Foto: Gianluca La Bruna
När HYMN fixar klubb på Grand i Malmö nästa gång ställer sig bland annat trion SaidArtch på scen. HYMNs Madeleine Bergquist tog en fika med Elenoor Roovers och Moa McAllister i bandet.
Elenoor Roovers (trummor) Moa McAllister (gitarr) och Judith Stocks (bas) delar lika på sången i SaidArtch. Jag träffar de två förstnämnda på ett café på Möllan; en stadsdel jag kallat hemma under snart två decennier – men för Elenoor och Moa är Möllevången och Malmö är det väldigt nytt. Två månader har gått sen de lämnade huvudstaden. Judith är kvar i sin hemstad Göteborg.
– Det känns som om Malmö är ett väldigt bra ställe att vara på om man vill hålla på med musik. Jag har hört att de satsar väldigt mycket på kultur här och jag tycker redan att det märks, det verkar finnas mycket spelningar och kultur att ta del av, berättar Moa och nämner vidare hur mycket se ser fram emot att spela på Grand.
Trion träffades när de alla gick singer/songwriter-linjen på en folkhögskola i Bollnäs. Allt gick väldigt snabbt.
– Moa och Judith testade att spela en av Moas låtar och sen ringde de mig och sa: “hej, vi håller på och jammar med en låt, vi behöver någon som spelar trummor – har du lust att komma upp?” Så då gjorde jag det. Jag hade bara tagit ett par trumlektioner året innan, men inte spelat i band eller så. Så det var väldigt nytt, säger Elenoor.
Foto: Nora Tejde
Alla tre är ganska nya på sina instrument och är egentligen i första hand sångerskor och låtskrivare. Det var därför inte helt självklart vem som skulle spela vad när de startade upp bandet.
– Vi har väldigt mycket kör och tänker att musiken ska utgå från sången, eftersom vi är sångerskor i grunden, säger Moa.
”Vi har väldigt mycket kör och tänker att musiken ska utgå från sången”
Det har bara gått ett år sedan starten och jag påpekar att de låter imponerande tajta. Moa är snabb med att förklara varför:
– Vi repade väldigt mycket under året i Bollnäs, vi bodde på internatet på skolan och det var lätt att repa i princip hela tiden.
Hur kom ni på bandnamnet?
– Det är ett ord som kom från en skrivuppgift egentligen, säger Moa. Jag skulle göra en melodi utan ord, så jag mumlade något på hittepå-engelska och då blev det SaidArtch. Lite som att “Artch säger någonting… SaidArtch”. Det betyder ingenting, men det var som ett internskämt som vi alla tyckte var ganska kul. När vi sen skulle välja bandnamn så hade vi pratat om det så länge – så då tog vi det.
Foto: Gianluca La Bruna
I höst släppte SaidArtch sin första EP – In The Beginning of Time. En platta som bandet spelade in på folkhögskolan ihop med Viggo Örsan som studerade ljudteknik. Jag frågar om titeln.
– När vi gick på Bollnäs så utvecklade vi en jargong för att genomföra det här projektet. Vi tycker att det är väldigt kul att driva med rock, säger Moa och skrattar.
– Fast också för att vi tycker om rock, men kanske aldrig fått utrymmet att spela i ett rockband. Det har varit något som killar gör, men tjejer har inte fått ta den platsen. Åtminstone så var det så för oss under gymnasiet. Vi älskar rock och tycker det är himla kul att vi äntligen kan få spela det, men vi måste också driva lite med det, förklarar Elenoor.
– Ja, vi hade någon idé om att vi skulle ha ett rockigt koncept bakom allt, lite så som metalband gör, och “In The Beginning Of Time” – det är ju ganska tungt, flikar Moa in.
– Det är lite sådär domedagsaktigt, tycker Elenoor.
Vad skulle ni säga att låtarna handlar om?
– Genomgående är det ilska och sorg. Gud, det låter så djupt, säger Moa och skrattar. För oss handlar det mycket om att få sjunga de här låtarna och vara arga. Att det är det som är gött med att ha ett rockband. Att få chansen att överdriva.
– När vi gick på folkhögskolan så repade vi ofta när vi just var arga eller ledsna, det var skönt att få rocka av sig. Det är lite det som varit syftet med bandet – att få känna, fortsätter Elenoor.
De är överens om att bandet inte har någon direkt politisk agenda, däremot håller de med om att låten ”Cash or Visa” kan uppfattas som politisk.
– Till en början handlade den om att hata kapitalismen, säger Moa och berättar att hon numera snarare tycker att den handlar om hur det är att vara pank student, eller om att vara ung just nu.
”Vi vill ta över världen – det är den känslan vi har”
När jag frågar om gemensamma musikaliska förebilder är svaret enkelt och entydigt: Rival Sons.
– Vi pratade också väldigt mycket om HAIM i början. Fast de är lite poppigare, det är mer slickt än det vi gör, tycker Moa.
Elenoor nämner Arctic Monkeys och säger:
– Det är rätt spännande för om vi tänker på våra tre soloprojekt – alla skriver musik vid sidan av också – så är de ganska olika. Det är kul att vi möts i rocken.
Vad har ni för framtidsdrömmar?
– Känslan är att vi vill ta över världen. Vi planerar inför att spela in en till EP och vill spela mycket ute. Det har som sagt gått ganska snabbt allt. Speciellt på sistone. Även om vi bara funnits i ett år så är vi så otroligt effektiva, både när vi repar och spelar in, avslutar Elenoor.
På onsdag, den 30 november spelar SaidArtch på Bar Brooklyn i Stockholm. Fredagen den 9 december ser ni dem på Klubb HYMN på Grand i Malmö.
