Han har sparkat boll i Sverige, Frankrike och USA. Själv såg jag honom när han lirade för Hammarby under nått år för snart fem år sedan. Namnet är Christophe Lallet och han var en gång en framgångsrik fotbollsspelare här i landet.
Men år 2016 kom beskedet att han hade bestämt sig för att lämna fotbollen och satsa helhjärtat på den musikkarriär som så smått hade tagit fart med singlar som ”Blundar” och ”Bara Min” (gavs ut genom Caroline International – bolaget som signade Lallet 2015).
Fotbollspelare som sadlar om och blir musiker är kanske inte helt vanligt. Till de första räknas väl Nacka Skoglund med det av Stikkan Anderson komponerade verket ”Vi hänger me’” (Nacka fortsatte dock att vara fotbollspelare, låten var enbart ett PR-trick).
Sen har vi Kevin Walker. Som delvis gjort sig känd genom att reta upp alla Sveriges fotbollssupportrar genom att matcher fick flyttas för att passa hans medverkan i Idol. Något som mest ledde till en katastrofal cover av Adeles ”Rolling in the Deep”. Han valde, klokt nog, att fortsätta med fotbollen istället.
Till en början ställde jag mig något tveksam till Lallets låtar, kanske lite väl glansig pop var känslan. Men efter ett par lyssningar på hans nu fyra släppta singlar (den senaste ”Köpenhamn” släpptes alldeles nyligen) började jag stampa takten. Jag blev rätt glad av dessa myspoppiga alster. Ett gott tecken som banade vägen för en intervju med den forne fotbollsspelaren.
Musik! Jag har ju sett dig spela fotboll men hur länge har du sysslat med musik vid sidan av?
– Ja, musik har jag egentligen hållit på med hela livet. I olika former liksom, sen har jag även spelat fotboll. Jag kunde livnära mig på fotbollen så det fick bli det ett tag.
Hur kommer det sig att du valde att lämna fotbollen?
– Jag vet inte riktigt. Jag har hela tiden sett mig själv spelandes i Bajen, ha någon form av karriär inom fotbollen. Om det är på Manchester United-nivå eller svensk elitnivå är liksom sak samma, jag skulle livnära mig på fotboll bara. Sen skulle dagen komma då jag skiftade till musik. När, var och hur spelade inte så stor roll. När jag lämnade Bajen (2013, reds anm.) var det liksom början på att satsa på musiken – sen valde jag, två år senare att göra det fullt ut. Då hade jag jobbat med olika skivbolag, musiker och producenter – så det kändes bra att göra det efter två år.
“Jag kunde livnära mig på fotbollen så det fick bli det ett tag”
Har du tagit med dig något från fotbollskarriären in i musiken?
– Om man kollar på alla min klubbval… jag skulle inte säga att det är politiskt eller ideologiskt men det finns nån sorts av jargong i alla klubbarna. Man är lite bohem, kör sitt race och tänker mycket på andra. Mycket kärlek, den grejen. Det tar jag med mig. Man har tålamod med hur det går rent karriärsmässigt – men det är viktigt att inte tappa sig själv, och att man kör sitt eget race liksom.
Du har jobbat med några norska producenter, eller hur?
– Ja precis! Den nya låten är gjord tillsammans med en producent som ligger bakom Alan Walkers framgångar, Jesper Borgen heter han.
Hur är det med musik och text då, skriver du allt själv?
– Jag gör nästan allting själv. Jag skriver en låt, sen färdigmixas och produceras den av någon annan. Det skulle jag också kunna göra själv, men jag vill gärna att någon annan slänger ett öra på det. Det är skönt att få lite ärlig feedback från någon annan.
Musikmässigt, har du en klar målsättning för hur du vill att din musik ska låta när den når ut?
– Jag har tänkt mycket på det. När man sitter i studion och spelat in nått och tänker kring hur det kommer sig att det låter som det gör. Jag gillar liksom mainstreampop, jag älskar punkmusik och jag är ett fan av housemusik. Tre totalt skilda genrer liksom. Nånstans där möts jag. Hur jag vill låta är så svårt att svara på. I mångas öron kan det låta väldigt mainstream och poppigt, men för mig hörs det att jag liksom hållit mig inom den där triangeln av popmusik, housemusik och punk.
