I slutet av oktober släppte Weyes Blood albumet Front Row Seat to Earth – en skiva med långa svävande 70-talstoner och spöklika harmonier. HYMNs Alejandra Cerda mejlade några frågor över Atlanten för att ta reda på historien bakom plattan.
Hej Natalie Mering! Du är hjärnan bakom Weyes Blood. Jag har lyssnat på Front Row Seat to Earth – hur ska titeln tolkas?
– Albumets titel syftar på vår frånkoppling från vad som händer globalt – att vi konsumerar information, säkra bakom våra datorskärmar och distanserar oss känslomässigt från vad som händer – som en skyddsmekanism eftersom det är så intensivt. Istället spelas det upp som en teaterföreställning för oss medan vi tittar med en falsk känsla av säkerhet.
“Albumets titel syftar på vår frånkoppling från vad som händer globalt”
Pitchfork kallade din musik: “en kalejdoskopisk vision av 1970-talets bäst bevarade hemligheter” och din sångstil påminner en hel del om 70-talets folksångerskor som Joan Baez och Joni Mitchell med luftigheten och de långa tonerna. Hur är din relation till 70-talets musikscen?
– Det är en väldigt liten relation eftersom jag inte var född under 70-talet! Men mina föräldrar levde då och de spelade mycket Joni Mitchell för mig när jag var yngre. Jag känner att likheten kommer av att jag är en gammal själ – jag är influerad av musiken som dåtidens musiker inspirerades av. Det går långt tillbaka. 1900-talets musik är så rik och 70-talet råkade vara en tid då många olika genrer och influenser smälte ihop – från gospel till folk och gränserna utvidgades med progg och punk. Ursprunget är djupt, det går inte att reducera det till ett decennium.
Foto: Cayal Unger och Nicolas Amato
Det finns spår på ditt album som låter spöklika och påminner mig om tomma rum från en svunnen tid. Hur var din vision om vad du ville skapa med From Row Seat to Earth?
– Jag ville inkludera alla livets mysterier – det är därifrån det spöklika kommer ifrån – och att kliva in i den undermedvetna ljudbilden. Jag ville skapa ett stort blomstrande utrymme där bara himlen kunde begränsa, men också bygga en värld där man kunde höra en viskning och känna sig nära någon annan. Mikro möter makro!
I singeln “Generation Why” sjunger du “I might not need to stay on this sinking ship for long”. Känner du dig pessimistisk?
– Inte alls. Det är en positiv sång som refererar till det obeständiga med allt liv. Det är väsentligt att släppa rädslan för förändring i sig själv. Det är viktigt att omfamna tiden vi har.
