Jag har länge varit peppad på Atrocity Exhibition eftersom jag anser att Danny Brown är en av nutidens bästa rappare och textförfattare, som alltid vågar bredda hiphop-genren. Men jag har ändå inte riktigt vetat vad jag kunnat förvänta mig av nya skivan. Något som i sin tur gjort att det kliat i fingrarna när releasedatumet närmat sig.
Första låten “Downward Spiral” är en typisk öppningslåt som jag egentligen skulle klassa mer som ett intro än en låt, och som bygger upp för skivans andra spår “Tell Me What I Don’t Know”. En låt där musiken bevisar redan efter två sekunder att jag kommer gilla den. Är det något jag är svag för är det 80-tals-soundtrack och den här spåret är så 80ies-Sci-Fi-flirtande att den skulle kunna vara med i Stranger Things. Det bästa är att detta är inget som sticker ut på skivan, det ligger samma sorts mystik över beats och samplingar på hela albumet. Ta låten ”Really Doe” som gästas av Kendrick Lamar, Ab-Soul och Earl Sweatshirt. Samplingen där påminner om melodin från en ond speldosa i någon skräckfilm. Eller den noirliknande samplingen i låten “Lost” som av någon anledning för tankarna till A Tribe Called Quests “I Left My Wallet in El Segundo”.
Det är något med Atrocity Exhibition som gör att det känns som om alla spår skulle fungera som singlar. Det finns liksom ingen självklar låt. Förmodligen för att alla spår är så olika varandra. Som exempelvis sjätte låten “Ain’t it Funny” och sjunde spåret “Golddust” – de skiljer sig så pass mycket att man tror de skulle vara hämtade från två olika album. Även om låtarna är oerhört bra blir detta lite av en irriterande detalj ibland. Det är inget flyt i skivan. Eller flytet blir avbrutet rättare sagt. Det känns under de första lyssningarna som att plattan är på väg mot ett håll men mitt i allt tvärvänder det och sedan vänder det igen och igen. Det tar kanske 4-5 sträcklyssningar att vänja sig vid. Samtidigt skulle jag påstå att detta är något som förekommer på Danny Browns hela diskografi, så varför är jag ens förvånad?
Det tar som sagt några lyssningar, men när man väl kommer in i skivan fastnar man där och upptäcker något nytt hela tiden. Jag har kört igenom plattan några gånger – men först nu upptäckt hur bra låten “When It Rain” är.
[Warp Records, 27 september]
