Idag är det presidentval i USA, något ni säkert noterat. Här är tre skäl till att vi håller på Clinton.
“Swing Down Sweet Chariot/Mothership Connection” (live i Houston 1976)
Clinton funkar loss snyggt innan dåvarande supertalangen Glen Goins, som dog i lungsjukdom endast 24 år ung 1978, tar över och lyfter denna otroliga version av klassikern “Mothership Connection” hela vägen tills moderskeppet landar i form av en musikalisk explosion.
“Maggot Brain” (live i Tyskland 1985)
Clinton står bara för introsnacket här, förutom att han som vanligt agerar nån slags låtsasdirigent och coach. Det speciella med denna version av gitarrexcessernas gitarrexcess är att den innefattar både supergitarristen och upphovsmannen till gitarrsolot, Eddie Hazel (död 1992), som vid denna tid endast tillfälligt gästspelade med Parliament-Funkadelic, och hans arvtagare Michael Hampton, kallad Kidd Funkadelic då han bara var 17 år när han rekryterades till bandet 1973. Och var den enda, förutom Hazel, som vid audition klarade av att spela låten. Han är fortfarande med.
“Maggot Brain” gavs ursprungligen ut på skivan med samma namn 1971. Låten är lika otrolig som sinnessjuk (Clinton gillade LSD på den tiden) och lär ha tillkommit efter att Clinton sagt till Hazel att Play like your mother just died. Och det var ungefär vad han gjorde.
“Flash Light” (live på Paisley Park, Minneapolis 2000)
Helt annorlunda version än studioversionen och hur den brukar låta live. Kanske för att det ska vara lite speciellt när man gästspelar hos och med Prince och även saxofonisten Maceo Parker medverkar. En stor stund i funkhistorien med tre legendarer på scen samtidigt. Clinton brölar mest på känsla och infall, men groovet är makalöst.
