En av de största David Bowie-fantasterna i mitt Facebook-flöde skrev att han inte tänkte besöka några av de hyllningskonserter som hölls i samband med ikonens död eftersom han inte ville höra urvattnade karaokeversioner av sin favoritartist. På förhand känner jag liknande farhågor inför “Made by Björk“. Isländskan blev artisten som helt kom att förändra mitt sätt att lyssna på musik när jag var i tonåren. Hon blev min stora “tonårshjältinna” och jag håller henne fortfarande för ett av de största musikaliska genierna i modern tid. Att göra henne rättvisa är inte enkelt.
Klokt nog har dirigenten och arrangören Hans Ek inte gjort någon regelrätt coveruppsättning. “Made by Björk” är lika mycket en hyllning som en “resa in i Björks begreppsvärld”. Hennes musik står i centrum men programmet rymmer även några inspirationskällor. Stycken av 1600-talskompositören Claudio Monteverdi och stora “filosofiska” förebilden Karlheinz Stockhausen vävs samman med låtar av Kraftwerk och Brian Eno som tolkas av Malmö Symfoniorkester, förstärkta av Malmö Live Vokalensemble. Dessa “passager” mellan de ordinarie numren fungerar väldigt bra. Kraftwerks “Hall of Mirrors” blir till något helt eget i kör- och orkestertappningen.
“Made by Björk” uppfördes för första gången på Berwaldhallen i Stockholm i samband med Björks 50-årsdag härom året. Konceptet är egentligen perfekt för Björk, som genom åren använt sig flitigt av stråkorkestrar och ofta agerat katalysator mellan pop- och konstvärlden. Som bäst fungerar det när Hans Ek gör något helt eget eller tar tillvara på och förstärker någon detalj från originalarrangemanget. Som när Bollywood-stråkarna får ännu större utrymme i “Venus As A Boy”. Eller när minimalistiska “Army of Me” kläs in i aggressiva stråkar.
Problemet är solistsångarna. Björk är trots allt sångerskan som nästan alla kvinnor med “lite udda sångstil” har jämförts med under de senaste 20 åren (ofta helt obefogat). Det är stora skor att fylla och resursskillnaderna blir ibland smärtsamt uppenbara.
”Bachelorette” faller till en platt karaokepannkaka i händerna på Jenny Wilson, annars en av landets mest karismatiska popstjärnor. Desto bättre lyckas Björks landskvinna Edda Magnason som också tycks vara den av kvällens tre solister som studerat huvudpersonens uttryck mest ingående. I sina bästa stunder, som i första extranumret ”Virus” (konstig nog kvällens enda låt daterad efter 2004), skulle hon kunna passera som en kraftigt förkyld Björk. Moto Boy har tagit tillvara på de dramatiska kvaliteterna och gör klart godkända tolkningar av “Jóga” och “I’ve Seen It All”.
Att göra Björk rättvisa är inte helt enkelt – men ”Made by Björk” lyckas till största delen.
