Exil-alingsåsaren Peter ”Peno” Nordenström är en av Göteborgs främsta klubbarrangörer. Han syns regelbundet på Pustervik – emellanåt bakom skivspelarna – upptagen med att arrangera fredagsklubben Instant. Ett arbete som han delar med Elin Hedman. Vid sidan om klubben driver han skivbolaget Adore Music. Etiketten är aktuell med Maybe Canadas nya singel ”Ruined Hearts”.
Jag uppfattar Peter som ambitiös, noggrann och riskminimerande. Tänker att dessa egenskaper har hjälpt honom under åren som skivbolagsägare.
”Jag försöker att hålla ordning på saker och ting så att det inte krånglar till sig för andra”
– Jag försöker hålla ordning på saker och ting så att det inte krånglar till sig för andra. Hoppas ju att det är så, men vem vet, folk kanske städer upp bakom ryggen på mig utan att säga något, skrattar Peter.
Adore Music har funnits i över 10 år, han sköter det mesta själv och etiketten passerade nyligen 50 unika pressningar. Branschen har genomgått stora förändringar sedan 2005, men bolaget har fortsatt att producera skivsläpp år efter år. Och bland releaserna hittas Easy October, Dundertåget och Kristofer Åström. Samtliga har på ett eller annat sätt satt skivbolaget på kartan.
När jag frågar Peter om/hur han ska uppmärksamma milstolpen 50 releaser blir svaret: ”Jag får väl fira med en flaska bubbel ihop med min fru som låter mig hålla på med detta”. I den mindre skalan, när inkomsten är begränsad och det privata och affärsmässiga tenderar att smälta samman, är tiden begränsad. Addera rollen som småbarnsförälder. Det är inte konstigt att Peter måste planera.
– Jag försöker ha disciplin att jobba effektivt på dagarna och vara med familjen på kvällarna, sedan att driva klubb gör ju att man är borta hela helgdagar så jag och frun är lediga ifrån jobb på måndagar och barnen är lediga från dagis. På så sätt får vi en bonusdag tillsammans.
Personligen kan jag känna dåligt samvete när musiken tar upp allt för mycket av vardagen – en känsla som Peter känner igen sig i. Allt för ofta, ett kort svar som inte behöver utvecklas. Det är dock tur att det finns eldsjälar som Peter. Världen vore gråare annars.
Dags att vända blicken mot skivbolaget. Ett bolag med många beundrare.
”Det började 2005 då jag under en semester bestämde mig för att förverkliga en idé jag haft länge”
Berätta om bakgrunden till Adore Music.
– Det började 2005 då jag under en semester bestämde mig för att förverkliga en idé jag haft länge. Under 90- och 00-talet släppte jag flera album, med olika band, på olika skivbolag, men det blev inte som planerat, så nu ville jag hjälpa andra att få ut sina skivor och ge dem det jag aldrig fick, skrattar Peter.
Tog det lång tid innan bitarna föll på plats, eller hade du det mesta under kontroll från första början?
– Det tog ungefär sex månader från att jag bestämde mig för att starta skivbolaget till att min första skiva fanns ute. Blev grundlurad av tryckeriet som gav mig en prislista som inte var ifrån denna värld, har sett prislistor som de gett till andra som var 75% billigare, så de gjorde man inget mer hos och de gick i konkurs efter ett tag.
– Lärde mig även att göra promo i och med första skivan och jag ordnade även distribution för bolaget. Jag fick även en massa tips och råd från andra indiebolag, bland annat Novoton och Adrian Recordings, om hur jag skulle gå tillväga. Skulle gissa på att det tog runt 2-3 år innan jag hade alla bitar på plats med bra tryckeri, distro, kontaktnät med mera.
Finns det några släpp som betyder extra mycket?
– Alla släpp är ju lika viktiga för mig, men några har gått bättre än andra. Men en dröm var såklart att få ge ut en dubbelvinyl med Strebers som var lite av förebilder när man själv var tonåring och spelade punk i skolan. Eller Dundertågets sista singel med Strängen [Robert Dahlqvist], som man lyssnat mycket på sedan The Hellacopters… Vilken gitarrist, konstaterar Peter med eftertryck.
Peter framhäver även möjligheten att få ge ut Kristofer Åströms sex första skivor på vinyl, samt turen att få släppa och hjälpa isländska Árstíðir och på så sätt ge dem en extra skjuts i Sverige. För bolaget i sig blev Killerschaps självbetitlade skiva från 2007 en karriärsmässig framgång, vilket gjorde att skivbolaget tog fart på allvar. I samma veva startades sidobolaget Knievel Records med Henrik Nyström/West Coast Recordings (släppte krautbandet Torpedo som lyfte bolaget ännu mer).
Foto: Samuel Isaksson
Det är dock hög tid att återvända till Robert ”Strängen” Dahlqvist – en gudabenådad gitarrist – som tragiskt miste livet tidigare i år. Endast 40 år gammal. Peter miste en nära vän.
”Låtarna blev det sista som kom under namnet Dundertåget”
– Jag och Strängen blev presenterade för varandra genom Nikke Ström på Pustervik då Strängen var utan skivbolag och hade material som han ville få ut. Det tog ungefär 10 minuter så hade jag en demo på två låtar i mailkorgen och efter 20 minuter ringde han och frågade om jag hade lyssnat än, minns Peter med ett leende. Låtarna spelades in efter några veckor av Björn Olsson och blev i mitt tycke väldigt fina och släpptes på vinyl. Låtarna blev de sista som kom under namnet Dundertåget.
– Det finns nog demos för att kunna släppa ett album med honom om jag skulle få lust. Han skickade ofta inspelningar han gjort med telefonen eller i replokalen för att fråga vad jag tyckte om det.
Under tiden som Strängen bodde i Göteborg träffades de en hel del, men efter flytten till Uddevalla, vidare till Stockholm, blev umgänget mer sporadiskt. De pratade ändå mycket via telefon.
– Han blev en väldigt fin vän och så himla tråkigt att han numera inte finns bland oss.
Utifrån ovanstående beskrivning är det uppenbart att Peter får en nära relation till sina band och artister.
– Jag jobbar väldigt tätt ihop med mina band och blir oftast väldigt god vän med dem, ungefär som en extra bandmedlem. Det finns ju perioder så man har mer kontakt med bandet än med sin familj.
– Jag lärde mig mycket av min fotbollstränare om hur viktigt det är att jobba ihop som ett lag, att man aldrig är bättre än den sämsta länken, men att det samtidigt ska vara väldigt roligt. Ingen vill ju vara sämst i ett lag så vi kämpade på väldigt hårt, men hade samtidigt väldigt kul. Har nog honom att tacka för mycket angående hur jag tänker med bolaget… Så jag vill passa på att tacka Kjell Nilsson i Holmalunds IF här och nu.
Hur hittar du banden som släpps på Adore?
– Det är väldigt olika hur jag kommer i kontakt med banden, ibland letar jag, ibland kommer det bara över mig genom att banden hör av sig eller att vänner kopplar ihop mig med artister.
Peter berättar att han kom i kontakt med Easy October genom att Kristoffer Hedberg arrangerade en konsert med Jonas Schwartz i Alingsås (Easy Octobers skiva Things We Said Yesterday blev bolagets första release i Tyskland).
– Jag tog tåget dit för att lyssna och sälja lite skivor. Kristoffer hade lovat att köra hem oss till Göteborg efteråt och spelade då upp låten ”Rocket Man”, och om man lyssnar på den så förstår man ju att jag var tvungen att jobba med detta band.
Har du alltid haft motivation att hålla på under de 11 år som bolaget funnits?
– Bestämde mig tidigt att köra på 5 år i taget och då tar jag mig en rejäl funderare på vad som är kul och vad som är jobbigt. Hittills har alltid det roliga vägt över och då har jag fortsatt. Det fanns dock en period för 3-4 år sedan som jag höll på att gå in i väggen och fick magkatarr, bestämde mig för att ta det lite lugnt med skivsläppen, men det blev ändå sex släpp det året, småler Peter. Det är ju så kul med musik.
Är det svårare eller lättare att hitta nya tillskott idag? Får en känsla av att aktörerna är fler, men att banden och artisterna har följt samma kurva.
– Det är en djungel därute med nya band som ploppar upp överallt, men det är ju samtidigt helt fantastiskt att folk spelar musik och att band fortfarande bildas, konstaterar Peter.
Närmast i tiden ligger Maybe Canadas debutalbum som släpps den 3 mars. Stillsam americana. Ett alias för Magnus Hansson. En skiva som upptar det mesta av tiden och den 10 mars är det releasefest på Pustervik.
Vad är det som gör Maybe Canada-skivan till ett måste?
– Johan Håkansson, spelar trummor på Easy Octobers båda studioskivor, hörde av sig då han spelat in Maybe Canada i sin studio och sa att jag måste lyssna på detta. Efter någon vecka ringde han och frågade om jag lyssnat, vilket jag inte hunnit, men han gav sig inte utan fortsatte att ringa, och en morgon några veckor senare förra vintern så satte jag på skivan i stereon på kontoret.
– Minns detta som igår, klockan var runt nio, mörkt och ruggigt, precis som det är vissa vinterdagar. Satt ensam på kontoret med endast en skrivbordslampa och datorn på. Låtarna gick rakt in i hjärtat på mig och skapade en känsla som man bara får ibland och som är svår att beskriva, det är något med rösten som griper tag i mig och musiken är så snyggt producerad ihop med texterna.
Det slutade med att Peter ringde upp Johan för att boka in en fika med Magnus.
”Jag vill alltid träffa artisterna innan jag börjar jobba med dem för att se om det känns rätt och det kändes jättebra”
– Jag vill alltid träffa artisterna innan jag börjar jobba med dem för att se om det känns rätt och det kändes jättebra. Vi började skissa på hur arbetet skulle kunna se ut och båda två hade samma tankar och idéer, så då var det bara att köra.
Jag gav Peter chansen att sälja in Maybe Canadas kommande debutskiva och han tog den. En äkta affärsman. Samtalet glider ifrån det specifika till det allmänna. Dagens Göteborgsscen kontra dåtidens.
Hur ser du på dagens Göteborgsscen. Vad kännetecknar de senaste åren?
– Det fanns en period för ett tag sedan då jag tyckte att Göteborgsscenen var inne i en tråkig period och ingenting hände. Klubbar lade ner, spelställena blev tråkigare, banden färre men nu är det verkligen tvärtom. Kan hända att folk blivit mer kreativa och skapar fler spelställen och klubbar, och då finns det ju fler möjligheter för band att få spela live. Och jösses vilket bra musikklimat det blivit i Göteborg nu.
– Det blir även fler skivbolag i Göteborg vilket känns väldigt roligt.
Jag kan inte undvika nyheten att Kaah ska spela på Klubb Instant senare i år (21 april). Aktuella singeln ”JUNGL” har spelats flitigt de senaste dygnen.
Det är spännande att följa Instant. Ni bokar verkligen saker som ligger i tiden. Hur ser fördelningen ut på Instant, mellan dig och Elin?
– Jag och Elin bollar alltid idéer ihop och gör inte något utan att kolla med varandra. Något som är lite roligt är att vi inte kände varandra förrän vi började köra klubben ihop. Vi blev ihopkopplade av Kim [Abelsson] som driver klubben Woody West som hade en idé om att vi skulle kunna jobba bra ihop. Och tänk så rätt han hade. Vi har kört Klubb Instant på Pustervik sedan nyöppningen för snart 5 år sedan och vi hade tidigt en ambition att vara bred klubb med fokus på kvalité.
Du jobbar som sagt på dubbla fronter. Vad händer framöver?
– Förutom Maybe Canada så blir det nytt från Easy October och Kent Norberg [Sator]. Jag kommer även att presentera 2-3 nya band på bolaget inom kort.
– På Klubb Instant så håller vi som bäst på att presentera vårt vårprogram som varit bokat länge men inte kunnat gå ut med på grund av artisternas releaseplaner. Och vi sitter redan nu (februari) och bokar för hösten. Det finns några väldigt fina bokningar som vi ser fram emot att presentera.
