Foto: Joachim Grusell
Idag släpper singer/songwritern Magnus Bergman liveskivan Live Från Mellby Ör Inn, ett dubbelalbum som sammanfattar hela den mer än 20 år långa karriären. Live Från Mellby Ör Inn är inspelad i en lada på Alvaret, nära Magnus hem på södra Öland. Läs vår intervju.
Vad var det som förde dig till Öland?
– Jag har länge drömt om att bo och ha en studio på landsbygden dit musiker kan komma och arbeta ostört. Det var min fru Anna visade mig södra Öland för några år sedan och jag blev jag helt tagen av landskapet. Det är en magisk plats med en slags ursprunglig känsla och jag upplever att differensen mellan idén, de kreativa processerna och vardagslivet krymper och smälter ihop.
– I en storstad går så mycket tid åt att transportera sig och planera. Allt ska klaffa och när du väl sitter i studion och ska arbeta är det lätt att bli stressad över att prestera. Där jag numera bor blir det en mer tillåtande och kreativ arbetsmiljö. En låtidé kan komma när jag klipper gräsmattan eller matar hönsen och då kan jag släppa allt en liten stund och spela in en skiss.
Hur har du valt de 22 låtar som hamnat på ”Live Från Mellby Ör Inn”?
– Ingen lätt sak, jag har gjort sju plattor hittills, så det fanns lite att välja bland. Jag hade en lista med 40 låtar med till ett rep med mitt band och vi kom gemensamt fram till vilka som kändes bra och representativa.
Nu har det gått 18 år sedan du släppte din första skiva Krokodiltårar. Kommer du ihåg vad det var som fick dig att börja skriva musik?
– Jag har så länge jag kan minnas haft en fascination för att skapa ljud och musik. Under hela min uppväxt var pianot min fristad, min oas. Senare kom den akustiska gitarren och det var då som sångerna började växa fram. Jag läste mycket, både poesi och romaner, och jag tror att det var någonstans där, i det mötet – influenserna, orden och ackorden på gitarren – som de kom första låtarna kom till när jag var i 14-års-åldern.
”Under hela min uppväxt var pianot min fristad”
– Sedan gick allt väldigt fort egentligen. Jag startade mitt första band Kvarkens Flock med några från mitt gymnasieplugg och helt plötsligt var vi ute och lirade på ungdomsgårdar och krogar runt om i Stockholm. Det var kört då, kan man väl säga. Det dröjde dock ända till 1999 innan jag spelade in den första plattan som soloartist. Jag hade gjort många inspelningar tidigare men då var det ju mest på demonivå. Jag har nog alltid känt att det inte är jag som väljer att skriva låtar. De kommer till mig.
Du har, med några få undantag, hållit dig till svenska språket. Har det alltid varit naturligt för dig att skriva på svenska?
– När jag började skriva så var det på engelska. Jag upptäckte att det var ganska enkelt att få till något som lät hyfsat bra men samtidigt kunde jag inte uttrycka allt inom mig. Det blev för mycket plagiat.
– Att skriva på svenska är inte lätt, det krävs mod. Det är utelämnande och du ställs naken på torget. Det blir liksom ”på riktigt”. Du kan inte gömma dig. För att skriva riktigt bra låttexter behöver man andas språket och leva med det i tanken. Det måste vara din ständiga följeslagare.
Hemma på Öland har du en studio som heter Little Big Pink. Namnet är en uppenbar blinkning till The Band och deras studio Big Pink. Är de en viktig influens?
– The Band var ett fantastiskt band. Så genommusikaliskt och kompromisslöst. Anledningen till att jag valt att döpa studion till Little Big Pink, är att jag upplever känslan här på södra Öland lite likartad.
– Det håller på att växa fram en spännande kreativ kultur här: musiker, konstnärer, fotografer och alternativa tänkare inom hälsa och odling. Här finns en del ”avhoppare” – alltså sådana som likt mig har valt att hoppa av från livet i storstaden och de ramar som håller samhället i limbo. Det var det jag fastnade så starkt för när jag kom hit och det var som att hitta ett hem som jag inte visste att jag hade saknat.
”Det var som att hitta ett hem som jag inte visste att jag hade saknat”
Vad inspireras du av i övrigt?
– Vad inspireras man inte av? Allt sitter ju ihop. Som låtskrivare är ”antennen” utfälld hela tiden. Jag har alltid upplevt den där processen med att skriva låtar som oerhört känslig. Jag behöver vara varsam och förhålla mig kärleksfullt till sångerna. Att vara öppen och lyssna är mycket viktigt, eftersom en sång kan komma till dig när du minst anar det.
– Ett exempel på hur det kan gå till är när låten och konstprojektet ”Natten” blev till. Där började det som en känsla med bilder som spelades upp inom mig. En reaktion på vad som händer i vår värld: hur vi beter oss mot varandra och mot planeten. Hur vi luras in i ett system som enbart gynnar ett fåtal. När jag hamnade framför pianot var det som att vrida på en kran och allt föll på plats. Det där upplever jag ibland. Att jag samlar på mig intryck och efter ett tag blir en sång förlöst av det.
Och slutligen: Vad har du för planer nu när liveskivan är ute?
– Jag får ständigt nya uppslag och under den närmaste tiden kommer jag att göra några konserter. Sen håller jag på med ett nytt album som jag räknar med att vara klar med i vår. Dessutom ska jag ljudlägga en tv-serie på 10 avsnitt och jag har några producentuppdrag inbokade. Så jag håller mig sysselsatt.
