Covenant, ett av Sveriges viktigaste elektroniska band genom tiderna är aktuella med The Blinding Dark, ett album starkt präglat av den rådande politiska situationen i Europa. HYMN:s Anton Lindskog ringde upp ena grundaren och originalmedlemmen Joakim Montelius.
The Blinding Dark är, precis som titeln antyder, ett ganska mörkt album.
– Ja, det ser väldigt svart ut i världen just nu. Det finns inte heller särskilt mycket som pekar på att världsläget kommer förändras till det bättre. The Blinding Dark handlar om att söka sig inåt och lära sig leva med mörkret.
– Idén till titeln kom från boken Det Bländade Mörkret av teologen Owe Wikström. Jag kan inte påstå att jag håller med honom i särskilt mycket i övrigt – vi är ju knappast religiösa människor.
– Till viss del påminner det om shamanism… Det finns en nybörjarbok i shamanism från 70-talet som heter Shamanens Väg. En av de första övningarna i den boken är att hitta ett mörkt hål, till exempel en grotta, och gå in i hålet för att komma ut mer upplyst.
Albumet föregick av singeln ”Sound Mirrors”, namngiven efter en föregångare till radar som skapades efter första världskriget. Kan du berätta mer om det?
– I England byggdes så kallade ”sound mirrors” som faktiskt står kvar än idag. De användes för att ge förvarningar om inkommande flyganfall och fungerar ungefär som en satellitmottagare där ljudet fokuseras i en jättelik skål för att reflekteras tillbaka.
– Det fanns personal där dygnet runt som satt och lyssnade efter bombplan och luftskepp. Med tiden trimmades tekniken tillräckligt bra för att ge ungefär femton minuter längre förvarning än vad man annars hade fått. Men strax efter att de togs i drift uppfanns radarn och då blev de helt meningslösa. Idag står de och vittrar sönder vid Englands kuster.
– Oerhört mycket pengar och energi investerades i den här uppfinningen. För mig blev det en symbol för hur mycket besvär människor gör sig för att få förvarningar när något obehagligt är på väg att hända. Något som kan ställas i relation till hur oförmögna vi är att faktiskt agera när faran är framme.
“Under fem års tid har vi kunnat förutse att något katastrofalt har varit på väg att inträffa”
– Det har fått mig att tänka på flyktingsituationen i Europa idag. Under fem års tid har vi kunnat förutse att något katastrofalt har varit på väg att inträffa men inga ordentliga förberedelser är gjorda. Inga avtal är slutna. Istället stänger man nu gränserna för att slippa ta itu med problemen. Det är som att det ligger ett brunt jävla skynke över hela västvärlden.
För fyra år sedan fattade du det något ovanliga beslutet att hoppa av Covenants livesättning. Sedan dess medverkar du bara i studion. Vad låg bakom det beslutet?
– Framför allt var det två saker. För det första blev jag pappa och vill av den anledningen inte spendera halva mitt liv ute på vägarna. Sedan är jag inte heller någon scenpersonlighet. Jag har aldrig riktigt trivts med att stå i centrum på det sättet utan fick “dricka mig modig” före spelningarna. Till slut insåg jag att det inte gick att fortsätta hålla på med det så jag valde bort det livet. Vilket är det bästa jag någonsin gjort!
Har du sett några Covenant-konserter efter det?
– Jag har sett två spelningar. Det är minst sagt en märklig upplevelse! Men jag tycker verkligen att den nuvarande liveuppsättningen av Covenant är den bästa genom tiderna. Mycket bättre än när jag var med. Så det blev verkligen win-win av det hela.
Under tiden ni jobbat med nya skivan har sättningen utökats och omfattar nu även tyske Daniel Myer från bland annat Haujobb och Architect (en av den elektroniska musikens mest produktiva män med över 350 credits på discogs). Vad har han tillfört?
– Det är helt fantastiskt att ha med Daniel. Han är genial på många sätt och jobbar dessutom väldigt snabbt, vilket är bra för både jag och Eskil [Simonsson – Covenants sångare och musikaliska motor jämte Joakim] kan vara rätt långsamma. Han har en hel ljudfilosofi i huvudet som han bara kopplar på och när han är med i Covenant så hörs det direkt. Jag förstår inte hur han lyckas, han är ju med i säkert 20 band!
Genom alla år har ni presenterats som “synthbandet Covenant”. Vad tycker du om det?
– Själv gillar jag inte termen “synth”. Vi försökte göra oss av med den när vi släppte tredje skivan och kallade det då för något löjligt i stil med “pop music with an edge”. Sedan kom någon på den ännu löjligare benämningen “futurepop”.
“Problemet är att många har så förutfattade meningar om vad “synth” är för något”
– Visst, vi gör ju elektronisk musik och vi har den bakgrunden. Och ett ord är ju bara ett ord. Problemet är att många har så förutfattade meningar om vad “synth” är för något. När vi släppte Northern Lights(2002) var vi på gång med en stor kampanj på Sony. När arrangörerna fick veta att vi kommer från “synthscenen” tyckte de inte längre vi var värda att satsa på, så allt ställdes in.
– Å andra sidan är jag oerhört tacksam för det subkulturella stödet som vi har. Det finns ju inga mer lojala människor än folk i subkulturer. Tack vare det kan vi åka till Colombia och ha en publik där, vilket annars knappast vore möjligt för ett band av vår storlek. Att vara en del av en scen med så många begåvade artister är ju helt fantastiskt. Så visst är det lite dubbelt.
The Blinding Dark släpptes den 4 november på Dependent Records. Covenant (minus Joakim) är just nu ute på turné. De når Malmö, där de är headliners på alternativa/elektroniska festivalen electriXmas, den 10 december.
