James Hersey är en spännande karaktär. Han är född i Österrike av en österrikisk mor och en amerikansk far, spelade med diverse band i sin ungdom i sitt hemland och valde sedan att studera jazzgitarr på universitetsnivå.
Men det blev inget av varken rock ’n’ roll i bandkonstellation eller jazzgitarren, han valde popmusik istället.
”När jag hör något som är bra i en låt vill jag gärna använda det igen”
– Jag pluggade jazzgitarr och undervisade även vid sidan av. Men grejen med mycket jazz är att det inte är skrivet. Tanken är att du ska improvisera fram bitar. Det gillade jag inte. När jag hör något som är bra i en låt vill jag gärna använda det igen.
– Det finns en Charlie Parker-låt, ”Cherokee”, och jag älskar ett par bitar av det solot, just för att det låter som om det är skrivet. Det är problemet med jazz, de slänger iväg för mycket. Hittar jag den perfekta melodin vill jag gå tillbaka dit.
Han hittade en melodi, James Hersey. Till den melodin skrevs även en text, en ganska personlig sådan. Låtens namn blev ”Coming Over” och genom den amerikanska producenten Dillon Francis blev den det som ofta benämns som en hit.
”Coming Over” blev ju en hit. Den har också en väldigt personlig text, vad handlar den om?
– Inte många känner till den där storyn. Det var några som frågade mig igår, men de hade fel! Vid den tidpunkten var jag förälskad i två olika personer. Jag kände lite mer för en av dem och då var jag, såklart, tvungen att avsluta relationen med den andra. Jag behövde vara i samma rum, vara ärlig och, ja, komma över och säga det ”in person” helt enkelt. Det är därför jag tror folk gillar den, för att den är ärlig.
Sen gjorde Dillon Francis en remix av den. Hur kändes det att få en så pass personlig låt remixad av någon du inte kände?
– Jo, men det kändes rätt bra. De behöll samma tempo som jag spelade in den i, vilket var väldigt bra. De kanske gjorde den lite för tung för själva texten, men jag kände att remixen skulle bli som ett fordon för att ta den här låten långt.
”Min tanke är hela tiden att alla i rummet ska kunna njuta av min musik”
– Min tanke är hela tiden att alla i rummet ska kunna njuta av min musik, så om de kunde få den att nå en större publik, varför skulle jag stoppa dem? Dillon fick dock Tiësto att göra en remix av den, den sög och det blev för mycket dans. Jag har aldrig ens lyssnat på den från början till slut.
Triangeldramer, amerikanska och holländska producenter som gör både bra och dåliga jobb. Med andra ord har det rullat på i ett bra tempo för James Hersey. Och i ärlighetens namn kanske inte Österrike är det perfekta landet att bo i om man inte är ett fan av klassisk musik.
Hersey gjorde därför det enda möjliga om man, som honom, inte gillar London, nämligen att packa sina prylar och sticka till den mytomspunna staden Berlin. En av de mest inflytelserika städerna för techno efter industristaden Detroit.
Berlin är mer än något annat känt för sin för sin omfattande elektroniska musikscen och du har en ny EP på gång. Kommer vi få höra mer elektroniska ljud på den?
– Nä, jag går på typ hippiefester. Men visst jag går på klubbar också antar jag. Fast jag vill utforska det mer organiska soundet jag hade när jag började göra musik.
Blir det fler personliga historier?
– Ja, den nästkommande singeln kommer heta ”Everybody is Talking” och behandlar egentligen ett gammalt tema, att människor pratar om sina förhållanden. Det har man alltid gjort men idag känner jag att det har blivit än mer intensivt.
Typ som när man får en match på Tinder och direkt kollar upp varenda profil personen har i sociala medier?
– Ja, precis! Du vet, man träffar någon och direkt ska alla dina kompisar se personens profilbild på Instagram, Facebook och så vidare. Då blir personen dömd direkt, men den domen är ju baserad på ett väldigt selektivt material och ger en ofullständig bild.
Det återstår väl att se åt vilket håll Hersey kommer att röra sig i framtiden. Kanske ännu ett samarbete med britterna i HONNE, som han under hösten delat scen med. I den bästa av världar gör han en duett tillsammans med den fantastiska sångerskan Izzy Bizu, som medverkat på ett spår med HONNE. Det skulle bli en match som det heter på tinderspråk.
