Sedan debuten 2011 har Aleksandar Manojlović under namnet Aleks välsignat den svenska musikscenen med sin djupa, lena soulstämma. Både det grammisprisade albumet Inte längre fiender och Aleks själv som artist visade att svensk soul och svensk hiphop inte bara berörde varandras sfärer, utan också berikade varandras uttryck. Att Aleks fick äran att vara förband till D’Angelos spelning i Filadelfiakyrkan 2012 säger en hel del om hans musikaliska uttryck redan då.
Nu kommer äntligen uppföljningsalbumet Livet mellan raderna, en naturlig fortsättning på den linje Aleks trädde in på fem år tidigare. Det märks att tiden gått, det finns ett annat lugn och mognad i både låttexter och produktion. Livet har märkt artisten. Om debuten fylldes av gästartister som till exempel Ison, Fille, Abidaz och Hoosam är det nya albumet kraftigt nedbantat med inhopp.
Det gör ingenting, för Aleks klarar sig alldeles utmärkt själv, men de artister som Aleks ändå tar in på Livet mellan raderna passar helheten utmärkt. Cherrie gör en finstämd insats på “Varm”, hon och Aleks matchar varandra bra röstmässigt, Abidaz dykter upp i spåret “Ingenting”, men det roligaste är att Dogge gästar på “Lagman lekares väg” (Aleks bor numera i Alby i Norra Botkyrka), en hyllning till ungdomens gata. Att Sara Nazari från Revolution Poetry framför en både personlig och samhällskommenterande dikt till pianospel och fågelkvitter är helt logiskt. Estradpoesi är liksom soulmusik själens eget uttryck.
Livet mellan raderna känns självklart vid första lyssningen, men växer ytterligare för varje ny sådan. Aleks röst, som måste räknas till en av Sveriges bästa inom genren, är en välkommen, varm smekning i höstens kyla och mörker.
[Sony, 14 oktober]
