Gamla Pengar – Ingen kan allt – men alla kan dra åt helvete

Jag brukar hävda att Gamla Pengar är Göteborgs bästa band. Jag är såklart medveten om att detta inte på något sätt är en objektiv sanning, men det finns ändå ett tydligt släktskap med andra band som utan överdrift kan dras med samma epitet – som Nationalteatern, Liket Lever, Union Carbide Productions för att bara nämna några. Det finns såklart vissa musikaliska likheter mellan Gamla Pengar och ovan nämnda band, men jag tänker främst på den distinkta kompromisslösheten och den ständiga vägran i att stryka medhårs.

Två år efter den Tommy Tift-producerade fullängdaren Här kommer kriget är nu Göteborgs, enligt mig, bästa band tillbaka med EP:n Ingen kan allt – men alla kan dra åt helvete (sluta bråka om Dylan och organisera er istället för att Nobelpriset i bästa albumtitel ska delas ut till Gamla Pengar). Till skillnad från på albumet så är nu blåset, klaviaturinstrumenten och körerna till stora delar bortprioriterade. Ingen kan allt påminner därför mer om deras tidiga sjutumssinglar än fullängdaren. De fyra spår som utgör EP:n är klassiska Gamla Pengar-dängor, precis som vi vill ha dem. Det är taggtrådsvassa gitarriff, snygga arrangemang och sjunga-med-kompatibla refränger.

Kanske hade jag för höga förväntningar, men ingen av låtarna på Ingen kan allt… fick mig att tappa andan likt de bästa spåren från Här kommer kriget. Därmed inte sagt att det på något sätt är dåligt. Tvärtom. Gamla Pengar levererar fortfarande den bästa formen av svenskspråkig rock n’ roll som Göteborg, och Sverige, har att erbjuda just nu.

Gamla Pengar är för mig definitionen av rock n’ roll. Alltså, inte att jag förknippar dem med den otidsenliga klyschan ”sex, drugs and rock n’ roll”, utan mer att de förmedlar en tydlig känsla. Ni vet den där känslan av att en kan göra vad fan en vill, och ingen jävel kan stå i vägen för en. Känslan av att bara en vrider upp förstärkaren till elva så kan en faktiskt stänga ute omvärlden, om så bara för en lite liten stund.

Ingen kan allt – men alla kan dra åt helvete är rock n’ roll i dess bästa bemärkelse, och Gamla Pengar är fortfarande Göteborgs bästa band.

[Gaphals, 14 oktober]

7