
Indiescenen i Stockholm bubblar, till rörelsen hör det nystartade bandet Makeout Point. Det tänkta shoegaze-bandet som gjorde en helomvändning och landade i en form av våldsam indiepop.
– Det började förra julen. Jag jobbade på förskola och hade därför långt jullov och satt mest hemma, skrev låtar och tänkte att jag borde starta ett polerat shoegaze-band. Jag hade mest spelat punk innan och ville göra något som var mer utmanande än tidigare, men så blev det ju inte, säger trummisen Simon Hjort.
Replokalen var redan fixad. Snabbt hakade Theo och därefter rekryterades Andreas. Simon bollade idén med Shiva som var med på ett villkor; ta med en till kvinna i bandet. För dynamikens skull. Och så dök Alma upp som den sista, självklara, pusselbiten i Makeout Point.
“Det är först nu vi alla har blivit nära vänner”
– Vi har alla spelat i olika band tidigare och varit bekanta, parkhängt ihop i större grupper och så, men det är först nu vi alla har blivit nära vänner, berättar Shiva.
Så fort banddynamiken kom på plats bytte musiken naturligt riktning från shoegaze till en råare och ösigare form av indiepop med punkiga influenser. En kollektiv utveckling som bottnar i bandmedlemmarnas skilda musikaliska bakgrunder. Allt från death metal och klassiskt till 80-talets syntmusik är genrer som präglat Makeout Points essens. Att medlemmarna spelar i andra band som Psykofant och Ed. 1 & Brus har också satt sina spår.
– En recensent skrev om oss som våldsam indiepop, och vi fastnade för den beskrivningen. Musiken är inte så röjig i sig, men vi blir röjiga på scen. Det beror nog på att de flesta av oss kommer från punken som är väldigt mycket råare, säger Simon.

Om Makeout Point vore en person, hur skulle hen vara då?
– En bipolär person, som helt klart gick på sertralin, säger Andreas och tillägger; och lite som Theo sa, ett kid med väldigt mycket känslor, en medveten och frustrerad tonåring som går runt med en notebook och ständigt antecknar saker.
I somras började bandet spela in låtar och 12 augusti släpptes första singeln ”The Place Where We Used To Live”. Med i studion har de producenten Björn Eriksson från postpunk-bandet NEJ som fastnade direkt för Makeout Point efter att lyssnat på några mobilinspelningar. Hittills finns ett tiotal låtar i repertoaren och innan årsskiftet kommer några till färdigproducerade att släppas.
– Produktionen ska lyfta fram det opolerade, framför att polera det. Känsla och attityd är viktigare än att det ska vara perfekt och där har Björn verkligen fångat vår grej, säger Simon.
“Känsla och attityd är viktigare än att det ska vara perfekt”
Musiken skriver de tillsammans. I regel tar någon med sig en idé som utgår antingen från en känsla, en textrad eller ett ljud som resten sedan bygger vidare på.
– Det är det som är kul, för man vet aldrig vilken riktning en idé tar, säger Alma.
Första singeln har en nostalgisk text som möter det ösiga soundet och ger låten en dos av vemod. Att texterna överlag skulle kunna beskrivas som en nostalgitripp håller bandet inte med om, istället refererar de till känslospektrat hos en tonåring. Höga toppar och djupa dalar.
– Texterna är skrivna som om det var av en ångestfylld tonåring, det är roligare att uttrycka sig med de känslorna, förklarar Theo.
Omslaget till singeln ”The Place Where We Used To Live” är en gammal polaroid på Theos farfar. Att väva in bandmedlemmarnas personliga historia i det visuella genom gamla fotografier är en estetik de fastnat för och kommer att använda även på kommande omslag.

Vad är drömmen framöver?
– Överlag är det att få fortsätta spela och att folk uppskattar oss, säger Andreas.
– Och sprida musiken utanför Sverige, det kanske är orealistiskt, men England hade varit något. En skotsk bloggare snappade upp oss och har börjat DJ:a vår musik i Glasgow så det vore kul att spela där, säger Simon.
I oktober gör bandet fyra spelningar i Stockholm. I lördags spelade bandet på Gula Villan. Imorgon får Pet Sounds ett besök och på fredag kör de på Nalen. Den 14/10 är det Cantina Real som gäller.
– Ladda ner oss på Piratebay! Det finns live-bootlegs där också, om man letar riktigt ordentligt, säger Simon och skämtar inte alls.