Foto: Mathilda Ocias
Efter att ha släppt ifrån sig några gjutna låtar blev det ett tag rätt tyst om Stockholmsbandet MANKIND. Men i år är de tillbaka på banan, något de visat med den fantastiska EP:n European Dusk och den lika grymma sjuan Dogs.
Ikväll spelar de på Indiebyråns klubb i Stockholms bästa klubblokal och fria kulturhus Cyklopen. Vi mötte upp bandet – som består av Artur Onion (sång), Oliver Boson (trummor), Fredrik Diffner (bas) och Alex Leci (gitarr) – för en intervju.
Hur gick det till när ni spelade in låtarna till Dogs?
Alex: – Själva singelspåret ”Turnspit Dog” var den första låten som vi gjorde som vi blev riktigt nöjda med. Det var lite den som startade det som vi håller på med nu. Och så gör vi en cover på Stooges klassiker ”I Wanna Be Your Dog”, den spelade vi in för två år sen, i Göteborg i Svenska Grammofonstudion. Vi har en EP till på gång också, som kommer nu i vinter. Den är inspelad i vår egen studio och det är första gången som vi har gjort i princip allt själva. Det ska bli skitkul att släppa något helt eget. Något som vi skrivit, spelat in och mixat själva.
Artur: – Förutom Hannes då.
Alex: – Ja, såklart, Hannes Ferm från Holy har hjälpt att spela in en av låtarna, typ producerat den, och så skrev han en refräng till en annan låt.
”Det känns så skönt att göra nånting själva från början till slut”
Oliver: – Det känns så skönt att göra nånting själva från början till slut, jag känner att det är första gången jag är helt nöjd med allt. Jag tror det har att göra med att man har andra krav på sig själv, och att man är insatt i precis hur det byggts upp, i varje låt, varje del.
Alex: – Vi gillar detaljer, och det är skönt att kunna styra det som man vill.
Artur: – Vi kan nog vara ganska jobbiga att jobba med. När vi jobbat med producenter har vi säkert behandlat dem lite som ljudtekniker, de tycker att de har en egen konstnärlig vision om hur det ska bli, men vi accepterar inte riktigt det.
Har ni något album på gång?
Artur: – Alltså, vi har alltid ett album på gång. Eller flera album. I mitt huvud är det fyra album på gång. Men vi tänker att nästa år kommer debutalbumet, det måste det göra.
Fredrik: – Absolut. Och det finns ett mer konkret album nu än tidigare.
Alex: – Ja, förutom att mest konkret var det väl när vi faktiskt spelade in ett album. Som vi aldrig släppte.
Hur kom det sig att ni spelade in ett debutalbum som aldrig släpptes?
Artur: – När musikbranschen kom in i det vi gjorde så var det som att den fuckade upp allting. En massa detaljer som vi inte vill gå in på. Vi fick en massa uppvaktning, en massa förslag, men i slutändan blev det ingenting. Och det tog musten ur oss.
Fredrik: – Det var verkligen jättemycket grejer på gång, det byggdes upp och byggdes upp, men sen bara sprack alltihop.
Artur: – Fast det var kul under tiden.
Alex: – Vad vi fick lära oss då var att det finns ett väldigt högt värde i just ett debutalbum.
”Det är så mycket som inte blivit av, som skitit sig, som blivit ett antiklimax”
Artur: – Ja. Om vi släpper ett debutalbum själva – och det är klart vi kan göra det – så är det inget skivbolag någonsin som kan släppa vårt debutalbum. Det är därför alla släpper så många EP:s nu för tiden.
Fredrik: – Det är så mycket som inte blivit av, som skitit sig, som blivit ett antiklimax. Så nu när vi kör själva så tänker vi att nu ska allt ut, allt. Alltså vi har fått ut mycket av det vi jobbat med. Men ändå. Det har skitit sig av en massa olika anledningar.
Artur: – Byråkratiska, juridiska, en massa olika anledningar. Men musikbranschen är ju som den är också…
Alex: – Ett bolag tyckte vi skulle betala dem 50 000 för att få släppa via dem.
Oliver: – Något bolag tyckte videon till ”Blood Sugar” var för bra. För påkostad. De sa åt oss att de kunde släppa singeln om vi gjorde en egen lågbudgetvideo, i skinnjackor, med våra telefoner.
Artur: – De vill att vi skulle vara Libertines typ.
Alex: – Det har varit mycket sånt.
