Erik Lundin lämnade artistnamnet Eboi bakom sig och resten är svensk hiphop-historia. På svenska, med orden som vapen, blev Lundin rösten för en hel generation. Debutsingeln “Annie Lööf” – kretsar kring pengar, destruktivitet och samhället i stort – inleds med ett barndomsminne där Lundins mamma beskrivs som ständigt arbetande, allt för att hålla familjen flytande. Och det är blandningen mellan det privata och det allmänna som ligger till grund för Bromsten-sonens genomslag. Det är många som känner sig träffade.
Centerpartiets Annie Lööf twittrade från Riksdagshuset och tackade för att Stockholmsrapparen döpt en låt efter henne. Nu är titeln en lek med ord och långt mer mångbottnad än vad som först verkar vara fallet. Texten baseras på utanförskap, skapat av dagens politiker, inklusive Annie Lööf, som lämnat förorterna till sitt eget öde. Lundin satte ord på Sverige 2015 och nyanserade bilden av ett land med identitetskris.
Nyligen fick Lundin ta emot Musikförläggarnas pris som årets textförfattare. Utmärkelsen mottogs av upphovsmannens mamma. Det hade varit så lätt att hålla en nonchalant hållning, avskärma sig, men Lundin har inget intresse av att upprätta en mur mellan musiken och publiken. Han synar missförhållanden och berättar om livet som det är. Inställningen gjorde debut-EP:n Suedi till en av förra årets bästa skivor – förväntningarna är med andra höga på uppföljaren Välkommen hem.
Aktuella singeln “De Ba Blev Så” – begåvad med japanska körer – har allt och lite till. Den övergripande känslan är uppgiven, men samtidigt äger låten en styrka som andas uppror – det går inte att förändra om en inte berättar om sakernas tillstånd. Texten behandlar både egna och andras historier, men upphovet till låten går att spåra till en händelse i Husby 2013, när en 69-årig man sköts till döds av polis. Lundin sätter fokus på anvarsskyldighet och texten borde garantera honom fler utmärkelser. Ordvalen, känslan och tajmingen är imponerande.
Texterna bäddas in i en elektronisk produktion, som får störst utrymme i pulshöjande och minimalistiska “Abiat”. Ett spår som handlar om livet utanför lagarna och vad knarkhandeln gör med människor (abiat är slang för kokain). Titellåten har en mjukare framtoning och färgas av en kör – ger mig minnen av somrarnas skolavslutningar – vilket kontrasterar den nedtonade inramningen. Låten förmedlar hopp.
Erik Lundins låtar kan liknas vid noveller. Hans musik skapar bilder och det är omöjligt att inte beröras. Beskrivningarna är träffsäkra och Välkommen hem cementerar Lundins position som Sveriges mest relevante rappare. Det är få som äger samma tyngd.
[RMH SOUND, 25 november]
