Pustervik bjöd på tre toppnamn under lördagskvällen – The Mastersons, Promised Land Sound och Shovels & Rope

The Mastersons

The Mastersons

Lördagskvällen innebar filmfestivalsfest på Pustervik. Klubben Woody West stod för värdskapet och hade satt ihop en briljant helkväll med fem akter från USA.  Jag har valt att fokusera på tre av dem.

Det äkta paret Chris Masterson och Eleanor Whitmore kommer från Texas. De har turnerat med Steve Earle och ingått i The Dukes And Duchesses sedan början av 2010-talet, samt släppt två fina album som alternativcountrybandet The Mastersons. Jag har tidigare haft förmånen att se dem som förband i samband med Steve Earle-spelningar och det har varit väldigt fint.

Vid 21-tiden gick The Mastersons upp på den stora scenen och genomförde en väldigt fin spelning som inleddes med några nya låtar från kommande plattan Transient Lullaby, bland annat titelspåret och väldigt fina ”Fight”, innan det övergick till mer kända låtar som ”Uniform” och ”Good Luck Charm”.

När Eleanor Whitmore sjöng ”Birds Fly South” så stod tiden verkligen helt stilla. Hon har en helt enastående röst och kompletteras väldigt väl av Chris röst i de många duetterna, och hans briljanta gitarrspel tillsammans med hennes fiol skapar magi. Spelningen avslutades på bästa sätt med ”Anywhere But Here”.

Därefter var det dags för ung psykedelia från Nashville i form av Promised Land Sound. De har hunnit släppa två album, det senaste från 2015 (For Use And Delight) är en favorit och spelningen byggde, glädjande nog, till stora delar på den plattan. Konserten inleddes starkt med ”Push And Pull (All the Time)”, men tappade lite energi direkt därefter. Det var nog först när ”Golden Child” kördes igång som det började växa på allvar igen och som det växte! ”Golden Child” tog tag i hela Pustervik och ljudmattan var oerhört mäktig. När ”Within Sight” spelades som näst sista låt så glittrade nog hela Järntorget.

Konserten avslutades med fina ”She Takes Me There” och Peter Stringer-Hye har en magisk röst. Det ska bli mycket spännande att följa denna begåvade kvartett framöver.

När spelningen egentligen var slut så ropades bandet in igen och fick lite extra tid för att köra ett extranummer. Det blev en rykande coverversion av The Pretty Things ”It’ll Never Be Me” från slutet av 1960-talet – vilket kändes extra fint med tanke på att bandet är så influerat av den vackra tidsperioden i musikhistorien.

Kvällen knöts ihop med den strålande folkduon Shovels & Rope, som nog inte behöver någon närmare presentation, och vi bjöds på en väl utvald samling låtar från hela karriären under ungefär en timme. South Carolina-duon inledde med ”Swimming Time” och sedan fortsatte det med bland annat ”Gasoline”, ”Birmingham”, ”O’ Be Joyful” och underbara ”St. Anne’s Parade”. I slutet spelade de även en av mina absoluta favoriter, ”I Know”, och det kändes som en perfekt avslutning på en oerhört fin kväll. Detta var första gången som Shovels & Rope besökte Sverige och jag hoppas verkligen att det blir flera tillfällen framöver.

Filmfestivalsfesterna fortsätter på Pustervik och på tisdag är det dags för Loney Dear och Hidden Cameras medan onsdagen bjuder på Steget och Sarah Klang.