När Pascal tog en oannonserad paus för snart fem år sedan uppstod ett slags tomrum i svenskt musikliv. En ska ju som bekant aldrig ta någonting för givet, men vi var ändå många som hade räknat med att Pascal alltid skulle finnas där för oss. Vem eller vilka skulle nu fylla våra hjärtan med rundgångar och desperat punkpoesi?
Efter tre fullängdsalbum på fyra år (Förbi fabriken, Galgberget och Orkanen närmar sig) samt en split-LP med Mattias Alkberg (Allt det här) började medlemmarna i Pascal istället figurera i andra band och projekt såsom Dödsfest, NEJ och Skriet. Att en konstellation då och då behöver en välförtjänt paus är såklart förståeligt, men i takt med att åren gick började en ändå undra – kanske skulle det aldrig bli mer Pascal?
Men så gjorde de i våras en på förhand hemlig spelning på klubben Heaven up here i Stockholm och meddelade kort därpå att de skulle spela in och släppa sitt kommande femte album under året. Allt var förlåtet.
Ni har ju ägnat er åt diverse sidoprojekt de senaste åren. Var det alltid självklart att fortsätta med Pascal till slut?
– När väl vi började repa igen efter vår paus, då blev det självklart. Sen är ju livet i vägen ibland med annat som man ska hinna med och att vi tre ska vara pepp samtidigt, det gör ju att allt inte alltid är självklart. Idag är det självklart, förklarar Manuela de Gouveia, basist och sångerska i Pascal.
I början av april begav sig Manuela, trumslagaren Mimmi Skog och gitarristen Isak Sandström till den legendariska Hansastudion i Berlin (där band och artister som Siousxie and The Banshees, Pixies, Iggy Pop och David Bowie har spelat in) för att under fyra dagar spela in Pascals nya album Revy med producenten Nanni Johansson.
Det är nästan oundvikligt att inte nämna Hansastudion när en pratar om ert nya album. Vad var er första reaktion när det var helt klart att ni skulle spela in skivan där?
– Vi var peppade och insåg att vi var tvungna att lägga på ett kol för att bli färdiga med några låtar, säger Manuela och fortsätter:
– Eftersom vi spelar in alla grunder live så går det ganska fort för oss när vi spelar in, vi har ju repat innan. Men det blev stressigt på slutet då vi skulle mixa så vi beslöt att det fick ta sin tid och Nanni som mixade fick göra det i lugn och ro.
Har ni några specifika minnen av inspelningen?
– Att hela veckan var som ett rock-kollo. Vi hade kul nästan hela tiden. Den bästa känslan var ändå när all sång var färdig och vi visste att vi var färdiga med själva inspelningen. Och Isaks röda skinbrallor, de är också ett bra minne och ett bra klädesplagg för en inspelning i Hansastudion, berättar Manuela.
Med en takt på i genomsnitt på tre låtar per dag sammanställdes sammanlagt tolv spår som nu utgör albumet Revy, deras första släpp sedan den Manifest-vinnande LP:n Allt det här. Mycket är sig likt och omisskännligt pascalskt. Låttitlarna slår en som vanligt likt knytnävesslag i magen – som ”Snälla”, ”5000 spänn”, ”Jim Jones” och ”Svarthjärta” för att bara nämna några. Samtidigt är Revy på något sätt mer Pascal. Mimmis trummor tycks bulta hårdare, Isaks gnissliga rundgångar skär djupare och Manuelas bas är suggestivare än tidigare. För att vara ett band som alltid har tänjt sig själva och sin ljudbild till det yttersta är det en bedrift att lyckas förnya sig själva och ständigt utvecklats.
Hade ni någon tydligen idé om hur ni ville att albumet skulle bli?
– Egentligen inte mer än att vi ville spela in en skiva. Vi kanske inte alltid har en plan, mer att vi ville göra en platta som vi blir nöjda med, menar Manuela.
Vad tycker ni är den största skillnaden mellan Revy och era tidigare album?
– Den har en lite fluffigare ljudbild, lite mörkare men ändå med glimten i ögat.
Den där ”glimten i ögat” märks på nya skivan kanske som tydligast i redan nämnda ”5000 spänn”, där Pascal sätter nya gränser för hur arg popmusik kan vara. Innan jag såg bandet spela låten på Way Out West i somras hade jag aldrig trott att en kunde identifiera sig så mycket och bli berörd av en text om att någon är skyldig en stora summor pengar (du vet vem du är).
– Låten handlar kort och gott om en kille som är skyldig oss 5000 spänn för en spelning som vi gjorde.Vi var sura ganska länge och till sist på ett rep så började vi skrika ”du är skyldig mig 5000 spänn”. Folk blir väldigt peppade på den låten… det är ju ganska gött å skrika med i texten, berättar Manuela.
”Du är skyldig mig fem tusen spänn
du är skyldig mig fem tusen spänn…”
– ur ”5000 spänn”
Men även om glimten i ögat är ständigt närvarande på Revy så är det omöjligt att inte ta varenda stavelse och andetag på allvar. För Pascal har ju alltid varit på allvar – med kniven mot strupen och revolverpipan mot tinningen, för att slänga sig med några välbekanta metaforer. Vad gäller de briljanta texterna visar trion, precis som på tidigare album, att kvantitet inte är lika med kvalitet. I låtar som titelspåret, ”Litade på dig” och ”Svarthjärta” är det endast en textrad eller ett fåtal ord som upprepas genom hela låten. Det är enkla medel med stor verkan. Känsla före tanke, om en så vill.
Hur skriver ni låtar i Pascal?
– Någon av oss kan ha en idé till en text, ett riff eller komp och sen ses vi i repan och fortsätter att skriva låten tillsammans. Ibland jammar vi fram låter i repan. Nån låt gjorde vi för fem år sen men de flesta låtarna har vi gjort under ett års tid innan vi spelade in plattan, berättar Manuela och fortsätter.
– Vi skriver lite hela tiden men mest när vi är samlade som Pascal.
Har ni lärt er något specifikt i era sidoprojekt som ni nu har tagit med er till Pascal?
– Vi kanske har blivit bättre på att kommunicera. Alltså med varandra, säger Manuela.
Efter singelsläppen ”Jag vill ju bara” och ”Forever” samt spelningar på Way Out West och Musikens Makt i somras väntar nu skivsläpp och höstturné. Hittills är datum för Lund, Malmö och Stockholm släppta. Pascal förbereder sig inför turnén genom att ”repa, repa och repa!” och på frågan om vad de ser mest fram emot med att turnéra i höst svarar Manuela,
– En peppad publik och att vi ska ha kul.
Huruvida Pascal nu, likt Revys andrasingel, är forever återstår att se. Manuela avslutar i alla fall intervjun med att försäkra oss om att den oplanerade och ovissa pausen är en engångsföreteelse.
Kommer det att dröja fem år igen tills nästa gång vi hör från Pascal?
– Nej! Vi planerar att det ska hända lite mer grejer i vår men det kommer ni få veta mer om snart.
