Dags för årets sista Månadens PS! Här är decemberplattor vi lyssnade på men inte hann med att recensera.
Maria Taylor – In The Next Life
FOLKPOP Maria Taylor, ena halvan av skönsjungande indieduon Azure Ray, har vid det här laget ett gäng soloskivor i bagaget. På In The Next Life spränger hon inga gränser, det låter ungefär som det alltid låtit. Men det går verkligen inte att värja sig emot Marias fantastiska sångröst. Kul också att exet Conor Oberst är med på ett spår. 7/10
Rosie Crow – Rosie Crow
POP Brittiska Rosie Crows crow(d)fundande debutalbum rör sig i gränslandet mellan kommersiellt och avantgarde. Mer spännande i idévärlden än i verkligheten tyvärr, och det känns mest som att den tidigare Rosie And The Goldbug-sångerskan har svårt att bestämma sig för vilket ben hon ska stå på. Plattan är absolut inte dålig, men det finns andra som gör det här betydligt bättre. 5/10
Little Simz – Stillness in Wonderland
HIPHOP London-rapparen Little Simz andra album Stillness in Wonderland är ett bevis på att det går utmärkt att låta så vitt skilda genrer som jazz, psykedelia och grime samsas på en och samma platta. Ihop med gäster som Tilla, Chronixx och Bibi Bourelly har det 22-åriga stjärnskottet (som nyligen turnerade med självaste Lauryn Hill) skapat ett extremt ambitiöst underland. Missa inte den tillhörande kortfilmen. 8/10
Hanni El Khatib – Savage Times vol. 5
GARAGEROCK Den serie med EP-skivor som Hanni El Khatib släppt i år är utan tvekan det bästa han gett ut på länge. De senaste albumen har varit lite tillrättalagda men på Savage Times-EP-skivorna har Hanni El Khatib tagit ut svängarna. Vol. 5 är nog den bästa i serien, särskilt avslutande punklåten “Savage Times” känns klockren. 8/10
Nine Inch Nails – Not The Actual Event
INDUSTRIROCK Dan före dan återvände Trent Reznor med en ep som han själv beskriver som “an unfriendly, fairly impenetrable record that we needed to make”. Not The Actual Event är det tyngsta han har gjort sedan The Downward Spiral (1994). Och det mest relevanta sedan The Fragile (1999). 8/10
Red Cell – Endings And Beginnings
SYNTH Red Cells tredje fullängdare går i den mer melodiösa och “mogna” stil som har antytts av singlarna “Taking Back The Crown” och “The Ladder”. Det starka synthpop-året 2016 levererar ännu en gång. 7/10
Worm Ouroboros – What Graceless Dawn
HÅRDROCK Det här är en skiva som kräver sin miljö. Det går inte att slölyssna på What Graceless Dawn. Även om känslan är skivans styrka, är det också dess svaghet. Emellanåt är det så skirt att trion nästan vaggar en till sömns. Det är vackert, men tyvärr ofta för monotont och långdraget. 5/10
Zao – The Well-Intentioned Virus
METALCORE Ibland kan det vara bra att ta en paus och inte återuppta karriären förrän man hittat ett nytt grepp. Zao hamnade någonstans väldigt snett, pausade då i sju år och kommer nu tillbaka med den allra bästa platta de gjort. 7/10
Ash Borer – The Irrepassable Gate
BLACK METAL Hoppla! Just som man trodde att black metal-året var slut, släpper Ash Borer sin tredje fullängdare. Här bjuds vi doomig och atmosfärisk extremmetall av ädlaste valör. Allt är fantastiskt snyggt gjort och hade den dykt upp en månad tidigare, hade den tveklöst aspirerat på en plats på årsbästalistan. 8/10
Rome Is Not A Town – Careful Like You Cared
POSTROCK Förra året debuterade Rome Is Not A Town med den underbara Sonic Youth-doftande singeln “Stupid”. Medlemmarna har fortsatt att influeras av nämnda band, men ljudbilden har dragit allt mer åt traditionell postrock, med resultatet att musiken blivit mindre aggressiv. En utveckling som gör att musiken tappar andan, låtarna tenderar att gå på tomgång. Förhoppningsvis kan debutalbumet skingra tvivlen. 6/10
Hjelle – Högst medelmåttig
ROCK ‘N’ ROLL Hjelle från Malmö-bandet Bäddat För Trubbel går solo och det låter charmigt rock ‘n’ roll-struligt. Texterna är förbannade, uppgivna och rotade i vardagen. Antiattityden blir till ett vinnande koncept, som får en att köpa varje textrad om att må skit och att omvärlden är full av idioter. Hjelle berättar sina historier utan onödiga omskrivningar. 8/10
