I samband med förra veckans Klubb HYMN stod Fort Not för en av årets liveupplevelser – det har varit omöjligt att lägga konserten bakom sig för att gå vidare till nästa arrangemang. Lösningen blev att bandet bokades till Oceanen den 18 november. HYMN välkomnar återigen Fort Not.
Helgens spelning skavde och saknade skyddsbarriärer. Sångaren Fredrik Söderström – frånvänd och blundande – gav ett introvert intryck, ständigt nära sammanbrottet. Men genom att bryta mot alla regler för vad som är ”god scennärvaro”, utvecklades konserten till en unik händelse, som fångade publiken från första till sista låten. Gitarristen Robert Carlsson, bandets andra förgrundsfigur, stod för balansen, lugnet och tryggheten.
Bandets övriga medlemmar, Stefan Strömberg, John Olbon och Philip Gates, gav musiken tyngd och struktur. Emellanåt hördes ekon av Velvet Underground. Jazzhusets lilla scen framkallade dock klaustrofobsika ilningar, men bandet löste logistiken alldeles utmärkt – mest utrymme fick melodierna.
Dags att ställa några frågor till Fredrik och Robert.
Fredrik, vad minns du av helgen? Du verkar gå in i en dimma.
– Jag gillar känslan som jag får av att stå på scen. Man vet inte riktigt hur det ska gå och man dras med i musiken. Så visst känns det lite som att jag går in i en dimma. Svårt att beskriva känslan men som sagt – jag gillar den. Sen tyckte jag att det lät skitbra så då blir man extra peppad. Så endast bra minnen från den kvällen. Kul att få dela den kvällen med övriga i bandet och folket i lokalen.
Ni har bara spelat live vid två tillfällen, vad händer med låtarna på scen? Personligen hör jag spår av Velvet Underground. Och ni repar sällan om jag fattat det rätt.
– Vi repade två gånger inför releasespelningen i somras och två gånger inför senaste spelningen, säger Robert. Ett tillfälle till ska vi nog hinna med innan den 18.
– Innan vi började repa visste vi inte alls hur låtarna skulle bli live, vi hade aldrig spelat dem tillsammans med ett band innan, säger Fredrik. Det är häftigt att höra hur låtarna förändras och får nytt liv när vi spelar tillsammans. Var och en i bandet tillför något till det som kommer ut från scen. Om du hör lite Velvet Underground så måste vi ju göra något rätt.
Spelningen var sjukligt proffsigt i alla sin enkelhet, det måste vara skönt att ha ett så grymt band.
– Ja, samtliga är väldigt bra. Det är väl det enda orosmolnet, att de ska bli för bra, säger Fredrik. Därför håller jag medvetet nere på antal reptillfällen.
Vad har ni för relation till Oceanen?
– Gillar verkligen Oceanen. Grymt ställe där jag sett många bra grejer. Senaste åren minns jag framför allt Sun Araw 2013 och The Space Lady 2014. Ser fram emot att få spela där.
– Jag har varit där någon gång, men kommer inte ihåg när eller vad som spelade, säger Robert.
Det fanns inga planer på att bara vara ni två?
– Nej, det var aldrig aktuellt. Tror inte att det hade blivit så bra, säger Fredrik.
Hur träffades alla i bandet?
– Vi känner varandra sen innan. Några känner varandra bättre än andra. Alla har en koppling till Kungälv, så det är en gemensam nämnare, säger Fredrik.
Har ni några personliga livefavoriter?
– Det jag kommer på är U.N.P.O.C, har sett honom spela fyra gånger och alla gångerna var skitbra. Sen gillar jag att se Autre Ne Veut uppträda. Mår väldigt bra av det, säger Fredrik.
–När Bonnie ’Prince’ Billy spelade på fästningen i vårt Kungälv var väldigt häftigt, säger Robert. Annars var Roxette på Slottskogsvallen förra sommaren riktigt fett också.
I samband med Klubb HYMN den 18 november spelar även HOLI. Ett av Göteborgs mest intressanta band.
