Foto: Samuel Isaksson
Malmöbandet Hater växer efter varje release och aktuella singeln “Had It All” har gjort att kvartetten spås en lysande framtid. Sajten Gorilla vs. Bear konstaterade nyligen att kommande debutalbumet You Tried – släpps den 10 mars – är en av få anledningar att lyssna på indiepop. Det är svårt att hitta argument som motsäger denna åsikt.
På fredag gästar Hater Where’s The Music? i Norrköping och den 18 mars spelar de på Klubb HYMN tillsammans med Many Voices Speak (en annan av festivalens bokningar). Ingen av medlemmarna har tidigare besökt Östergötlands forna textilmetropol, som under ett par dagar fylls till bredden av intressanta band och artister. De har bättre koll på Göteborg – platsen för dagens intervju.
Jag träffar bandet mitt i maten. Ordagrant. Stämningen är uppslupen, men min förkylning gör medlemmarna aningen avvaktande. De är för tillfället [precis avslutad] på turné med The Radio Dept. – ett band som sällan spelar live och vars musik inspirerat Hater. Caroline Landahl, Måns Leonartsson, Adam Agace och Lukas Thomasson vill inte missa den här chansen.
“För egen del är The Radio Dept. en stor inspirationskälla”
– För egen del är The Radio Dept. en stor inspirationskälla, säger Måns. Speciellt de tidigare skivorna och jag har nog tagit med mig deras vemod när jag gör egen musik. Deras senaste album Running Out Of Love är ett av förra årets bästa… Om inte det bästa.
– The Radio Dept. är ett av mina favoritband sedan jag var yngre, inflikar Lukas.
Nämnda vemod är påtagligt och präglar stora delar av debuten. Det finns en sorgsenhet över musiken, men de undviker att låta onödigt dramatiska. Texterna kretsar kring vardagliga upplevelser och att saker och ting kan vara aningen problematiska. Titeln på albumspåret “Cry Later” känns passande. Jag förstår kopplingen till The Radio Dept.
Hur kommer det sig att ni sitter på Pustervik som förband till ett av era favoritband?
Blickarna vänds mot Caroline.
– Jag arbetar på ett museum i Malmö och en av de jag jobbar med är barndomskamrat med Johan [Duncanson] och vi pratade om musik, sedan hörde han av sig till dem. Uppenbarligen gillar de oss.
En kan säga att ni är The Radio Dept.-godkända. Det borde kännas bra. Få band äger samma integritet.
– Ja, det kan man säga, skrattar Lukas. De har alltid gått sin egen väg.
Debutalbumet, liksom samtliga singlar och debut-EP:n Radius, ges ut på Stockholmsetiketten PNKSLM. Ett av de senaste årens mest inflytelserika småbolag, där band och artister som ShitKid (nyligen klar för Roskilde), Sudakistan, Boys och Magic Potion släpper sin musik. Ingen av medlemmarna hade dock någon större koll på skivbolaget innan de bestämde sig för att höra av sig.
Och varför blev det PNKSLM Recordings av alla skivbolag?
– Vi skickade EP:n till 10 olika bolag och om ingen nappade, så skulle vi ha gett ut den själva, säger Lukas. Vi ville inte vänta, hoppas och så vidare. Det skadar bara skapandeprocessen.
– PNKSLM svarade först, tillägger Måns. Planen var att vänta en vecka.
– Det var ganska kaxigt att säga så från början, konstaterar Caroline.
– Frågan är hur vi hade gjort om ingen svarat, inflikar Adam.
– Då hade vi väntat en vecka till, repliker Lukas.
– I efterhand känns det sjukt kul att vi sa så, skrattar Caroline.
– Det förstör kreativiteten att bara sitta och vänta. Det har vi lärt oss från gamla band, säger Lukas.
– Ja, och det finna en massa gamla inspelningar som bara dammar, säger Måns.
Foto: Samuel Isaksson
Hur kom ni fram till ljudbilden? Samtliga släpp kännetecknas av en speciell återhållsamhet och det gäller även debuten.
– Det är ljudet av var vi befann oss just då, säger Måns. Vi skrev skivan på ungefär en månad, det blev som det blev.
– Jocke [Joakim Lindberg] som mixade oss har givetvis också en viktig roll, säger Adam.
– Men vi sa faktiskt att vi ville ha ett lite slickare sound, poppigare, förtydligar Lukas. Lite torrare. Pop känns lite missvisande.
– Vi ville inte vara garagiga, påpekar Måns.
Den sista meningen är talande för bandets framtoning; i grunden handlar det om melodiösa och sångbaserade låtar – framförda av Caroline Landahl – som sätter sig efter första lyssningen. På sätt och vis är bandet ganska anonymt, det är inte en grupp där gitarristen försöker överglänsa trummisen. Musiken präglas av en okonstlad anti-attityd. Jag vill inte påstå att medlemmarna saknar personlighet eller image, men musiken står i första rummet.
– Vi är inte coola, konstaterar Måns. Vi har vänner som är coola och det är ingen idé att sträva efter något som man inte är.
Och texterna följer samma linje som musiken.
Vem skriver texterna?
– Vi gör det mesta tillsammans, vi är ett demokratiskt band, säger Lukas.
Det visar sig dock att Caroline skriver majoriteten av texterna, men att övriga ger förslag och kommer med feedback. Speciellt när albumet skulle spelas in.
“När vi skulle spela in skivan hade vi inte tillräckligt många texter. Det blev lite stressigt”
– När vi skulle spela in skivan hade vi inte tillräckligt många texter, skrattar Caroline. Det blev lite stressigt. Vi satt och skrev i panik.
– Exakt så! Mycket av texterna kom till under själva inspelningsprocessen, inflikar Måns. Men vi fick till skivan… Spelade in den på fyra dagar, ute på landet. Tror att det var i juli förra året.
– Ja, i slutet måste det ha varit, bekräftar Caroline.
Albumet har med andra ord varit klart under en längre tid, men pressningen och mixningen har tagit tid. Och sedan ska alla komma överens.
– Samtliga ska säga sitt, lyssna och komma med idéer. Ett slags pappersarbete. Det tar tid att vara demokratiska, konstaterar Måns.
Vad är det som gör er till en fungerande enhet?
– Vi kommer lite från olika håll, konstaterar Måns. Det kan vara vara en fördel.
– Och vi kommer väldigt bra överens, säger Adam. Vi vill ungefär samma saker och vi är väldigt snälla mot varandra.
– Vi är bra på att prova oss fram, säger Caroline.
– En sak som förenar oss är nog sättet vi vill skapa på. Vi har nämligen ingen tydlig plan från början, att så här ska det bli, säger Lukas. Vi spelar musik och så jobbar man tills det blir bra. Det finns med andra ord ingen tydlig mall, att det ska bli på ett visst sätt.
Medlemmarna har känt varandra länge och de har spelat tillsammans i andra projekt, men Hater är relativt nystartat. Konstellationen har bara funnits i ett år. Samtliga har ett förflutet i bandet Kust.
– Vi spelade någon form av postpunk, säger Adam. Det blev några år.
Det går att hitta vissa musikaliska kopplingar till Kust, men det mesta skiljer sig åt. Den stora förändringen är att Caroline tagit plats som sångare och hennes röstkapacitet bär på ett imponerande djup, som skänker pondus och vitalitet. Hon gör skillnad.
En sak som förenar medlemmarna är intresset för design, konst och illustration. Kust gav också dessa signaler.
Berätta om skivomslaget.
– Jag hittade en fotograf och vi fick köpa bilden, säger Caroline.
– Vi vet inte riktigt vad det ska föreställa, säger Måns. Foto, sirap och myror.
– På baksidan finns ett träsnitt som Caroline har gjort, inflikar Adam.
Foto: Samuel Isaksson
Förra sommaren tog allt fart på allvar. I början av juli hade Aftonbladet premiär för debut-EP:n Radius och senare samma månad spelade Hater på Gbg-festivalen Festival Del Mar Asperö. Jonathan Eklund på Gaffa beskrev spelningen som “en mental oas mitt i allt helvete runtomkring”.
På kommande skivan har medlemmarna valt att satsa på nya låtar. Inga spår från nämnda EP.
– Ja, vi satsade på att spela in nytt, säger Adam.
“Vi har börjat repa mer och Adam har köpt en kompressor. Vi har börjat bli riktiga proffsmusiker”
Om en gör en tidslinje sedan Festival Del Mar Asperö. Vad har hänt?
– Vi har börjat repa mer och Adam kar köpt en kompressor, säger Lukas. Vi har börjat bli riktiga proffsmusiker.
– Jag har nästan pajat din förstärkare, säger Caroline och tittar på Lukas.
– Vi gör det lite mer på heltid nu, säger Lukas.
– Det har blivit mycket, men vi måste ändå jobba vid sidan om, konstaterar Måns. Det kommer vi inte undan.
– Ja, det är kris, säger Caroline med glimten i ögat.
– Men en kul kris, påpekar Lukas.
– Det har blivit mycket saker för första gången, säger Måns med ett leende. Vi har bland annat spelat utomlands för första gången, i London förra året. Det var grymt,
Hur märker ni att det börjar gå bra?
– Skivbolaget är superpeppade, säger Adam stolt, samtidigt som han ger ett rastlöst intryck. Det är uppenbart att de väntat länge på att ge ut albumet.
– Det är skitkul att intresset är på topp, säger Måns. Och nu är det snart dags.
PNKSLM är bra på att förvalta sina band. De hjälper till så att banden och artisterna syns på de största internationella magasinen och bloggarna (Stereogum, The FADER, KEXP, The Line of Best Fit, DIY, Wonderland och nämnda Gorilla vs. Bear). Och det handlar inte bara om att tjäna pengar.
Och till helgen blir det Where’s The Music? i Norrköping.
– Ja, det ska bi grymt kul, säger Caroline. Det ser vi verkligen fram emot.
Det kommer förmodligen att bli ett hektiskt 2017 för Hater och i samband med albumreleasen den 10 mars spelar de på Grand i Malmö och Klubb HYMN (18 mars) i Göteborg. Nedräkningen startar nu.
