Goats tredje album Requiem (7/10) har redan hyllats av svenska och internationella musikkritiker. HYMN blev uppringda av ett dolt nummer och pratade influenser, anonymitet och den pågående Europaturnén med den kryptiska bandmedlemmen Nate Goat.
”Requiem är den bästa världsmusikskiva du kommer höra i år”, avslutades recensionen av Goats tredje album i DN. Hyllningarna har haglat sedan skivsläppet för knappt en vecka sedan. Nate Goat, som en av medlemmarna i Goat väljer att kalla sig, håller med recensenterna.
– Det är överlägset den bästa skiva vi har gjort, säger han.
Hur skiljer sig Requiem från era tidigare album Commune och World music?
– Det är en dubbelskiva, det gör stor skillnad i hur skivan flyter. Den tar lite tid, jag tror att den måste växa på en. Det var vår intention när vi bestämde oss för att göra en dubbelskiva, man blir aldrig riktigt klar med den. Man kan lyssna efter tre år och den känns annorlunda, man hittar nya låtar som man inte reagerat på tidigare.
– En annan stor skillnad från de tidigare albumen är ljudet, berättar Nate Goat.
– Vi har byggt om lite i studion, det påverkar. Det är bättre ljud, och vi spelar bättre. Requiem är lite mer laid back. Mer akustiskt, flöjter och piano, och mindre effekter och sådant.
Strax innan skivan släpptes gav de ut singeln ”Union Of Mind And Soul”, som en alternativ version på albumets introlåt ”Djorolen/Union Of Sun And Moon”. Helt enkelt för att de gillade båda så mycket, men var tvungna att välja en.
– Vi gjorde först en version där texten pratas fram. Låten var så bra i sig att vi testade lägga sång på ett annat sätt, och det blev också bra, men båda kunde inte vara med på skivan. Det var schysst med pratsången på plattan, det passade så jävla bra.
Flöjtslingan fick mig osökt att börja tänka på introt till Fem myror är fler än fyra elefanter. Vad har ni influerats av?
– Jag skulle inte droppa Fem myror… som en stor influens, men vem vet, det kanske omedvetet har influerat? Vi influeras av allt möjligt, allt vi har hört och lyssnat på. Mycket jazz, nordafrikanskt och massa andra saker.
Ni är väldigt måna om er anonymitet. Blir den svårare att upprätthålla i takt med att ni släpper fler skivor och får mer uppmärksamhet?
– Nej, det tycker jag inte. Det är inte så många av de som lyssnar som bryr sig om vilka vi är.
Hur påverkas er musik av att ni gömmer er bakom masker?
– Det vi har på oss påverkar kanske musiken live, men inte när vi skapar musik. När vi spelar live så förstärker det musiken.
Hur skulle musiken låta om ni inte hade maskerna?
– Det är helt omöjligt att svara på, kanske egentligen inte så mycket. Det förstärker vår känsla av samhörighet med varandra och musiken, samtidigt är det främst för att vi vill upprätthålla vår anonymitet. Det skulle vara obehagligt att stå på scen utan mask.
“Gränser för ens egen och andras kultur är diffus, det är föränderligt hela tiden”
Vad är det vanligaste missförståndet om er?
– Det är en bra fråga. Kanske att folk tror att vi är Ghost. vi blandas ihop ibland, men det är bara roligt. Folk har många tankar och åsikter kring vad vi håller på med, men jag vet inte om det är så mycket missförstånd. Folk har rätt ibland och fel ibland, folks uppfattning är deras. Det är tolkningsfritt, säger Nate Goat och fortsätter:
– I början var det mer åsikter om rätt och fel: Är det okej att spela sådan här musik och ha på sig sådana där kläder? Kulturell appropriering känns som en förlegad diskussion. För oss är det naturligt att saker alltid blandas, det är så företeelser uppkommer och utvecklas. Man inspireras, lånar, och känner sig nära saker som inte är nära. Gränser för ens egen och andras kultur är diffus, det är föränderligt hela tiden. Allt mänskligheten skapar är mänsklighetens.
Under hösten är ni ute på en Europaturné. Vad kan man förvänta sig av höstens spelningar?
– Man kan förvänta sig en lite annan instrumentation, och en större bredd på låtarna. Det kommer att vara mycket masker, fuss, robes och djembe. Folk i bandet har med sig det de vill, så vi får se på första spelningen om de har hittat på något kul.
Jag såg er på Nobelberget i november förra året, det var en hypnotisk upplevelse. Vad vill ni förmedla med era liveframträdanden?
– Vi vill skapa en miljö där folk kan komma loss lite, dansa, och bryta ner vissa barriärer. Jag antar att alla som spelar live vill bryta ner den mur som finns i hjärnan i folk, och komma närmre varandra på ett andligt plan. Dans och musik är ett sätt att uppnå det, så har det alltid varit oavsett form.
“Vi vill skapa en miljö där folk kan komma loss lite, dansa, och bryta ner vissa barriärer”
Samma kväll som spelningen skedde ett terrordåd på en spelning i Paris. Hur reagerade ni när ni fick reda på det?
– Vi fick reda på det efter spelningen, när vi spelade visste vi inget. När man själv spelar är det lätt att tänka “tänk om” det hade hänt på sin egen spelning. Det är bara risigt att sådant händer, det är lika vidrigt var det än händer. När man befinner sig i en sådan miljö är det märkligt, allt är trevligt och sedan får man reda på en sådan grej. Då känns det lite konstigt att fortsätta med det man håller på med.
Vad har Goat för planer på sikt?
– Vi kör väl på så länge det känns kul för vår del, och så länge det finns någon form av intresse.
Nu har ni släppt ett nytt album varannat år sedan debuten. Dröjer det ytterligare två år till nästa släpp?
– Det vet man faktiskt aldrig. Vi kände oss ganska uttömda efter den här, och vi upplever aldrig någon stress. Känner vi för att göra en platta till efter den här så gör vi det, vi har inga stora planer. Nu ska vi ut och spela lite, man måste få njuta av att vara klar med någonting också, säger Nate Goat och avslutar samtalet:
– Får vi inspiration så kör vi på. Får vi inte det så ses vi aldrig mer.
