Foto: Amanda Lindholm
Med vass samhällskritik och inbjudande lyrik lockar Emil Jensen ständigt nya lyssnare. Genom sina texter utforskar han sambandet mellan tragik och komik, leker med kontraster och öppnar nya vägar in till musiken. HYMN har pratat med den albumaktuelle artisten.
Emil Jensen låter förväntansfull på andra sidan telefonlinjen.
– Varje gång jag släpper en ny skiva känns det som att det inte låter som något annat jag tidigare gjort. Jag tänker att ingen kommer att förstå det är jag, att ingen kommer att känna igen mig. Sedan inser jag ju att det är min röst; det är mina texter, mitt tonspråk och mina ackordföljder. För alla andra är skivan en naturlig fortsättning på vad jag tidigare gjort.
Debuten kom 2004 och sedan dess har han gjort hundratals spelningar, genomfört en av sina turneringar helt på cykel, och medverkat i P1 med sitt hyllade sommarprat. Två naturliga armar släpptes den 28 oktober och är Emils sjätte album.
“För att det fortfarande ska kännas roligt att göra en ny skiva måste det vara ett äventyr”
– För att det fortfarande ska kännas roligt att göra en ny skiva måste det vara ett äventyr, annars kan man låta bli. Man kan känna att det är den första plattan man gör i rymden – det är roligt att man kan lura sig själv att det är så, gång på gång.
Fram tills i april nästa år är Emil ute på turné med 56 inbokade spelningar. Föreställningen har han döpt till ”Flyktpotatis”.
– Missförstånd har alltid varit en av mina viktigaste källor till inspiration. När jag var liten trodde jag att klyftpotatis hette flyktpotatis. Så jag började vända och vrida på ordet flykt. Även om jag såklart inte vill relativisera människor som flyr för sina liv från länder, naturkatastrofer, relationer eller familjesituationer – jag jämför inte det med verklighetsflykt eller undanflykt, det skulle vara att förminska lidandet hos den som flyr för sitt liv – så var det intressant att belysa ordet och namnet flykt från massa olika håll. Hur många olika sorters flykt finns det?
Foto: Klara G
Alla som någon gång sett Emil uppträda vet att det är konserter som inte följer några regler. Här varvas låtar med annat, något han själv beskriver som ”mellansnack som spårat ur”.
– Det är en blandning av lyrik och komik. Mellansnacket är en sådan outforskad mark, något jag själv har saknat när jag gått på konsert. Jag tyckte att det var kul att se vad som kan hända mellan två låtar. Det var inte så att jag kastade mig in i det och kände mig hemma direkt – jag har alltid gillat att göra sådant jag är lite rädd för.
Emil berättar att han redan tidigt i sin karriär började experimentera med att kasta sig mellan komik och tragik.
“Jag tyckte att det var kul att se vad som kan hända mellan två låtar”
– Kan man mellan två jätteallvarlig låtar köra stand-up och mellan två andra grejer köra något djupt tragiskt? Ju mer jag utforskade området, desto mer märkte jag att det var något många andra verkade ha saknat.
På Två naturliga armar har mellansnacket fått ta större utrymme, jämfört med tidigare album.
– Förut höll jag världarna isär, nu låter jag de blandas redan på skivan. Jag kan inte vänta till det är dags för live.
Gästartist på turnén är Iiris Viljanen, tidigare sångerska i Vasas Flora och Fauna och aktuell med soloalbumet Mercedes.
– Jag hörde Iiris för första gången i våras och tänkte direkt på henne när jag skrivit färdigt skivans andra spår ”Kolla på film”. Det var verkligen en magisk liten seans när vi spelade in den.
I duetten vävs deras röster samman och berättar historien om två vänner som inte vågar ta i kärleken som finns mellan dem. Istället ser de på film.
”Vi visste att så fort vi slutade kolla, försvann någon form av alibi. Och som häxorna i Eastwick kunde trolla, var vår filmkväll alltid oskyldig och fin.”
För Emil står berättelsen alltid i centrum.
– Jag tycker att det är kul att tänka mycket på ett albums dramaturgi, även om många inte lyssnar på det sättet längre. Jag lägger ner rätt mycket tid på till synes onödiga saker.
“Jag vill sprida lite mänsklig värme”
Vilken historia är det du berättar? Är det någon som lyssnaren kan uppfatta eller pågår den i ditt eget huvud?
– Jag har några pågående historier och karaktärer som återkommer från skiva till skiva. Kanske ännu mer på denna än de andra; jag har tänkt en del på tidigare historier och låtar, en del är fiktiva och en del är autentiska. Många av dessa personer är verkliga personer, själv är jag flera av dem. Jag tycker om att inte lägga mig själv i jagform, utan att dyka upp som han, hon eller du.
Varför tror du att du skriver?
– Ja, det var en svår fråga. När jag var liten var det som en tillflyktsort, en låtsaskompis och en låtsasvärld när den här världen inte fungerade som jag hoppades att den skulle göra. Jag märkte att skrivandet inte alltid tvingade mig att tänka, utan att ord också kunde få mig att slippa göra det. Nuförtiden tänker jag mycket på vad jag vill säga till andra, efter att jag förstått att många lyssnar på vad jag gör. Jag vill sprida lite mänsklig värme, en slags uppmuntran till människor att bry sig om varandra.
Här kan du läsa vår recension av föreställningen Flyktpotatis.
