Tidigare i år släppte Mouthe debutsingeln ”Hallelujah” och från ingenstans spreds låten som en illavarslande farsot på 1500-talet. Händelseförloppet gick fort, ingen förstod vad som egentligen hända och vad/vem låg bakom. Det är tur att Mouthes musik stannar vid att vara beroendeframkallande och inte dödlig som pesten.
Nämnda spår har ett omfamnande anslag, men nya singeln ”Limitless” är mörkare och hotfullare (ges ut på Woah Dad! idag). Ljudbilden ger en hasande känsla och frammanar bilder av ett öde landskap. Ingen går säker. Du tittar bakom axeln med jämna mellanrum.
Mouthe – alltid maskerad – är ett av den elektroniska hiphopens framtidsnamn. Och för att ta del av mystiken är det bara att bege sig till Annexet ikväll; tillsammans med ScHoolboy Q gör Mouthe Stockholmsnatten osäker och det återstår att se om livet blir detsamma efter denna upplevelse. Jag passade på att ställa några frågor inför spelningen.
Med tanke på att Mouthes bakgrund är okänd, valde jag att maila några frågor på svenska. Det blev en spänd väntan på svar. Dagarna gick och hoppet blev allt mindre. Plötsligt damp ett mail ner i inkorgen, jag öppnade och började läsa. Svaren tyder inte på en svensk uppväxt. Intervjun är min första baserad på Google Translate.
Hej! Du har verkligen satt färg på 2016.
– Hej. Hur är det? För det första, jag kan inte svenska – så jag använder Google Translate. Färger? Jag är färgblind.
Ljudbilden får mig att tänka på exempelvis Flying Lotus. Intrycken staplas på varandra, ljudbilden känns nästan överbelastad, men formas ändå till en helhet.
– Intrycken staplas och överbelastade ljud bildar en helhet? Det är vad Google Translate gav mig. Jag antar att det är så det är? Låter rätt.
Berätta om processen. Hur startar arbetet med en låt?
– Min boy Dieter sa en gång: ”önskan att skapa är den mänskliga själens största längtan”. Jag har några andra önskningar också, men ja… låtar – de kommer till precis som allt annat.
(Låten ovan är ett exempel på arbetssätt)
Hur mycket är improvisation? En lek med ljud.
– Jag brukar köra på: ”Keep it like the birds and wing it”. Försöker inte direkt uppfinna snödäcket.
Dina låtar är både hårda och mjuka, mörka röster varvas med ljusa. Tänker du mycket i motsatser?
– Både och, är det motsägelsefullt? I så fall: ja.
Jag upplever Mouthe som ett sått att leva ut sina produktionsdrömmar. Vilken roll spelar texterna?
– Produktionsdrömmar? Keith Richards brukade låta en fyrakanalsporta vara på medan han sov eftersom han mumlade en massa skit under nätterna. Jag tror att det var ”Start Me Up” han skrev på det sättet. Jag har aldrig gjort så och kommer nog aldrig göra det heller. Texts? Jag får en massa sms varje dag, men jag brukar inte svara. Det beror på.
Inspirationskällor?
– Nej.
Turné med ScHoolboy Q. Hur var öppningskvällen i Helsingfors?
– Som att tappa en tänd cigarett i en bensindunk.
Och ikväll är det Annexet som ska möta den elektroniska hiphopens framtid. Vad kommer de att få uppleva?
– Jag ska faktiskt inte uppträda. Jag anlitar två killar som jag typ litar på. Eller ja, jag litar egentligen inte på dem – men någon måste ju göra det. Jag har faktiskt aldrig varit på nån av mina spelningar, så jag vet ärligt talat inte.
Vilka är fördelarna med att musiken är ansiktslös? På vilket sätt påverkas relationen till publiken?
– För det första, så känns det som om jag har ett ansikte. För det andra: hela relationsgrejen med publiken som du pratar om känns knas. Jag är på sätt och vis redan i en relation.
Avslutningsvis. Hur långt fram ligger debutalbumet?
– Alla tjatar om att jag ska göra saker nuförtiden. Mina managers och så är på mig om albumgrejen. Jag vet inte, jag kanske bara åker till Bali ett par månader istället?
