtarna längre i min värld.
Nämn tre favoritlåtar från den psykedeliska barndomen.
The Beatles – ”Tomorrow Never Knows”
Pink Floyd – ”Echoes”
Neu! – ”Für Immer”
Debutalbumet släpps på amerikanska Declared Goods. Hur kommer det sig?
– Declared Goods drivs av min vän Greg Vegas som jag jobbat med i många år nu, med olika grejer. Genom honom träffade jag Mark Ephriam som har proddat mycket av skivan. Greg var manager till mitt gamla band BLACKSTRAP. En grym person som är ett hängivet indie-fan. Det här blev en naturlig väg för att nå ut med skivan.
Vilken är den mest oväntade låten som slutligen hamnade på skivan? Eller gick urvalsprocessen smärtfritt?
– Instrumental-outrot ”Run Into The Sun” kom till sent innan skivan skulle mastras och fick helt enkelt avsluta plattan. Det finns många låtar som inte fick komma med, men vi tog med de som vi kände mest för. Hade planer på att släppa flera EP:s istället för album, men lämnade den tanken nånstans på vägen.
Är den amerikanska musikscenen den bästa?
– Ja faktiskt. Det är ju så mycket folk därborta, så det kan ha med det att göra. Det är friare och öppnare tänk musikaliskt än här i Sverige, helt klart.
”Sedan blir det fler spelningar i vår och sommar men de är hemliga än så länge”
Får vi se The Heart Of The Sun på någon scen framöver?
– Releasefest 19 mars på Fylkingen, Münchenbryggeriet Stockholm! Sedan blir det fler spelningar i vår och sommar men de är hemliga än så länge.
Vad händer med musiken när låtarna framförs live?
– De brukar bli jammigare faktiskt. Jag gillar att man kan förlänga delar av låtar live. Sådant som man ville göra i inspelningen, men var tvungen att steka. Man kan göra ett gig där man bara spelar alla kill your darlings som inte kom med.
Du kommer från Lidköping. Hur var det att växa upp i en småstad och ha ett växande musikintresse?
– Ja, men det var ändå rätt bra på 90-talet där i småstan måste jag säga. Nuförtiden har jag ingen koll på hur det är där. Många jag spelade med under uppväxten håller fortfarande på med musik, men bor nog i Stockholm allihop. Det fanns faktiskt många helt ok ställen att åka och spela på i städerna runt omkring också. Grymma musikskolor och ett bra musikgymnasium i Skövde som nog har spelat stor roll för många som växte upp där på ”slätta”.
