Minns ni ert första blandband? Jag gör det inte. Men jag minns det sista.
Jag hade precis börjat första året på gymnasiet och var upp över öronen förälskad i en kille i min klass. Jag gick musikprogrammet så de flesta i klassen hade ett enormt musikintresse, men han och jag hade en speciell musiksmak som vi delade med varandra. Under mattelektionerna riktades 5% av min koncentration mot läraren och resten mot honom. Vi skickade lappar under skrivbordet på svensklektionerna och hånglade på datorlektionerna.
För att imponera på honom gjorde jag det enda rätta en musikintresserad kan göra. Jag gick hem och gjorde ett blandband. Visst fanns det CD-skivor och jag brukade bränna över låtar jag laddat ner genom Kazaa, men en CD-skiva var inte tillräcklig för att visa mitt intresse. Ett göra ett blandband på kassett kräver helt enkelt mer arbete.
“En CD-skiva var inte tillräcklig för att visa mitt intresse”
Jag gick noga igenom skivstället på mitt rum och spelade låt efter låt i CD-spelaren, jag lyssnade och väntade till exakt vilken sekund jag skulle trycka ner Rec och Play-knappen på och var redo att stoppa kassetten när låten var slut. Sedan var det dags för omslaget. På ena sidan skrev jag ner låttitlarna och artisternas namn så smått jag kunde och på den andra sidan ritade jag ett snirklande blommönster.
Impulsen av att ge mina förälskelser en del av mig själv och visa omtanke genom att dela med mig av något så personligt som min musiksmak fortsatte, kassettband byttes ut till Spotifylistor. Men Spotifylistor har inte egenritande omslag och låtordningen är inte statisk i Spotifylistor. Det är något visst med att inte kunna påverka eller ändra i något som någon annan skapat som en kärlekssymbol.
Igår när jag gick en promenad på lunchrasten låg plötsligt ett kassettband framför mig. Jag har inte hållit i ett sådant på många år – kanske var det någon annans kärlekshandling som låg där?
