Hiphop och jojk, glesbygd och storstad, kärlek och aktivism. HYMN ringde upp Maxida Märak, 28-åringen som på kort tid blivit en av Sveriges tyngsta artister.
2013, Jokkmokk. Maxida Märak är nybliven mamma, lever med en renskötare och har aldrig producerat egen musik. Framför henne står ett flertal oöppnade kartonger; inuti dem finns hennes framtid, allt hon behöver för att kunna börja producera egen musik.
– Jag kunde ingenting, berättar hon. Jag har alltid lyssnat på hiphop, men bott på ett ställe där det inte riktigt fanns. Det var nu eller aldrig.
Tre år senare bor Maxida i Stockholm tillsammans med sin dotter, och har släppt singlar som ”Mitt största fan” och ”Backa bak”. Hon har även varit värd i Sommar i P1, skrivit musik och medverkat i Dramaten-föreställningen ”Den e vi”, Martina Haags film ”Glada hälsningar från Missångerträsk” och Sveriges Radios radioteater ”Dagbok från Gallok”. Nu är hon aktuell med sin första EP: 1.
– Jag har jobbat hårt. Låtarna är noggrant utvalda, inget är slarvigt gjort. Den kommer rätt i tiden.
”Tänder allt så skogen brinner. Himlen lyser upp, hela världen försvinner. Nattbad, midnattssol. Händer som letar, spot on jag rinner. Glasklart din blick, tar allt vi aldrig fick. Böjer mig fram så du kan komma åt, vågen splashar så våt”.
Det sexiga spåret ”Jag äter upp dig” är den första på 1, och följs av den intima ”Nu blåser det på månen”.
– Jag ville få in mer positiva vibbar och rikta in mig på sådant som är gott, som kärlek. Jag vill inte upprepa mig, tjata om det jag redan pratat om.
”Jag vill inte upprepa mig, tjata om det jag redan pratat om”
Hennes sound är en karaktäristisk kombination av rap och jojk. Tidigare singlar genomsyras av attityd: orden spottas ut med en intensiv styrka; vassa och brännande lämnar de djupa märken efter sig. På nysläppta 1 leker hon med sex och kärlek, men ilskan finns fortfarande närvarande. Spåret ”Möts vid rondellen” handlar om hembyn Jokkmokk, berättar Maxida.
– Jag är jävligt less på allt romantiserande. Glesbygden är vidrig. Det finns en bild av att alla håller varandra om ryggen, men det är skitsnack.
Enligt rapparen finns det en mörkare sida. Hon berättar om ett samhälle där rasismen och kvinnohatet frodas; ett samhälle där det anses legitimt att trakassera och vara elak mot de som inte passar in; ett samhälle där ingen vågar sticka ut eller stå upp mot orättvisor.
– Jag har hamnat i gräl för att jag säger som det är.
Tonen förändras, hon verkar se dem framför sig. De som upprätthåller samhället hon inte vill leva i.
– Jag bryr inte om att ni kommer när ni är fulla och ger mig skit. Jag vill inte att min dotter ska växa upp i ett samhälle där det är okej att slå och våldta tjejer. Där ingen vågar anmäla. Istället åker ni runt i era bilar, ni möts i rondellen. Jag blir galen, ingen vågar snacka om problemen. Om någon skulle säga något dåligt om sin by, då slutar läkaren att hjälpa dig – de slutar prata med dig i affären. Du ska inte våga gå mot strömmen.
För ett år sedan tog Maxida beslutet att flytta från Jokkmokk. Karriären hade tagit fart och Stockholm kallade, så rent logistiskt var det svårt att stanna. Men även känslan av att vara utsatt och ensam hade växt sig starkare med tiden.
– Ju bättre det gick för mig i karriären, desto mer högg folk mig i ryggen. Jag började isolera mig och visste inte vem jag kunde lita på. Hela det där klimatet, det är farligt. Jag kände att det inte var värt det.
Rösten bryts. Smärtan och saknaden går inte att ta miste på. Hon fortsätter:
– Men jag älskar fortfarande mitt Sapmí, mitt Jokkmokk. Jag försöker lyfta det på andra sätt.
Maxida är människorättsaktivist och djupt engagerad i frågor som rör samernas rättigheter. Trots att hon inte längre bor Jokkmokk vill hon fortsätta att lyfta fram glesbygden, och vara en inspiration för ungdomarna som lever där.
¬Det är det som driver mig, att se resultatet av att jag aldrig har backat. Det är så mäktigt att se hur en barngeneration, som följt mig ett tag, nu blivit tonåringar och kaxiga. De lyssnade på vad jag sa. Snart är de vuxna och de som sitter på makten.
Stoltheten över det samiska ursprunget är en förenande tråd i allt hon tagit sig för. Tillsammans med sin syster Mimie, var Maxida huvudrollsinnehavare i dokumentärserien Sapmí Sisters som visades på SVT för två år sedan. Programmet sågs över hela Sverige och blev mycket uppskattat.
¬Det var mångas första bild av samer, en helt annan än vad som brukar visas. Vi var inte några ensamma renskötare som levde ”livet på fjället”, utan två drivna brudar som försökte göra karriär. Det känns faktiskt som att samernas situation blivit bättre sedan serien sändes.
”Det känns faktiskt som att samernas situation blivit bättre sedan serien sändes”
I början av karriären var det flera som förväntade sig att rapparen skulle uppträda i traditionella samiska plagg.
– Folk kunde bli riktigt arga över att jag till exempel inte bar kolt. Jag tänker inte komma och uppträda bara på grund av att jag är same, då får de boka någon annan.
I höst är Maxida än en gång aktuell för SVT, som en av huvudrollsinnehavarna i tv-serien Midnattsol. Men det dröjer nog inte länge innan fansen kan vänta sig en uppföljare till 1.
– Det har gått så fort allting. Jag vill verkligen knocka Sverige och jobba utomlands. Och då menar jag inte att jag drömmer om att ”bli stor i USA”.
Genom sitt långvariga arbete med politiska urfolksfrågor, har Maxida ett internationellt kontaktnät med andra urfolk. Hennes önskan är ta musiken och politiken till andra platser i världen, och arbeta mer med andra urfolkskulturer.
– Jag har bara börjat.
