Foto: Leigh Righton
Mycket är bekant på Japandroids tredje album. Annat visar en helt ny sida av dem. HYMN har pratat med sångaren i bandet som är redo att släppa både sin simplaste och sin mest avancerade låt hittills.
Någonstans i tjugomiljonersstaden Mexico City lyssnar Brian King på Neil Young. Högsta volym.
– Jag designar merchandise som vi ska ha med oss på turnén. Neil hjälper mig med det, berättar han efter att ha stängt av musiken.
Brian, ena halvan av kanadensiska rockmästarna Japandroids, är i flickvännens hemland Mexiko. Snart ska han tillsammans med bandkollegan David Prowse ge sig ut och spela för fans i Nordamerika och Europa. Inga blågula datum, men Brian säger att ett Sverigebesök är högaktuellt inför hösten.
I slutet på månaden släpper Japandroids sitt tredje album Near to the Wild Heart of Life. Åtta låtar. Som vanligt. Fullt ös. Som vanligt. Det är sånger om att vara på väg, med refränger som: ”North! East! South! West! Coast to coast!”.
”Albumets kanske största tema är förflyttning”
– Albumets kanske största tema är förflyttning, movement, säger Brian King på andra änden av den transatlantiska telefonlinan.
– Om man tänker på bandets senaste år ägnade vi två av dem åt att turnera världen över med vårt förra album Celebration Rock. Till och med när turnén var slut och vi egentligen hade kunnat slå oss till ro någonstans slutade det ändå med att vi flyttade omkring hela tiden. Jag flyttade från Vancouver. Först till Toronto och sedermera till Mexiko. Vi har varit i rörelse under så lång tid att det nästan vore en omöjlighet att det inte skulle få mycket utrymme i vår musik.
– Samtidigt handlar det här även om att röra sig på ett personligt plan. Mycket har hänt sedan vi satte oss ner för att skriva låtarna till Celebration Rock. Vi blev äldre, flyttade till nya städer… våra privatliv ser annorlunda ut idag.
Foto: Camile Christen
I sin rätt framgångsrika sammansättning av då och nu skulle Near to the Wild Heart of Life kunna vara en avlägsen släkting till Star Wars-filmen The Force Awakens. Å ena sidan det där drivet som får maskrosor att växa genom asfalt, det jag tyckte så mycket om på Celebration Rock. Å andra sidan den delvis elektroniska sjuminuterslåten ”Arc of Bar” som får Japandroids att kännas väldigt mycket här och nu. Å ena sidan Millennium Falcon. Å andra sidan Rey.
”Att få ihop låtarna, att spela in dem, det bygger på samarbetet oss emellan”
– ”Arc of Bar” är helt klart vårt mest ambitiösa låtprojekt någonsin. Men Dave (David Prowse, red. anm.) och jag är lika förtjusta i ”I’m Sorry (For Not Finding You Sooner)”, som ligger precis före ”Arc of Bar” på skivan. ”I’m Sorry (For Not Finding You Sooner)” kan istället vara den mest simpla låt vi någonsin gjort, säger Brian om spåret som består av en gitarr-loop och ett fåtal textrader som upprepas gång på gång.
– Det intressanta är att vi skapat något utifrån för lite material sett till vad som vanligtvis krävs för att få ihop en Japandroids-låt.
Bortsett från det faktum att David spelar trummor och du spelar gitarr; hur skulle du vilja jämföra de roller ni haft i skapandet av nya albumet?
– Generellt är rollerna ganska lika. Jag skriver texterna vilket gör att den delen blir lite mer jag och lite mindre Dave. Men att få ihop låtarna, att spela in dem, det bygger på samarbetet oss emellan.
– Jag hör delar av våra respektive personligheter och förmågor i varje låt. Det är en väldigt cool process och jag ser den som ett av skälen till att bandet hängt ihop så länge. Vi har funnits i mer än tio år nu. Längre än The Beatles. Det är inte lätt att hålla samman ett band under tio års tid ska jag säga dig!
Foto: Camile Christen
Enligt mig kan titelspåret på Near to the Wild Heart of Life ha den mest energifyllda refrängen i Japandroids historia. Hur urskiljer ni en sådan refräng under en kreativ process där jag antar att ni arbetar er igenom ett flertal refränger som ändå låter helt okej?
– Väldigt ofta handlar det bara om känsla. Dave och jag skapade väldigt mycket material till det här albumet. Ibland, när det bara är vi två och vi spelar något i replokalen, känner man att det är rätt text, rätt melodi, rätt gitarr, rätt trummor… man känner att man skulle kunna spela samma stycke under tio minuter. Det känns bara helt rätt. Då vet vi att vi har hittat något speciellt, något vi vill jobba vidare med. Delvis handlar det om tur, om jag ska vara ärlig.
– Det är inte precis enkelt att, år 2016 eller 2017, skriva en riktigt stark och samtidigt originell rockrefräng. Det finns ett begränsat antal ackordföljder på en gitarr och väldigt många av dessa ingår redan i någon annan refräng. Jag tror det bästa man kan göra är att sätta sin egen prägel på något som, i någon mån, redan har gjorts. Allt som oftast lyckas vi inte med det, men ibland uppstår magi i replokalen och då faller allt på plats.
Foto: Andreas Carlsson/Rockfoto
Minns du ”magin” som uppstod när ni kom på den här specifika refrängen?
– Det gör jag faktiskt! Vi var i Toronto och jobbade med låtar tillsammans. Jag provade bara en massa grejer på gitarren under tiden som Dave förberedde trummorna. Det slutade med att jag skrev riffet till den låten. Båda kände liksom: ”oj, det där lät snyggt”. Vi glömde bort vad vi egentligen skulle göra och började arbeta med ”Near to the Wild Heart of Life” istället. Det gick ganska enkelt, vi var klara på drygt ett par dagar. Det var nog en av låtarna som gick snabbast att göra till den här skivan.
”Ibland händer det bara och då får man försöka fånga magin”
– Ibland händer det bara och då får man försöka fånga magin medan det fortfarande är möjligt. I kontrast till detta kan det finnas perioder där vi jammar varje dag i en vecka utan att det leder någonvart. Men det är en del av tjusningen.
Det har gått nästan fem år sedan rockduon från Vancouver senast gav ut en skiva. Då, sommaren 2012, handlade det om Celebration Rock. Ett album som nådde medaljplats på ett flertal årsbästalistor. Återstår att se hur Near to the Wild Heart of Life kommer tas emot.
Är du bra på att hantera hyllningar?
– Det är alltid trevligt att bli hyllad för det man gör, men i internets tidevarv känns det som att man för varje hyllning även har tio personer som hatar en och säger att man suger. Vi är ytterst medvetna om att vissa verkligen tycker om vårt band medan andra inte gör det. Vissa gillar våra album, andra gör det inte. När allt kommer omkring försöker jag tänka på att jag verkligen gillar det vi gör, Dave likaså, och att vi ser fram emot att spela låtarna. Det andra försöker vi lägga åt sidan. Beröm är kul men får man för mycket blir det osunt. Vi vill inte bli ett av banden som faktiskt tror sig vara sådär bra som alla säger.
’Near to the Wild Heart of Life’ släpps den 27 januari via Anti-.
