Idag släpper singer-songwritern Markus Svensson sitt fjärde fullängdsalbum som The Tarantula Waltz. Blue As In Bliss heter plattan som ges ut via alltid lika relevanta skivbolaget Woah Dad.
I veckan blev det också klart att Svensson beger sig ut på en mindre Sverigeturné i mars. Då blir det bland annat stopp i Umeå och Malmö. Och befinner du dig just nu i Norrköping och på Where’s The Music så kan du se honom i Hedvigs kyrka redan ikväll. Det finns med andra ord flera anledningar till att ta en lyssning på plattan.
Markus Svensson guidar dig genom låtarna, spår för spår:
“MDMA By the Sea”
– Det var Isse på mitt skivbolag som ringde och hetsade mig att göra en låt på ett visst tema. Jag kan inte skriva på beställning, men Isse har en märklig förmåga att trigga igång saker. Den handlar om det som varit och det som är. Den handlar om det ogreppbart stora i att få barn och vilken otrolig mening det skänkte mig i livet. Den handlar om att jag trodde jag visste vad lycka var, och den handlar om att jag inte hade nån aning.
“Turnstiles”
– Den handlar om en person som står mig nära. Om missbruk. Tubular bells, 12-strängad “gubbacke” och För sent för edelweiss-pianot – vad mer kan man önska? Jag älskar verkligen att jobba med Chrille Roth som producerat denna skiva.
“Love is Falling Apart in Each Others Arms”
– Jag ville göra en åttiotals-ballad. Ville inte fega. Även om det kanske inte hörs så tänkte jag mycket på Prince när vi spelade in den. Vi pratade om Prince i studion när vi spelade in den och samma kväll dog han. Nothing Compares To You. Säger inte att jag kommer nära, men jag försökte och jag är jäkligt stolt över den.
“Golden Chain”
– Skrev den när jag var på turné med The War On Drugs. Det är en bitter kärlekssång med en twist. Jag har nog varit båda personerna i den. Det har nog många varit. Måtte Leonard förlåta mig för att jag kallade honom lögnare.
“The Strive, the Strive, the Strive..”
– Det här är en låt som betyder mycket för mig, jag har avslutat mina spelningar med den de senaste tre turnéerna. Låten är nog den minst optimistiska på skivan. Det är en sån låt som bara kom till mig när jag behövde den, den kändes redan klar första gången jag spelade den och det händer sällan. Spelade in den med och hos Kristian Matsson / The Tallest Man on Earth. Jag använde en sliten gammal gitarr som jag hade glömt hemma hos honom. Han spelade på sin nya nylonsträngade Condegitarr som han köpte i den legendariska Conde-workshopen när vi spelade i Madrid i somras. Jag älskar hur de låter tillsammans.
“Technicolor Dream”
– Kommentar överflödig. Tack Adam Tensta och Kriget.
“Rock’n’roll Halo”
– Den handlar om min hjälte Karen Dalton och den musikbransch som aldrig gav henne något riktigt erkännande trots att hon levde samma sorts dekadenta liv som många, nu mera odödliga manliga kollegor, och trots att hon var 100 gånger bättre än alla andra. “Something On Your Mind”. Bästa nånsin.
“Hjalmar”
– Klarakvarteren.
“Stockholm Hold You Son”
– Svårt att säga något annat om den låten än det som jag inte redan säger när jag sjunger. Den handlar om Klara, om Slussen och om musikbranschen. Den är perfekt.
Läs också Daniel Anderssons recension av albumet.
